Undersökningen har gjorts av marknads- och opinionsföretaget Novus på uppdrag av hjälporganisationen Operation Smile.
Under perioden 10-15 december i fjol fick 1 067 svenskar i åldrarna 18-79 år, som bor i olika delar av landet, bland annat svara på frågor om de anser sig le mer eller mindre än vad de gjorde för ett år sedan, innan pandemin slog till.
Hälften ler mindre
Enligt undersökningen uppgav fem av tio svenskar att de upplever att de ler mindre nu än vad de gjorde före pandemin.
– Att vi ler mot varandra är viktigt för att vi ska må bra och skapa en känsla av trygghet. Inte minst är leenden extra viktiga för barn och vi vuxna har ett stort ansvar för att sprida en känsla av hopp till barn, särskilt i dystra tider, säger Annika Billing, generalsekreterare för Operation Smile.
Organisationen arbetar i huvudsak med att på olika sätt stödja barn som fötts med med läpp-, käk- och gomspalt.
Att organisationen valde att göra undersökningen handlar om att försöka få en bild av hur pandemin påverkat förmågan att le.
Vill lyfta leendets betydelse
– Vi vill lyfta leendets betydelse. Vi vet vi vilken skillnad ett leende kan göra, inte minst för självförtroendet. Coronapandemin har haft en tydlig negativ påverkan på leendekulturen i Sverige, säger Annika Billing.
Den grupp som till stor del påverkats socialt av pandemin är de äldre, något som gett utslag i undersökningen.
I åldersgruppen 65–79 år uppgav sex av tio att de ler mer sällan nu än före pandemin.
– Många är ensamma, isolerade och har kanske inte så mycket eller så många att le åt. Jag tycker det är en tydlig bild av läget. Samtidigt visar den att det nog inte behövs så mycket för att få en äldre vän glad – och leende, säger hon.
Personerna som ler mest
De som ler mest enligt undersökningen är gruppen unga vuxna, 18-29 år.
Allra gladast är studenterna.
– Varannan student uppger att de ler mer i dag än vad de gjorde för ett år sedan. Den gruppen är också mer social, utåtriktad och har kanske ett större umgänge, det senare på gott och ont sett till pandemin, säger Annika Billing.
De svarande fick också uppge hur de upplever omgivningens förmåga att le.
Mer än varannan tillfrågad svarade att upplever att andra ler mindre än före pandemin. De som i högst grad ansåg att omgivningen allt för sällan gav dem ett leende var personer i den äldre gruppen, 65–79 år.
– Kanske den grupp i samhället som i dessa tider har störst behov av att få ett leende, om än på avstånd, säger Annika Billing.
