Bilden på de köande klättrarna på Mount Everest fick mig att börja fundera. I slutet av maj stod 200 personer still i timmar och flera dog av höjdsjuka och förfrysning. I och för sig är det ingen nyhet att människor dör i jakten på upplevelser – men i en kö för att bestiga ett berg?
Massturismen har alltså nått Mount Everest.
I klimatkrisens spår dundrar tågets popularitet fram. Nu ska det bli lättare att resa och vi som tågluffade på 80-talet vill åter känna klibbiga plastsäten mot låren i 30 graders värme och lukten av gammal urin på perrongerna.
Känslan av frihet. Men priset är högt. Och vi måste fråga oss vad vi håller på med.
Massturismen tar död på städer och gör människor hemlösa.
I Venedig vräks folk för att fastighetsägare tjänar mer på att hyra ut bostäderna till turister istället för vanliga hyresgäster. På en vecka får de in lika mycket pengar genom Airbnb som en endaste månadshyra. Bostäder byggs om till hotell, hyrorna höjs och människor måste flytta. Samhällsservicen försvinner och ersätts med souvenirbutiker. ”Det känns som om Venedig håller på att bli en fejkstad” säger en kvinna som intervjuas i senaste numret av Faktum.
Jag läser förra söndagens tyska tidning Die Welt.
I ett gigantiskt långt söndagsreportage granskar man massturismen och Venedig beskrivs även här. Det bor inga venetianer i gamla stan, i gränderna och på de små broarna står turisterna i kö. Ibland går det överhuvudtaget inte att komma fram i staden som tar emot mellan 25 och 30 miljoner turister varje år.
Ett annat exempel är den grekiska ön Santorini, en stor instagramfavorit, som är så populär att man har begränsat antalet turister som får vistas på ön varje dag till 8 000.
Magiskt vackra Cinque Terre i Italien tar emot 10 000 besökare per dag. Antal som bor där: cirka 5 000.
Die Welt redovisar också siffor på hur många människor som varje år flyger till turistmål runt om i världen. År 2000 var det 669 miljoner, 2018 var det 1 400 miljoner och prognosen för 2030 är 1 800 miljoner. Klimatångest, någon?
Globaliseringen, digitaliseringen och det faktum att det blivit billigare och billigare att resa sägs bidra till utvecklingen.
Vi lämnar inte bara sopor efter oss. Vi inte bara förstör natur och djurliv. Turismen minskar också människors möjligheter att behålla sina bostäder.
Vi söker hela tiden nya upplevelser. Vi äter inte bara för att få energi, vi vill ha den speciella korven. Vi turistar inte för att vila på en strand, vi söker den alldeles unika stranden med den ovanliga sanden. En solnedgång, ett glas vin, en flygplansvinge.
Tomma löften om lycka.
Att ta tåget räcker inte.
