Renée Näslund lyfter på tröjan. Längs ryggraden sträcker sig ett tio centimeter långt ärr.
– Jag minns att jag tänkte att jag måste hoppa ut genom fönstret och att jag får se vad som händer, berättar Renée Näslund.
Men Renée Näslund hann aldrig hoppa ut genom köksfönstret. Hon svimmade, troligen på grund av paniken. Utanför var himlen kolsvart och orange. Människor skrek. Flerfamiljshuset på Tåbrovägen stod i lågor och Renée låg medvetslös på fönsterkarmen.
– Det var en man som drog ner mig därifrån. Om jag hade ramlat in i lägenheten vet jag inte vad som hade hänt, berättar Renée Näslund.
Den okända mannen, som troligtvis var en granne, lyckades dra ner Renée från andra våningen. Han hade placerat ett bord under fönstret och lyckades nå henne. Först landade hon på bordet för att sedan studsa ner på marken.
– Jag kunde inte röra mig, det gjorde fruktansvärt ont, berättar hon.
LÄS MER:Fyra skadade efter brand i Lindome
Vaga minnesbilder
Vad som händer sedan är oklart. Renée Näslund har minnesbilder av att hon dras från lägenheten till parkeringsplatsen av grannen Anna-Siri Andersson. Klockan var runt 02 på natten mellan fredagen och lördagen.
– Jag har fått berättat för mig att jag pratade om mina barn och om de andra grannarna, säger Renée Näslund.
Sedan åkte Renée Näslund direkt till akuten. Alla hennes ägodelar var kvar i lägenheten. Hon hade inte ens sin mobiltelefon. Redan på söndagen fick hon opereras då en av de nedre ryggkotorna hade splittrats.
– Jag fick komma hem redan på onsdagen. Jag är en sån som inte ger mig, berättar Renée Näslund.
Den skadade kotan stelopererades och smärtan avtog relativt snabbt. Efter operationen fick hon träna på att resa sig ur sängen och gå några stapplande första steg. Men hon var aldrig rädd.
– Jag hade full tillit till läkaren, det var det enda alternativet.
LÄS MER:Småbarnsfamiljen om brandnatten: ”Ut, det brinner”
Bor hemma hos dottern
Efter sjukhusvistelsen fick Renée Näslund flytta hem till dottern Jenny Näslund. Radhuset där hon nu bor ligger bara ett stenkast från Tåbrovägen.
– Jag tog mig till lägenheterna nästan direkt. Jag visste ju inte ens hur det såg ut.
Vad såg du när du kom dit?
– Jag såg att jag inte har någonting kvar.
LÄS MER:Branddrabbade sökte skydd i församlingens lokaler
”Det var som att allt hade stannat”
Renée har bott på Tåbrovägen i 23 år. Lägenheten hade nyligen tapetserats om och hon hade köpt möbler som var precis i hennes stil. I skåpen stod rader med fotoalbum och hon hade sparat gamla brev och minnen från sina föräldrar.
– Nu är jag 60 och får börja om på noll, säger Renée Näslund.
Och Renée har verkligen fått börja om. Hennes körkort, pass och bankkort brann inne. De första två veckorna hos dottern ägnade Renée åt att få tillbaka sin identitet.
– Det var som att allt hade stannat. Jag kom ut från sjukhuset och var helt plötsligt ingen.
Något som däremot klarade sig var Renées bil. Och det är hon väldigt glad över. Att få äga någonting känns tryggt.
– Då har jag någonting som faktiskt är mitt.
Vägrar att deppa ihop
Som det ser ut nu är Renée sjukskriven fram till den 10 juli. I vanliga fall arbetar hon som kontorsvaktmästare på Dentsply. Men nu ägnas dagarna åt rehabilitering. Och det blir bättre. Hon går korta promenader med dottern och försöker aktivera sig.
– Jag kan inte deppa ihop, det har aldrig varit min grej. Jag är för gammal för att gå ner mig, säger hon och skrattar.
Planen är att bo kvar hos dottern tills hon hittar en lägenhet. Förbo har erbjudit henne ersättningslägenheter men alla har legat utanför Lindome.
– Lindome har på något sätt alltid varit mitt. Både jag och barnen har alltid älskat att bo här, berättar hon.
Kommer sakna grannarna
Det hon kommer sakna mest med lägenheten på Tåbrovägen är grannarna. Bandet de har fått efter branden är starkt.
– Lägenheten finns ju inte kvar. Den är inte min längre. Men grannarna kommer fortfarande vara mina, berättar hon.
Renée hade även velat komma i kontakt med mannen som drog ut henne genom fönstret. Hon vill tacka honom.
– Jag vet inte vad som hade hänt annars. Jag vill tacka honom.
