Heter det mycket bilar på stan eller många bilar på stan? Det enkla och snabba svaret är att båda varianterna är korrekta och att skillnaden består i hur man betraktar och förmedlar mängden bilar. Det är alltså en betydelseskillnad mellan uttrycken.
I många bilar ser man många enskilda bilar. I mycket bilar ser man snarare ett myller av bilar där de enskilda fordonen försvinner i mängden.
Här kommer nu ett längre svar. Inom ordklassen substantiv skiljer man enligt traditionell terminologi på artnamn och ämnesnamn.
Smör är ett ämnesnamn. Det heter mycket smör (inte många smör), och man kan vilja ha mer eller mindre smör på brödet. Och man säger inte fem smör, annat än om paket och sorter.
Annorlunda med artnamn
Telefon är ett artnamn. Man säger att någon har många telefoner (inte gärna mycket mobiltelefoner), och en familj kan ha fler eller färre telefoner än en annan. Och det går utmärkt att säga fem telefoner.
Ämnesnamnen saknar pluralform och kan bestämmas med ord som mycket, mer och mindre. Artnamnen kan böjas i plural och kan bestämmas av många, fler och färre.
Så långt verkar den här distinktionen mellan artnamn och ämnesnamn klar och tydlig, men språkliga distinktioner är sällan så här enkla. Sten är ett artnamn: fem stenar, många stenar, fler/färre stenar. Men för det mesta används ordet som ämnesnamn: det är mycket sten i marken, snarare än många stenar i marken, och det kan vara mer eller mindre sten i marken.
På liknande sätt använder vi ordet säl: vi såg många sälar, men det finns mycket säl på västkusten. Samma mönster följer ord som fisk, djur, gran, tall och många andra ord.
Sedan har vi ord som bilar, cyklar, butiker, restauranger och hundratals andra. Här kombineras ofta ordens pluralform såväl med mycket, mer och mindre som med många, fler och färre: många/mycket bilar, fler/mer cyklar på gatorna, färre/mindre butiker i centrum och så vidare.
Perspektiv avgör
En del irriterar sig på exempel där mycket, mer och mindre kombineras med ett substantiv i pluralis. Men det handlar oftast om perspektivet. Ibland föredrar man det ena, ibland det andra.
Ett speciellt bekymmer uppstår med bestämningen mindre. Föräldrar tycker ibland att klasserna är för stora och säger att de vill ha mindre barn i klassen (i stället för färre barn). Kommentaren kan bli: Hur små då? Lustigheten beror på att mindre också är en böjningsform av liten.
Oftast leder vår språkkänsla oss åt samma håll, men ibland skiljer vi oss åt. Det får vi tåla.
Vi har alltså dels ett val mellan många och mycket, dels ett val mellan mer, mindre och fler, färre. Det är inte så att enbart ett alternativ är språkligt korrekt. Oftast leder vår språkkänsla oss åt samma håll, men ibland skiljer vi oss åt. Det får vi tåla.
Det kan således vara både många bilar och mycket bilar på stan. Det är perspektivet som skiljer.
