Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
I socialtjänstens dokumentation över flickans vård blir det tydligt hur ansvaret för flickan bollas mellan hemkommunens socialtjänst och sjukvårdens BUP. Bild: Robin Aron

Ansvaret för flickan bollas mellan socialtjänsten och vården

Medan flickan blir allt sämre och kämpar för sin överlevnad diskuterar socialtjänst och sjukvård vem som har ansvar för vad. Ibland urartar det till regelrätta bråk.
– Att bli bollad mellan olika placeringar med otaliga uppbrott och besvikelser kan ge barnet känslan av att inte vara önskad, säger Carolin Persson på Inspektionen för vård och omsorg.
En sak är alla överens om: Det saknas en vårdform för barn och unga som är i flickans situation.

GP har tidigare berättat om en flicka som omhändertogs av sociala myndigheterna i en kommun i Skaraborg våren 2018. Då var hon 13 år. Sedan dess och fram tills nu har hon haft tolv olika boenden och däremellan har hon, vid lika många tillfällen, varit inskriven hos barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i olika städer runtom i Sverige. Sammanlagt har hon haft 24 olika placeringar under ett och ett halvt år.

Under tiden som samhället tagit över föräldraansvaret har flickans psykiska hälsa blivit allt sämre.

Hon har i grunden ADHD och autism. Under tiden hon varit placerad och flyttats från ställe till ställe har hennes självskadebeteende förvärrats, hon har fått ätstörningar, utvecklat svår ångest och är suicidal.

HVB-hemmen (hem för vård eller boende) menar att de inte kan ge henne den vård hon behöver. De inte kan ansvara för hennes eller personalens säkerhet.

Statens institutionsstyrelses hem, så kallade Sis-hem, säger att de inte har kompetens att skydda flickan när hon mår som hon mår. De varken kan eller ska göra psykiatriska bedömningar.

Sjukvården och BUP anser å sin sida att hon inte behöver läggas in, mer än i akutskeden och att hon, när det inte är akut, kan vårdas på ett boende.

Flickans familj är övertygad om att hon mår som hon gör i dag på grund av alla uppbrott och trauman hon varit med om. De som utgav sig för att de skulle ge deras flicka vård har bara gjort att hon har fått det värre, menar de.

Rätt vårdform saknas

Det finns verkligen inte någon vårdform som passar för de barn som mår så här psykiskt dåligt och där sociala myndigheter tagit över föräldraansvaret. Det säger Carolin Persson inspektör och projektledare på Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

– Att bli bollad mellan olika placeringar med otaliga uppbrott och besvikelser kan ge barnet känslan av att inte vara önskad och försämra den psykiska hälsan.

Men problemen kring samarbetet mellan de olika myndigheterna är något som Ivo känt till länge.

– Vi har sett i vår tillsyn att det brister. Att de inte klarar av att samordna sina resurser, utan jobbar i sina stuprör. Det har vi kunnat konstaterat i tio år. Man säger att man ska samverka, men sen är man tillbaka i samma gamla hjulspår igen.

LÄS MER: Flickans vårdkarusell – 24 platser på ett och ett halvt år

Kommunens ansvar

Det är barnets hemkommun som genom socialnämnden har det yttersta ansvaret för ett barn som omhändertas. Det är den som ska se till att barnet får den vård och den placering det behöver.

Karin Dahlgren på Socialstyrelsen betonar att även om kommunen har huvudansvaret är det också tydligt att sjukvård och socialtjänst ska samverka med varandra för att hitta en bra lösning för barnet.

Den här flickan har varit runt i Sverige och flyttats mellan HVB-hem, Sis-hem och BUP.

– Ja, hon är inte ensam om det. Det är ett bekymmer, säger Karin Dahlgren. Det är inte helt enkelt för alla kommuner att hitta rätt lösning för alla.

Barn som omhändertas ska inte behöva flytta runt, utan få de insatser som behövs där de är placerade. Det är Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) tydliga med. Men de som har svåra psykiska och sociala problem hamnar i det Ivo kallar ”välfärdens organisatoriska mellanrum”.

Det är i ett sådant "mellanrum" flickan vi berättar om hamnat.

GP har läst socialtjänstens dokumentation över flickans vård 2019. Den beskriver hur ansvaret för flickan bollas mellan hemkommunens socialtjänst och sjukvårdens BUP.

Ingen vill ta ansvar

I början av februari i år har flickan varit på sex olika boenden och varit inlagd på en BUP-akutavdelning under en och en halv vecka. Det har då gått tio månader sedan hon fick sin första LVU-placering.

