Sverigedemokraterna är fortfarande, tolv år efter det att partiet kom in i riksdagen, svensk politiks outsiders. Jimmie Åkesson använder ständigt bilden att det är sju partier som förstört vårt land. Det trygga, fina och sammanhållna land vi en gång hade är i dag kaos, gruppvåldtäkter och gängkrig – och det är de etablerade partiernas fel.
I intervjun med GP:s Anette Holmqvist använder SD-ledaren uttrycket ”vakthund” om det egna partiet och säger att det är Sverigedemokraterna som är garanten för att det ska hända någonting. Misstron mot etablissemanget är fortfarande partiets vapen för att mobilisera väljarna.
Så vad händer om Sverigedemokraterna blir en del av etablissemanget?
Om de tvingas ta ansvar? Om omgivningen för första gången får chansen att syna partiets kort?
Får stå utanför regeringen
Moderatledaren Ulf Kristerssons senaste besked är att SD inte kommer att ingå i en eventuell högerregering efter valet. Jimmie Åkesson gnölar visserligen lite kring detta, men innerst inne är han säkert helnöjd.
Med ministerposter kommer också ett totalansvar för allt regeringen beslutar.
Fråga Miljöpartiet om det alltid är av godo.
Den lösning Åkesson själv skissar på i GP-intervjun är säkert bättre för SD: om partiet ställs utanför regeringen kan han kräva mer politiskt inflytande, ett skriftligt kontrakt på allt som ska göras – men samtidigt stå lite fri i den dagliga debatten.
Kommer ses som en del av laget
Å andra sidan har samarbetet med Moderaterna och Kristdemokraterna nu pågått under en tid. Även om Jimmie Åkesson fortfarande markerar mot de sju partier ”som förstört vårt land”, så börjar SD sakta men säkert bli en del av etablissemanget. Ett samordningskansli och ett skriftligt avtal skulle förstås förstärka bilden att partiet är en del av laget.
Bland de LO-anslutna är Sverigedemokraterna i dag ungefär jämnstora med Socialdemokraterna. En stor del av partiets väljare är besvikna tidigare socialdemokrater. En del av dem tog vägen förbi Moderaterna under Reinfeldtåren, andra har gått direkt från S till SD.
Sett till väljarbasen är Sverigedemokraterna mer ett arbetarparti än ett högerparti.
Jimmie Åkesson säger aldrig rakt ut när Sverige var det där lyckoriket som de andra sju partierna förstört. Andra SD-politiker har talat om att allt var som bäst under 70-80-talet – då ingen låste dörren och barnen kunde springa omkring fritt i bostadsområdena. När invandrarna fortfarande var relativt få, välfärden intakt och landet höll ihop.
Ett kravlöst Sossesverige
Ulf Kristersson ser med skräck tillbaka på samma tid. Ett Sossesverige då allt var förbjudet och en kravlös och ständigt svällande offentlig sektor hade monopol på det mesta. Att landet höll ihop innebar i moderata ögon inte bara att alla tvingades gå i samma skolor, en extremt låg inkomstspridning gjorde dessutom att det inte lönade sig att utbilda sig och jobba hårt.
Alltså: när vi bockat av de frågor där partierna tycker hyfsat lika – som migrationspolitik, kärnkraft och lag och ordning – är det helt enkelt tveksamt om Moderaterna och Sverigedemokraterna verkligen vill dra landet åt samma håll.
Moderaternas ekonomiska politik bygger fortfarande på att det ska löna sig att utbilda sig och jobba hårt. Med det följer inkomstspridning. Precis som det med valfrihet följer att det gäller att se till själv och ordna det för sig.
För många SD-väljare kan det nog bli en trist kraschlandning i verkligheten att upptäcka att det är den ekonomiska politiken de blivit en del av, där sänkt a-kassa och stramare sjukförsäkring går före gamla tiders generösa välfärd och gemensamma välfärdssystem.
Drömmen om politiskt inflytande kan mycket väl sluta i besvikelse.
LÄS MER:Åkesson pl-vju
LÄS MER:Åkesson i kapp Kristersson – helt jämnt i förtroendet
Missa inte det senaste om valet 2022
Nu kan du få alla politiknyheter, reportage och analyser som en notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Val 2022. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
