Under sitt sommartal på Runö meddelar Stefan Löfven (S) sin avgång som partiledare och statsminister. Ett beslut som verkställs inför partiets kommande kongress i november.
Stefan Löfven började sin politiska karriär redan som tonåring när han efter inspiration av Olof Palme startade en lokal SSU-förening på 70-talet i Sollefteå. Värnplikten gjordes på Jämtlands flygflottilj (F4) efter en tvåårig gymnasieutbildning med inriktning på ekonomi.
Efter utbildningen och värnplikt sökte sig Stefan Löfven till en 48 veckor lång svetskurs i Kramfors, en yrkesval som kommit att känneteckna den socialdemokratiska partiledaren.
1979 tog han anställning som svetsare på försvarsindustriföretaget Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, ett jobb han var kvar på fram tills 1995.
Det var också här som Stefan Löfven började sin fackliga karriär, först som kontaktombud 1981. Han kom senare att ta rollen som ombudsman i Svenska metallindustriarbetareförbundet, numer IF Metall. 2001 kom han att få rollen som biträdande förbundsordförande i facket och 2005 valdes han till IF Metalls högsta förtroendevald.
Samtidigt som han blev förbundsordförande blev han också invald i Socialdemokraternas verkställande utskott.
Men han blev först blev alltmänt känd i Sverige sju år senare när han fick förtroendet att leda Socialdemokraterna den 27 januari 2012 av en enhällig partistyrelse. Beslutet bekräftades året därpå under den Socialdemokratiska kongressen 4 april 2013.
Som partiledare för ett oppositionsparti gick Stefan Löfven in i valrörelsen 2014, ett val i vilket det rödgröna blocket fick fler röster än den borgerliga Alliansen. Med valvinsten återtog Stefan Löfven makten efter förlusterna på tidigt 00-tal – och fackföreningsmannen och svetsaren fick chefsrollen som statsminister i den nybildade regeringen.
Stefan Löfvens första mandatperiod kom till stor del att färgas av migrationskrisen som följde efter valvinsten. Mandatperioden kom också att kännetecknas av den så kallade Decemberöverenskommelsen efter att ha förlorat budgetomröstningen.
Efter riksdagsvalet 2018 följde en höst och vinter fylld av presskonferenser när landets partier kämpade med att kunna lägga fram ett hållbart regeringsunderlag. Under regeringskrisen ledde Stefan Löfven en övergångsregering men kunde röstas fram som ny statsminister i januari 2019.
Det var mandatperioden och Stefan Löfvens första regeringskris, men inte den sista. Under försommaren i år kom regeringssamarbetet att utmanas när Vänsterpartiet satte ner foten kring frågor gällande marknadshyror.
