Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars-Gunnar Andersson: Respekten för texten

Det är viktigt att ha respekt för texten, och det tycker jag präglar tidningen. Men hur är det, visar dagens GP-texter respekt för text och läsare?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När jag sitter vid datorn för att skriva en text, har jag en plan för hur den ska läggas upp, en disposition. Förhoppningsvis bidrar den tankeverksamheten till en bättre text.

I ett samtal kommenterar, svarar och reagerar man direkt på det som sägs. Ingen har tid att göra en disposition för sin replik i samtalet.

I dagens kommunikation med sms, chatt och mejl, används skriftspråket ofta i dialog. Korta meddelanden skickas snabbt och effektivt fram och tillbaks. Att detta dialogiska skriftspråk påverkas av talspråket är självklart. Textgranskningen uteblir. Eventuella oklarheter får redas ut i nästa inlägg, precis som i vanliga samtal.

Ökad läsning

Barn och ungdomar har aldrig läst och skrivit så mycket som de gör i dag. De växer upp i en ny digital skriftspråklig värld. Dagens skrivdon är inte papper och penna utan mobiler, plattor och datorer. Den pedagogiska utmaningen för skolan är att lära ut hur man skriver texter som blir begripliga i sig själva.

Även vi äldre låter texter växa fram på datorskärmen. Vi skriver om, stryker och lägger till. Förr skrev man en kladd innan man skrev rent och texten gick i tryck. Många har sett bilder på författares manuskript med överstrykningar och tillägg.

När man sitter vid datorn, syns inte ändringarna på det sättet. Men de kan lämna spår. I en GP-text stod det: ”Ärligt talat så tror jag tror att den egentliga orsaken…”. Förklaringen till tokigheten är sannolikt att skribenten lagt till ett ärligt talat i början på meningen, och då ska tror flyttas fram. Men så blev det kvar ett tror på den ursprungliga platsen.

Jag känner igen den här typen av tokighet eftersom jag själv gjort den många gånger. Oftast upptäcker jag galenskapen innan jag skickar iväg texten. Sådana fel är en konsekvens av datorns möjligheter att stuva om i meningarna.

”Utan minska tvekan”

Det är klokt att läsa igenom texten innan man skickar iväg den. Jag såg nyss formuleringen ”utan minska tvekan”. Vid en genomläsning hade man nog upptäckt att det borde stått minsta.

Den typen av fel hittar inte datorns ordbehandlingsprogram, vilket annars är ett utmärkt redskap. Nyss skrev jag nte i stället för inte; sådant upptäcks.

Det är en kommunikativ dygd att läsa igenom det man skrivit. Det är att visa respekt för texten och läsaren. Men hur är det, visar dagens GP-texter respekt för text och läsare? Mitt svar är tveklöst ja.

Av någon anledning är det lättare att hitta felen på ett papper än på skärmen. Alla har inte tid att unna sig den lyxen.

Det betyder inte att allt är felfritt. Ibland är det bråttom som vid nyhetsuppdateringar och kommentarer efter en kvällsmatch. Annat är det för mig som i lugn och ro kan begrunda vad jag skrivit.

Som en säkerhetsåtgärd ska jag nu göra en utskrift och granska den. Av någon anledning är det lättare att hitta felen på ett papper än på skärmen. Alla har inte tid att unna sig den lyxen.

Det är viktigt att ha respekt för texten, och det tycker jag präglar tidningen.