Det här året har ju varit som inget annat. Folk dör, vi har slutat ta i hand och nu ska vi kanske inte ens få fira jul ihop. Det sista erfar i alla fall TT att regeringen kan meddela på torsdag och jag orkar inte ens tänka på det. Så därför tänker jag på mjuta. Det är alltså den knapp man trycker på när man under ett videomöte inte vill att mötesdeltagarna ska höra vad man säger i mikrofonen.
Det stavas egentligen inte mjuta, utan “mute”, vilket är engelska för “tyst”. Men att skriva “muta” kan få förödande konsekvenser, vilket en av deltagarna i ett videomöte på ett universitet nyligen fick uppleva. Jag fick det återberättat häromdagen; en föreläsande forskare hade glömt slå av mjut-knappen på videomötet, varpå en åhörare skriver i chatten: “Han är mutad!”. Övriga deltagare såg det som ett ganska grovt påhopp på en gästande föreläsare.
Årets mest självklara nyord
Därför måste det bli “mjutad”. Vilket säkert kan reta en och annan lingvist, men nu är det som det är med “mejl”, “sajt” och “skejt”, så det får bli mjutad. “Tystad” fungerar så klart inte heller. Det öppnar för en helt annan diskussion, även om också det missförståndet är vanligt. Det vill säga någon som deltar i ett videosamtal upplever sig tystad, eftersom varje gång de tar till orda avbryts av folk. Tills de en stund senare inser att deras mikrofon varit på “mjut” och ingen annan ens hört att de försökt ta ordet.
Och detta är alltså anledningen till att “mjut” är årets mest självklara nyord. För det finns inte ett enda videomöte där inte mjut blir en objuden gäst. Tar plats mitt i samtalet och skapar sekundrar – minutrar! – av frustration.
Sammanfattande för hela året
Till sist har man lust att skrika: TRYCK PÅ MJUUUT!! Och att det är allmängiltigt vågar jag påstå, trots att kanske inte ens hälften av befolkningen sitter i videomöten. Övriga tvingas ju uppleva det genom teve. Nästan alla presskonferenser sker nu via videomöten, vilket därmed är en uppvisning av journalisters särskilda oförmåga att hantera mjut-knappen. Statsministern ska intervjuas på distans och från någon källare har en reporter kopplat upp sig och kan för sitt liv inte hitta mjut. “Vi hör inte dig”, säger någon stressad koordinator. “Hör ni mig nu? Hallå?” svarar reportern som nu plötsligt tagit av sig hörlurarna eller nåt annat dumt och det enda vi andra tvingas genomlida är en föreställning som långsamt knuffar oss in i vansinne. Ja, eller skratt. För det är ju för dumt det här.
Men det är också sammanfattande för hela året. Ett år man egentligen bara vill sätta på mjut.