I ett boende med ständig tillsyn kan hon ändå försöka ta sitt liv. Hon körs till BUP i Trollhättan. Men trots att hon också har skurit sig och är underviktig, anser läkaren att hon kan åka med personalen tillbaka till hemmet.

Boendet uppger att de inte har tillräcklig kompetens för att ge flickan den vård hon behöver och menar att BUP inte verkar förstå att hon inte mår bra hos dem. ”Hon pendlar för mycket i sitt mående.”

Flickan har flera gånger fått köras akut till olika sjukhus inom barn- och ungdomspsykiatrin. Bild: Robin Aron

Samarbetsproblemen mellan socialtjänsten och BUP är uppenbara, där båda parter slår i från sig. Enligt socialtjänsten är BUP ansvariga utifall flickan skulle ta sitt liv. ”Vi har inte mer insatser än detta och när vi inte klarar flickan måste de hjälpa oss.”

Några dagar senare, kastar BUP ansvarsfrågan tillbaka: Om flickan tar livet av sig är det socialtjänsten som är ansvariga.

LÄS MER: Flickans egna ord i dagboken om vårdkarusellen

Gräl om kostnader

Socialtjänsten fortsätter letandet efter en placering för flickan. De kontaktar olika hem för att hitta en individuell lösning, där behandling från BUP ska ingå. Men sjukvård och socialtjänst kan inte komma överens om hur kostnaderna ska fördelas mellan dem och hamnar i hätska diskussioner om vem som ska betala.

Kommunchefen i flickans hemkommun ger sig in i diskussionen och mejlar till biträdande sjukhusdirektören i länet:

”Vi har en ung tjej (14 år) som vi tillsammans håller på att mista. /…/ Placerade enligt LVU sedan drygt ett år. Omfattande självskadebeteende och tre långtgående självmordsförsök. /…/ Omplacerad nio gånger med början i familjehem, vidare till HVB-hem och till två olika Sis-institutioner. Däremellan många inläggningar på BUP. Oftast utskriven efter några dagar./…/

Kommunchefen berättar vidare att samarbetet med sjukvården inte alls fungerar. Att vården säger att det inte är deras ärende.

”Vi når inte fram till varandra och hamnar i ”kostnadsfördelningsgräl”, skriver han och avslutar: ”Kanske kan vi komma på ett sätt att lösa upp de knutar som faktiskt riskerar hennes liv.”

Vid ett chefsmöte senare konstateras att de är överens om att flickan behöver insatser från såväl socialtjänst som psykiatrin, men att den mellanvård som flickan egentligen skulle behöva saknas.

"En av de svåraste patienterna"

Barn - och ungdomspsykiatrin gör olika bedömningar av flickan beroende på var i landet hon är. I Malmö anses hon behöva heldygnsvård, men tycker att hon ska flyttas över till Västra Götalandsregionen, som hon tillhör.

Socialtjänsten blir oroliga av beskedet, som innebär att flickan måste flytta till BUP i Trollhättan - en oro som bottnar i deras tidigare erfarenheter därifrån.

Flickan vill inte flytta till Trollhättan. Hon säger att hon vill ta sitt liv, men flyttas ändå som planerat.

Enligt socialtjänstens anteckningar säger en chef där: ”Flickan är en av de svåraste patienter som finns i länet”.

Men en läkare där anser, tvärtemot vad som gällde i Malmö, att hon inte behöver ha vak dygnet runt. Det är helt obegripligt, enligt socialtjänsten: Två läkare gör inom loppet av ett dygn totalt olika bedömningar av flickans behov av skydd. De fruktar för hennes liv om hon inte får vak.

BUP i Trollhättan svarar: “Ingen annan doktor kan bestämma hos oss.”

Oro för vad som ska hända

Ansvarsbollandet fortsätter. BUP anser att flickan är stabil i sin instabilitet och inte kan vårdas där längre. De HVB-hem socialtjänsten har kontakt med tycker inte att de kan ta emot flickan i det skick hon är.

Under tiden fortsätter flickan att skada sig själv. Hon är orolig för vad som ska hända. Var hon ska bo.

Och när en läkare är upprörd över att socialtjänsten inte har skaffat en ny placering för flickan urartar telefonsamtalet till ett gräl där läkaren slänger på luren utan att avsluta samtalet.

Under tiden fortsätter flickan att skada sig själv. Hon är orolig för vad som ska hända. Var hon ska bo. Hon vill bort från Trollhättan så fort som möjligt. Helst vill hon hem. Om det inte går vill hon till boendet i Uppsala, där hon trivts bäst.

I mitten av augusti kommer ett förslag från företaget bakom HVB-hemmet i Uppsala. De skulle kunna skräddarsy vård för flickan i ett hem där hon skulle vara den enda boende - bemannat dygnet runt med personal som har den kompetens som flickan behöver.

