Den humanitära skyddsgrunden begränsas, anhöriginvandring och rätten till tolk under asylprocessen likaså. Tillfälliga uppehållstillstånd blir regel och en utredning ska se över om det går att omvandla redan beviljade permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.
Dessutom: ökade möjligheter att samla in och spara dna från personer som söker uppehållstillstånd, strängare inre gränskontroller, möjligheter att utvisa personer på grund av ”bristande vandel” samt fler möjligheter att återkalla uppehållstillstånd.
Migrationen mest omfattande
Och så vidare. Och så vidare. Migrationsavsnittet är det överlägset största avsnittet och upptar 18 av 62 sidor i överenskommelsen mellan de fyra partierna. Budskapet är tydligt: det ska inte bli attraktivt att komma till Sverige. Asylinvandringen ska ned till EU:s miniminivå. Antalet kvotflyktingar begränsas kraftigt och summan av det hela ska bli att fler lämnar landet än vad som kommer hit.
Ett paradigmskifte, sa SD-ledaren Jimmie Åkesson – och det är precis vad det är.
Kriminalpolitiken, som är det andra tunga avsnittet tar 11 sidor. Även det fick Jimmie Åkesson fronta på den gemensamma presskonferensen, och rätt så. Det är partiets politik som fått mest genomslag även här.
Av det lilla som läckt ut under förhandlingarna har man kunnat förstå två saker: att Liberalerna till varje pris ville sitta i regeringen och att Sverigedemokraterna ville ha så stort sakpolitiskt genomslag som möjligt.
Så blev det.
Bryter mot landsmötesbeslut
Alltså får vi visitationszoner och anonyma vittnen – som Sverigedemokraterna krävt och som Liberalerna fattat beslut på sitt landsmöte att inte acceptera.
Enprocentsmålet i biståndet överges – precis som SD krävt och som L:s landsmöte beslutat att inte acceptera.
Och kanske ännu mer intressant: A-kassan ska ligga kvar på dagens nivå – precis som Sverigedemokraterna krävt.
I det senare fallet är det Moderaterna som fått vika ned sig och Ulf Kristersson gjorde inga försök att dölja att han var besviken över den saken. Helt begripligt. För vid sidan av att det illustrerar vilket parti som hållit i taktpinnen under förhandlingarna så ställer det till besvär för Moderaterna på två sätt. En sänkt A-kassa hade inneburit en viktig signal att det är arbetslinjen som gäller fullt ut – och när sänkningen uteblev försvinner en viktig finansieringskälla för andra satsningar. Var de pengarna ska tas istället hade Moderatledaren inget svar på under pressträffen.
Partistyrelsen visste inget
För Liberalerna handlar det om mer än några kronor och ören som partiledaren sålt ut. Frågor så viktiga att partiets högsta beslutande organ dragit upp röda linjer för hur de ska hanteras överges helt plötsligt och utan förvarning. Enligt GP:s uppgifter var partistyrelsen inte ens informerad om innehållet i avtalet. Vad lokalt förtroendevalda och gräsrötter tycker om det politiska innehållet och den totala bristen på förankring återstår att se.
Reaktioner har redan börjat komma. I en intervju i DN säger Jan Jönsson, partiets socialborgarråd i Stockholm, att avtalet är ”långt värre än väntat” och att ingen kan säga att det är liberal politik.
Att SD fått mer politiskt genomslag än L är förstås inte så konstigt sett till styrkeförhållandena och hur de två partierna valde att prioritera i förhandlingarna. Däremot blir stora frågan framåt om ett par ministerposter är tillräckligt för att Liberalerna ska vilja sitta och administrera SD-politik de kommande fyra åren.
