Det skulle ju bli regeringskrishösten. Problemen hade hopat upp sig. Preem. Las. Migrationsutredningen.
Och till det allt större svårigheter att hantera coronapandemin. Efter vårens relativa stillhet från oppositionen är borgfreden bruten och det har sedan månader tillbaka varit fritt fram att kasta tvivel över att den svenska strategin varit den rätta.
När vi summerar det här i många avseenden rätt bedrövliga året kan vi konstatera att Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning står sig starka – och att allt det som skulle fälla hans regering har bockats av efterhand.
Kriserna klarades ut
· Preem drog tillbaka sina planer på att bygga ut i Lysekil, och därmed slapp koalitionspartnern Miljöpartiet att lämna skutan.
· Partnerna lyckades efter många om och men och avbrutna förhandlingar till sist enas om nya regler på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har inte helt släppt stridsyxan, men särskilt allvarligt känns inte hotet längre.
· Migrationsutredningen ligger i och för sig fortfarande och skvalpar, men just nu är det mesta av strålkastarljuset riktat på Centerpartiet som ger så många motstridiga besked om de ensamkommande att ingen orkar fundera på S hållning.
Större än i Göteborg
I december månads GP/Sifo landar det största regeringspartiet på 27,8 procent. Nästan exakt som valresultatet från 2018 och på en nivå de flesta systerpartier i Europa bara kan drömma om. Eller för den delen partikamraterna här i Göteborg, det som för inte länge sedan var Socialdemokraternas skyltfönster.
Man kan ha massor av synpunkter på hur regeringen har hanterat coronapandemin. Saktfärdigheten med att få till ett sammanhållet och begripligt regelverk för olika typer av verksamheter, som de tvingades krypa till korset och erkänna i veckan, är bara ett exempel. Hålen i stödpaketen, som gör att artister kan få ersättning för att de inte kunnat jobba medan scenbyggare och ljudtekniker blir utan, ett annat.
Oviljan att ens vilja besvara frågan om varför de svenska dödstalen är så ofantligt mycket högre än våra närmaste grannländers förrän pandemin är över ett tredje, och allvarligare.
Om någon annan regering klarat det bättre får vi aldrig veta – men oavsett vilket hade det inte varit konstigt om det dragit ned på stödet för Socialdemokraterna. Men det har det alltså inte gjort.
Har gjort mer än att skapa lugn
Stefan Löfven framstod som något av en nödlösning när han tillträdde som S-ledare 2013. En stabil och sammanhållande kraft som skulle skapa lugn i ett sargat parti mer än någonting annat.
Sedan dess har mannen som de politiska motståndarna i sina lägsta stunder refererar till som ”svetsaren” brutit upp blockgränserna och blivit vald till statsminister efter två val.
Sedan förra valet har M och KD närmat sig SD. Självklart för att visa att det finns ett annat färdigt regeringsalternativ. Men de tre är i dagsläget långt från en egen majoritet och det enda övriga parti som är det minsta öppet för tanken att göra dem sällskap kommer i dagsläget inte in i riksdagen.
Som det ser ut just nu är det inte helt uteslutet att Stefan Löfven tar hem ett tredje val och därmed blir Socialdemokraternas mest framgångsrike ledare i modern tid.
Det är lång väg dit – men med tanke på att partiet tagit sig igenom det här året med väljarstödet i behåll kan i princip vad som helst hända.
Fakta: Tre tendenser
Liberalerna under spärren
Ingen ljusning för Liberalerna som i den här mätningen hamnar på 3,0 procent. Så länge besked om var partiet tycker att det hör hemma kan nog besvären hålla i sig.
M drar ifrån SD
I oktober var Moderaterna och Sverigedemokraterna jämnstora. Nu skiljer det nästan tre procentenheter. Viktigt för balansen på den sidan av den politiska spelplanen.
V-väljarna finns kvar
Partiledarbytet har inte påverkat Vänsterpartiet negativt. Nooshi Dadgostar tar över den positiva trend Jonas Sjöstedt lämnade efter sig och partiet landar på 10,3 procent i decembermätningen.
