En vakt fick springa för livet för att rädda sig.
Åtta dagar före raset hade arbetare vid det pågående kajbygget sett en lång spricka i marken och de varnade för att något allvarligt var på väg att hända. För att få stopp på den lera som var i rörelse lät arbetsledningen tippa 24 pråmlaster sand i älven. Åtgärden gav inte den effekt man hade hoppats på. 7000 till 8000 kubikmeter lera gled och rasade ut i vattnet. Raset bildade en kant mot vattnet som var upp till åtta meter hög.
I Göteborg blev uppståndelsen stor. Nyfikna göteborgare begav sig i en formlig folkvandring för att titta på förödelsen där järnvägsspår arbetsmateriel låg huller om buller i rasmassorna.
Det kanske inte var så klokt med åtta meters vattendjup vid västra Stigbergskajen. Det var i alla fall vad en representant för hamnstyrelsen tyckte efterklokt i GP.
Redan 1910 fanns i Göteborg en djupvattenkaj för oceantrafik vid Stigbergskajen. 1915 var ett skjul i armerad betong färdigt, mera känt som Amerikaskjulet – tilläggsplatsen för Svenska Amerikalinjens fartyg.