I september flyttar hon in. Hon är 15 år. Det har gått ett och ett halvt år sedan hon blev omhändertagen.

Flickans teckning. Att teckna och måla är ett sätt för henne att berätta hur hon mår. Hon skriver också dagbok nästan varje dag.

”Barnet i centrum”

Nämndens ansvariga i flickans hemkommun säger att hon inte kan kommentera det enskilda fallet på grund av sekretess.

Men den bild som träder fram i socialtjänstens anteckningar är att flickan kämpar för sitt liv medan BUP och ni bråkar om vem som ska ta ansvar för henne.

– Jag kan bara svara generellt. Samarbetet fungerar nog, men BUP har en stor belastning och det kan, av den anledningen, vara svårt med platser där, säger hon.

Vad säger du om att ett barn som är omhändertaget av samhället kan ha 24 olika placeringar bara under ett och ett halvt år?

– Jag vill inte kommentera det. Om en placering inte fungerar måste man byta så att barnet får en placering som är bra för barnet.

Kan det tyda på att nämnden gjort fel bedömning av barnet när det tvingas flytta så ofta?

– Det tror jag inte. Barnets behov står alltid i centrum. Vi gör alltid en bedömning utifrån barnets behov. Barn som ska placeras utreds och matchas med en eventuell placering.

Lars Ahngnell är verksamhetschef för BUP i NU-sjukvården, där Trollhättan ingår och har arbetat inom barn- och ungdomspsykiatrin i många år. Inte heller han kan kommentera det enskilda fallet.

– Men jag beklagar om patienten och de anhöriga upplever att vi borde ha gjort saker bättre, säger han.

Det är tydligt att samarbetet med socialtjänsten inte fungerar här.

– Det är en komplex samverkansarena där vi har sjukvårdsdelen och socialtjänsten har boende- och trygghetsdelen. Men min erfarenhet är att det behövs en respektfull dialog i konkreta situationer, både mellan myndigheterna och med den unga.

I det här fallet kan man inte tala om respektfull dialog. Tvärtom.

– Jag känner inte till ärendet och kan bara kommentera det hela generellt. Men om så är ska det lyftas upp på chefsnivå. Tyvärr är det också en fråga om resurser – det handlar om dyra placeringar. I tider med trånga budgetar kan det bli lite väl stor fokus på den egna kappsäcken istället för att se till det bästa totalt.

Det är klart ett misslyckande för vårt samhället om någon har fått vara med om så många placeringar.

Vad säger du om att ett barn totalt kan ha 24 olika placeringar under ett och ett halvt år?

– Det är klart ett misslyckande för samhället om någon har fått vara med om så många placeringar. Det är viktigt att hålla det högaktuellt. Där måste vi diskutera vad vi kunde ha gjort bättre, säger Lars Ahngnell.

LÄS MER: Flickans egna ord i dagboken om vårdkarusellen

Kommunens ansvar

Barnets hemkommun har genom socialnämnden det yttersta ansvaret för ett barn som omhändertas. Det är de som ska hitta en för barnet lämplig plats. Det kan vara ett familjehem eller ett HVB-hem.

För unga med allvarliga psykosociala problem samt ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård finns Statens institutionsstyrelse, Sis. De ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård.

Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, sorterar under sjukvården och landsting/region. De handlar mest öppenvårdsmottagningar, men på vissa orter finns också kliniker, med vård dygnet runt.

Här kan du få hjälp när du behöver stöd eller vill prata med någon

Ring 112 om du är i fara och det är bråttom.

Hjälplinjen

Psykologiskt stöd till människor i kris. Tel: 0771-22 00 60.

BRIS

Tel: 116 111, mejla eller chatta.

Vårdguiden på telefon

Ring 1177 om du behöver få råd om vård.

Barn- och ungdomslinjen, IVO

Frågor om dina rättigheter när det gäller socialtjänsten och sjukvården. Tel: 020-120 06 06.

Självmordslinjen, Mind

Om du eller någon du känner tänker på självmord. Tel: 90 101, chatta eller mejla.

Shedo

Stöd om du har ätstörningar eller annat självskadebeteende, eller är närstående. Du kan chatta eller mejla.

Jourhavande kompis

Stöd via chatt om du behöver någon att prata med.

Ätstörningslinjen, Frisk & Fri

Stöd om du har jobbiga tankar kring kropp, mat eller träning.

Tilia

Stöd om du mår psykiskt dåligt. Du kan chatta eller mejla.

Fler tips om var du kan få hjälp finns hos UMO

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.