Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars-Gunnar Andersson: Om huruvida

Det kan vara lärorikt att undersöka sitt eget språkbruk objektivt. Det är nämligen långtifrån alltid som ens språkliga trosföreställningarna överensstämmer med verkligheten, skriver Lars-Gunnar Andersson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Hur använder vi egentligen ordet huruvida?

Först ett mejl: ”Jag skulle väldigt gärna vilja att du reder ut när båda orden om huruvida skall användas i samma sats och när bara det ena ordet skall användas.”

Huruvida är en subjunktion som inleder frågebisatser: Vi undrade huruvida han köpte bilen. De flesta skulle säkert använda om i stället för huruvida. Det låter mindre formellt.

Men om används på några olika sätt. Jämför följande meningar.

Vi talade om elpriset.

Vi undrade om elpriset kommer att höjas.

I den första meningen är om en preposition, och man brukar kalla frasen om elpriset för ett prepositionsobjekt (ett objekt som föregås av en preposition).

I den andra meningen är om-satsen objekt till verbet undrade. Anta nu att vi använder en om-sats som objekt efter talade om. Då blir resultatet: Vi talade om om elpriset kommer att höjas.

Låter konstigt

Men så säger eller skriver nästan ingen. Vi vill helt enkelt inte ha två om efter varandra; det låter tokigt. I stället uttrycker vi oss på följande sätt: Vi talade om huruvida elpriset kommer att höjas.

På det här viset använder många huruvida. Alltså, som ett knep för att undvika om om.

Det är uppenbart att folk skriver om huruvida, inte om om. Det är inte fråga om ett grammatiskt förbud mot två om i rad, mer om en ovilja.

Jag undersökte bruket av huruvida i en korpus med bloggtexter. Jag hittade 5000 belägg, och i hälften av fallen föregicks huruvida av om. Det blir ett par tusen om huruvida. I samma korpus hittade jag något enstaka om om, som i något som talar om om vi har en sjuk eller en frisk bebis.

Det är uppenbart att folk skriver om huruvida, inte om om. Det är inte fråga om ett grammatiskt förbud mot två om i rad, mer om en ovilja.

Hälften av alla huruvida förekommer alltså efter om. Men jag hade faktiskt väntat mig att andelen skulle vara ännu större. Jag trodde också att jag själv enbart använde huruvida efter om, och att jag i övrigt skrev om eller möjligen ifall. När man har sådana funderingar, kan det vara lärorikt att använda sina egna texter i datorn som en korpus.

Två belägg

Sagt och gjort. Jag plockade fram några hundra sidor egenproducerad text och sökte på huruvida. Jag hittade två belägg, och i båda fallen stod ordet först i en mening, till exempel Huruvida något samband föreligger vågar jag inte uttala mig om.

Det kan vara lärorikt att på det här viset undersöka sitt eget språkbruk objektivt. Det är nämligen långtifrån alltid som ens språkliga trosföreställningarna överensstämmer med verkligheten.

Huruvida må låta formellt och gammaldags men oviljan mot om om kommer att hålla bruket av ordet vid liv, och då inte enbart i konstruktionen om huruvida.