Sveriges neutralitet under andra världskriget har ibland beskrivits som eftergiftspolitik. Permittenttrafik tilläts av tyska soldater från det 1940 av Tyskland ockuperade Norge och den tyska Engelbrechtdivisionen fick 1941 passera från Norge genom Sverige till den finsk-sovjetiska fronten. Exporten av svensk järnmalm till Tyskland fortsatte. Men Sverige sände också krigsmateriel och deltog i utrustande av en frivilligkår till Finlands hjälp och lät även norska soldater utbildas på svenskt territorium. Mellan 6 000–8 000 brittiska stridsflygplan passerade över svenskt luftrum på väg mot bombningsaktioner i Tyskland 1943–1945.
Det är alltså en splittrad bild som framtonar efter Sveriges officiella neutralitetsförklaring i september 1939 och den svenska kompletteringen som "icke krigförande" i november samma år sedan Finland angripits av Sovjet.
Sverige leddes under andra världskriget 1939–1945 av en samlingsregering. Socialdemokraterna, Bondeförbundet (nu Centerpartiet), Folkpartiet (nu Liberalerna) och Högerpartiet (nu Moderaterna) tog gemensamt beslut och ansvar för den svenska politiken under krigsåren. Till det hörde att införa restriktioner som innebar att 1812 års Tryckfrihetsförordning delvis sattes ur spel. I Pressnämnden – som samlingsregeringen tillsatte 1941 och som dramatiskt begränsade pressfriheten – fanns chefredaktörerna för de största svenska dagstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Arbetet och Göteborgs-Posten.
Tage Erlander – som efterträdde Per-Albin Hansson som statsminister – formulerade kort och gott i sina memoarer den svenska linjen som en anpassning till det svenska folkets absoluta vilja att hålla sig utanför krig.
Svängrum i utrikespolitiken
Att Sverige klarat sig undan kriget, och dessutom inte var belastat av ett kolonialt arv, gav den svenska utrikespolitiken svängrum. Många europeiska nationer bekämpade under 1950-, 1960-, och 1970-talen frihetsrörelser i sina kolonier.
Den formella ordalydelsen "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" var inte det samma som att avstå från det som kallades "solidaritetsarbete" och där engagemanget mot apartheidsystemet i Sydafrika var det tydligaste exemplet.
Sverige hånades ibland under de här åren för att vilja spela rollen som en "moralisk stormakt". Men Sverige fick samtidigt med hjälp av neutraliteten medlarroller som det var svårare för andra länder, som var fastlåsta i allianser och gamla konflikter, att inta.
Det handlade främst om höga poster inom FN-systemet med Dag Hammarskjöld som generalsekreterare i FN som det tidigaste exemplet och Jan Eliasson som det senaste som FN:s vice generalsekreterare. Många av medlaruppdragen som Sverige haft har sin bas i FN och senare EU. Att få medlemsstaterna att acceptera en medlare är svårt och ännu mer besvärligt när det gäller krigförande parter. Konfliktlösning innan stridigheter bryter ut är en annan komplicerad del av diplomatin.
Men här har Sverige haft en särställning i en rad internationella sammanhang. Listan är lång på svenska medlare. Bland dem finns Folke Bernadotte, som räddade judar under andra världskriget med bussar från Röda Korset men mördades under ett fredsuppdrag i Israel. Gunnar Jarring som medlade i Kashmirkonflikten och Israel/Palestina. Olof Palme och Jan Eliasson i kriget mellan Iran och Irak. Eliasson i flera andra konflikter, bland annat Darfur. Rolf Ekéus och Hans Blix efter Kuwaitkriget. Carl Bildt i det forna Jugoslavien. Pierre Schori i Elfenbenskusten. Staffan de Mistura i Syrien och nu i Västsahara.
Skyddsmakt åt USA
Svenska UD har också funnits med i en mängd medlingsuppdrag, som Sten Anderssons där Israel och Palestina började samtala, arbetet mot apartheid i södra Afrika och insatser för befrielserörelser som kämpade för frihet mot kolonialmakterna.
Ambassadör Kent Härstedt – nu stationerad i Singapore – har under många år varit den viktigaste länken mellan Nordkorea och USA. Sverige är skyddsmakt åt USA i Nordkorea och Härstedt är central i diplomatin och i många förhandlingar för att få ut fängslade amerikaner och andra utländska medborgare.
Svenska diplomater har även haft en rad viktiga uppdrag inom organisationen för fred och säkerhet i Europa, OSSE.
Den svenska neutraliteten har dessutom kopplas till aktivt arbete för fred och nedrustning och mot kärnvapen. Hjalmar Branting fick tidigt Nobels fredspris för sitt arbete och senare belönades Alva Myrdal.
Men kan Sverige spela sin medlarroll med ett medlemskap i Nato? Kan arbetet för nedrustning kopplas ihop med inträde i en militärallians som förfogar över kärnvapen?
Sverige bestämmer inte på egen hand. Det är omvärlden som då avgör om förtroendet finns kvar.
LÄS MER:S måste hantera tiden efter Nato-ansökan också
