Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Under söndagen är det fars dag – en hyllning till kärnfamiljen, menar Jonas Engman, etnolog. Bild: Nordiska Museet/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Därför firar vi fars dag

Under söndagen är det pappornas dag. Många tar tillfället i akt att köpa en trisslott eller hylla sina pappor på andra sätt. Men anledningen till varför vi började fira dagen är någon helt annan.

Det traditionella kärnfamiljsidealet "mamma, pappa, barn" har inte alltid funnits. Förr levde svenskar i stora hushåll – mestadels ute på landsbygden – där hela släkten fick plats under samma tak (för att inte nämna drängar och pigor). Men vid sekelskiftet drabbades landsbygden av svår fattigdom, och då började saker att förändras.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Då började folk från landsbygden flytta in till städerna och bildade kärnfamiljer. Mamma, pappa och barn, säger Jonas Engman, etnolog vid Nordiska museet.

Under söndagen är det pappornas dag, fars dag. Men även om många pappor må förtjäna att hyllas, var det av en helt annan anledning man tog in högtiden till Sverige.

– Det plockades upp i Sverige framför allt av handeln. Man trodde att det skulle gynna ekonomin, säger Jonas Engman.

Dog i födsel

Och visst gjorde det det, likt vid alla högtider, menar han. Fars dag kom till i USA på 1910-talet av amerikanskan Sonora Smart, då hon ville hylla sin far William för att ensam ha tagit hand om henne och hennes fem syskon efter att modern dog då hon födde sitt sjätte barn.

– Vi hade ganska många återvändande utvandrare från USA och det var många som gav impulser utifrån på 1920- och 1930-talet. Så man kan säga att fars och mors dag är ett exempel på globaliseringen också. Det är typiskt för 1900-talets högtider att man får influenser utifrån, säger Jonas Engman.

Inte vilka som helst

Jonas Engman förklarar att både mors dag och fars dag är en hyllning till kärnfamiljen, som alla västerländska samhällen organiserades kring under 1900-talet. De senaste tjugo åren har man börjat gå ifrån idealet om mamma, pappa, barn. Allt fler skiljer sig och regnbågsfamiljer blir vanligare – men på ett sätt lever kärnfamiljsidealet om två föräldrar och barn kvar ändå, menar Jonas Engman.

– Det är inte vilka saker som helst som hyllas här, det är ju könsroller som vi hyllar i en traditionell familj. Men det finns en paradox i hur familjebildningarna ser ut. Det är byggt på kärnfamiljen och många skiljer sig och är oroliga för att det ska upplösas. Men faktum är att vi ingår i nya konstellationer. Men då bildar vi precis samma typ av kärnfamiljer. Då kan det vara barn från två kullar som möts, men vi lever fortfarande som om det vore en kärnfamilj.

Långt ifrån alla firar fars dag. Men Jonas Engman själv har hyllats.

– Jag fick ett grattis av min dotter, och det får väl duga, säger han.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.