De gick på gymnasiet och var duktiga i skolan och hade liksom alla de tjejer vi mötte den våren blivit kontaktade av en snygg kvinna som kallade sig för Alexandra och som undrade om de ville bli fotomodeller. De hade skrivit att de sålt sex innan för de inte ville hamna i underläge, i verkligheten var de både sexuellt oerfarna.
Vi hämtade dem på stationen. Till honom hade de skrivit att de sålt sex många gånger och i mina tankar, präglad av de fördomar vi alla bär i olika form, tänkte jag mig dem klädda i djup urringning kort kjol, skor med höga klackar och hårt sminkade. Men så stod de där, två ”vanliga” söta tjejer i jeans och tröja.
Fick tjejerna att känns sig speciella
Alexandra, som egentligen var en man, fick tjejerna att känna sig speciella och fyllde det tomrum som tjejerna hade gemensamt. Fyllde det genom att alltid finnas där online och ta gestalten av någon som brydde sig, en bästa vän. Samtidigt lockade Alexandra med möjligheten att tjäna pengar genom att skicka bilder och att träffa en man, Alexandras vän, som sällskap eller mer.
Alexandrafallet var det första groomingmålet i Sverige.
På detta sättet lyckades den så kallade Alexandramannen lura många unga flickor att skicka sexuella bilder och att träffa honom. Han dömdes 2007 för sexuella brott mot 58 unga flickor och det vara bara en liten del av alla de han haft kontakt med.
Alexandrafallet var det första groomingmålet i Sverige. Grooming innebär att förövaren skapar någon form av relation med sina offer för att senare utnyttja dem sexuellt. Genom att få de unga att skicka bilder och att ha kontakt får förövarna dem att känna sig medskyldiga fast det inte gjort något fel och det gör att de inte vill berätta om det som hänt. Det är en ruskigt effektiv brottsmetod.
De unga som utsatts känner skam och skuld och berättar inte om det som hänt, polisanmäler inte. Det gör att upptäcktsrisken är väldigt liten och att förövarna kan fortsätta utsätta unga pojkar och flickor.
Övergrepp på nätet
Efter Alexandrafallet har jag mött många unga som utsatts för övergrepp på internet. Till exempel dem som trott att de haft kontakt med en jämnårig söt kille när det egentligen var en 30-årig man, unga som blivit hotade med att om de inte skickade fler filmer på sig själva så skulle förövaren sprida de sexuella bilder han hade. Förövarna finns på alla platser där barn och unga finns.
Övergreppen kan ske online, det vill säga att den unge förmås att begå övergrepp mot sig själv, eller genom att förövaren stämmer möte med den unge och begår övergreppet. Oavsett hur det sker far de unga väldigt illa och övergrepp online är ofta lika allvarliga som de som sker vid ett fysiskt möte.
Fördomar blir vi inte så lätt av med men vi kan lära oss att bli medvetna om dem och på så sätt arbeta mot dem.
För att vi ska kunna stoppa förövarna måste vi få de unga att berätta om när de blir kontaktade och, om det blir så illa, när de utsatts. Och för att de ska våga berätta måste vi alla klara av att lyssna utan att fördöma dem- de har inte gjort något fel, de har utsatts för ett brott. Och för att vi ska klara av att lyssna utan att vara fördömande måste vi alla rannsaka oss om vilka fördomar vi har. Jag mötte mina den där eftermiddagen när vi hämtade tjejerna på stationen och har gjort det många gånger sen dess. Fördomar blir vi inte så lätt av med men vi kan lära oss att bli medvetna om dem och på så sätt arbeta mot dem.
Möttes av fördomar
De vi ska fördöma är de som utnyttjar andra sexuellt inte de som utsätts. Inte offren.
När jag var åklagare i Alexandrafallet möttes vi av fördomar mot flickorna. Man undrade vad det var för flickor som sålt sig.
Vi lade ner mycket arbete både i förundersökningen och i rättegången för att förklara hur grooming går till.
För att förklara att flickorna inte valt att sälja sig utan att de utnyttjats. Skulden ska läggas där den hör hemma- skulden ska läggas hos förövarna.
Ulrika Rogland, advokat. Har tidigare arbetat som domare och åklagare. Har stor erfarenhet av brott mot barn, relationsvåld, sexualbrott och hedersvåld.
