Engelskans I don’t think so motsvaras ofta av Jag tror inte det på svenska. Ibland kan den bästa motsvarigheten vara Jag tycker inte det. Väljer man tro, handlar det om ett försanthållande. Väljer man tycka, handlar det om en åsikt. En distinktion väl värd att upprätthålla i språket.
Mer sällan motsvaras engelskan I don’t think so av Jag tänker inte så. Använder man tänka, handlar det om hur man resonerar i något sammanhang.
Jag medger att den här korta beskrivningen av hur betydelserna hos tro, tycka och tänka skiljer sig åt inte säger allt om de här tre verben. Men grunden är att ett försanthållande, en åsikt och ett resonemang skiljer sig åt.
Det som nu händer i modern svenska är att många människor inte minst i massmediala sammanhang börjat använda tänka i stället för både tro och tycka. Jag tror (obs, ej tänker) att detta är vanligast hos yngre välutbildade människor. Och jag tycker (obs, ej tänker) att detta är förfärligt dumt.
Många gånger har jag hört hur journalister frågar ”Vad tänker du om …?”. Ofta blir svaret ”Det tycker jag är …”, men ibland blir svaret ”Jag tänker att …”.
På något outgrundligt sätt har det i många språkbrukares ögon och öron blivit modernt och elegant med tänker i stället för tror och tycker. Det verkar som man tycker (tänker på nyspråk) att det är mer seriöst med tänker.
Alla är inte förtjusta: ”Djupsinnigshetspretentionerna när nån opåkallat börjar ett yttrande med ’jag tänker...’ om det så gäller nästa busstid ger mig utslag.”
Inom språkvetenskapen skiljer man på förändringar ovanifrån och underifrån. Introduktionen av pronomenet hen är en förändring ovanifrån. Det är välutbildade och språkligt inflytelserika som går i täten för förändringen. När distinktionen mellan var och vart försvinner, är det däremot en förändring underifrån. Förändringen startar i det vardagliga samtalsspråket för att sedan spridas till nya grupper och andra genrer.
Det nya flitiga användandet av tänker är definitivt en förändring ovanifrån. Att resonera, grubbla och tänka är viktigt, men det är också något som bör vara skilt från att tro och tycka.
Håll för tankeredans skull isär tro, tycka och tänka – såväl i språket som i tanken.