Vid 08.30 på söndagsmorgonen den 8 januari larmades SOS.
- Min son. Det är något fel på han, sa pojkens mamma.
"Barnförgiftning. Andningssvårigheter", står det i larmrapporten.
Modern öppnade för de brandmän som först anlände. Hon var chockad.
Pojken låg livlös på en filt på övervåningen, klädd i blöjor.
Upplivningsförsöken avbröts efter tjugo minuter på länssjukhusets akutavdelning.
Pojken, som skulle ha fyllt fyra år i februari, hade sår i pannan, på näsan och läppen. Fötterna var såriga och skinnet avflagat. Han hade en flera dagar gammal skada på penis. Han hade också skador på andra delar av kroppen. Han hade lunginflammation och hjärnhinneinflammation. En form av blödningar gjorde att läkarna trodde att pojken dött av akut blodförgiftning.
Hade pojken i tid fått vård för sina skador hade han inte dött.
Tre veckor efter dödsfallet anhölls föräldrarna.
På måndagen väckte vice chefsåklagare Stefan Edwardsson åtal mot föräldrarna som båda är i 30-årsåldern för grovt vållande till annans död, alternativt grovt vållande till kroppsskada. De anklagas för att inte ha sett till att pojken kom under läkarvård för sina skador.
Mamman åtalas dessutom för ofredande mot sonen. Hon anklagas för att ha tvingat honom att slicka upp sin urin då han kissat på golvet. Pappan åtalas för grov misshandel genom att nypa pojken så hårt i penis att sårskador uppkommit.
Föräldrarna nekar.
Pojken fick namnet Erik då han föddes i Tjeckien i februari 2002.
Han placerades på barnhem eftersom hans föräldrar inte ville ha honom.
Paret i Mullsjö hade en dotter sedan tidigare. De kunde inte få fler egna barn men ville ha många. De ville adoptera Erik och genomgick den långa process det innebär. De godkändes av adoptionsbyrån och myndigheterna i Tjeckien och Mullsjö.
"Vänliga, omtänksamma och engagerade människor med god erfarenhet av barn", konstaterade kommunstyrelsens omvårdnadsutskott.
I juli förra året kom Erik hem. Föräldrarna var överlyckliga. De gav honom ett nytt namn.
På bilderna är Erik en glad och leende liten pojke. Omgivningen berättar att han också var glad, leende, kramig och öppen mot alla. En kille som charmade alla.
Först i november blev adoptionen formellt klar.
Strax innan skrev föräldrarna till tingsrätten:
"Vi vill ge Erik den familj han har rätt till. Vi vill ge honom trygghet och mycket kärlek, ge honom den uppmuntran han förtjänar och den omtanke han behöver för att växa upp till en trygg och stark individ.
Vi vill låta Erik göra de fel och misstag han behöver för att lära sig saker om livet, men han kommer alltid veta att vi finns där och älska honom för den han är.
V i ser Erik som vår egen son, och han har redan fått en stor plats i våra hjärtan, han tillför familjen mycket glädje och vi hoppas och tror att han känner likadant."
I polisförhör berättar mamman att hon i själva verket hade problem med Erik.
Han ville inte göra någonting, som att åka pulka och leka med andra barn. Ibland fick han utbrott. Han bet henne. Han slog sitt huvud i väggen. Han snubblade.
Någon gång nämnde hon tanken att Erik skulle skickas tillbaks till barnhemmet.
När vännerna då svarade "så kan du inte säga!" eller "om jag går och föder ett barn, och sen tycker fy vad ful, så kan jag inte gå och lämna tillbaks honom." så kände sig mamman så värdelös. Hon ångrade att hon hade sagt något. För egentligen ville hon inte skicka tillbaks Erik. Hon hoppades att allt skulle ordna sig även om hon var väldigt trött i slutet av året.
När Erik kissade på golvet blev hon arg.
Det gjorde han ofta.
- Jag hatar honom, sa hon enligt ett vittne.
- Jag bara avskyr honom. Ju mer kärlek han får desto elakare blir han, sa hon till en annan.
- Den ungjäveln är helt djävla dum i huvudet, enligt en tredje.
Mamman berättar i polisförhör att hon kan ha sagt sådana saker i sin förtvivlan. Och berättar om denna sin förtvivlan.
- Man gav honom kärlek och man ville krama honom men han blev argare och argare
Hon berättar om ett tillfälle då Erik ropade på mamma då hade han kissat på golvet.
- Jag blev ledsen och förtvivlad. Det kändes som att jag inte orkade mer. Jag gick och hämtade en trasa och en stor grön bunke och sa att han får torka upp det själv. Då sa han nej. Du får visst göra det, mamma orkar inte mer. Sen sprang jag ner, satte mig vid köksbordet och grät.
- När jag kom upp hade han inte torkat upp utan satt ner i kisset och ha,ha,ha.
Att hon skulle ha tvingat honom att slicka upp kisset förnekar hon.
Också pappan förnekar att han skulle ha misshandlat pojken. Han förklarar skadorna på penis med att toalettlocket slagit igen när pojken kissat.
Och han säger att problemet med pojken var att han var så passiv.
- Då är man ju inte glad. Och man vill ju att han ska vara glad.
Att de inte tog pojken till läkare tidigare, utan själva försökte bota hans sår med salvor, förklarar mamman med att hon har dålig erfarenhet av läkare.
Mamman har genomgått en psykiatrisk undersökning. Läkaren misstänker att hon lider av en psykisk störning och rekommenderar en mer omfattande utredning.
