De senaste dagarnas drama på Open AI – världens just nu ledande AI-företag – har tagit Shakespeare-liknande former. En medgrundare sparkade vd:n, styrelsen installerade ny vd, som stöttade den tidigare chefen, som då ersattes av ny vd och till slut kom den första vd:n tillbaka och sparkade styrelsen. Men bortom cirkusen finns betydligt allvarligare frågor. Veckans drama är allra mest ett bevis för att inget – inte ens världens mest ansvarsfulla företag – kommer kunna stoppa AI-teknikens explosiva framfart.
Det är för mycket pengar, för mycket makt och för mycket potential.
Kanske är det inte tillräckligt känt hur speciell företagsstruktur världens främsta AI-bolag har. Open AI, som alltså skapat Chat GPT, drivs som en ideell forskningsorganisation, kanske enklast jämfört med en ideell förening. Det gjordes så eftersom man vid starten 2015 försökte komma på det säkraste sättet att skapa ett bolag som skapar något ansvarsfullt, som hjälpte världen förstå vad AI var.
En superintelligens behöver pengar
I forskarvärlden var det sedan många år välkänt vilka risker tekniken skulle medföra, hur det skulle kunna välta världens alla branscher, skapa konflikter, krig och sätta en slags atombomb i handen på världens alla personer. Men för övriga världen framstod allt det där som abstrakt. Hur kunde forskarna hjälpa världen förstå – så att teknikens potential i stället kunde användas till allt det konstruktiva? Ett kommersiellt bolag var uteslutet, ansåg man. Kapitalet skulle grumla syftena och att skapa en statligt kontrollerad verksamhet kändes inte heller möjligt i USA. Kvar fanns en ideell förening, som man trodde skulle bli bästa sättet att skapa en superintelligens som inte korrumperades av vinstintressen.
Med tiden blev det ändå uppenbart att någon superintelligens inte skulle lyckas skapas utan väldigt mycket pengar. Den miljard kronor de fått av Elon Musk var slut sedan länge och hade gått till löner för några av världens främsta forskare i området. De behövde mycket pengar. Supermycket, kanske tio gånger mer. Men vilket kommersiellt bolag skulle ge pengar om de inte fick något i utbyte? Lösningen blev ett slags kommersiellt dotterbolag till den ideella föreningen. Sam Altman fick Microsoft på kroken som med tiden köpte upp till 49 procent av dotterbolaget, inklusive immateriella rättigheter till tekniken och för sammanlagt runt 10 miljarder dollar. Föreningen kunde därmed fortsätta hävda sitt oberoende. Ingen – inte ens styrelsen eller grundarna – ägde Open AI och idén om en fristående, ansvarsfull förening levde kvar.
Chat GPT 3 fick världen att förstå
Hösten 2022 nådde Open AI ett genombrott. Chat GPT 3 släpptes till världen och det var som att en pollett kollektivt trillade ned hos allmänheten och forskare. AI var inte längre en abstrakt teknik, utan ett tydligt hjälpmedel i nästan alla situationer, men också läskigt lik en intelligens som kunde matcha människans. På nio månader hade Chat GPT nått 100 miljoner användare – dubbelt snabbare än vad till exempel Tiktok lyckades med. Världens ledare förstod för första gången vad det skulle innebära och nu, snart ett år efter deras lansering har nästan alla världens supermakter – unikt tidigt – implementerat reglering för tekniken. Därmed var ett av Open AI:s mål uppfyllda. Världen och dess makthavare hade i tid förstått och hunnit förbereda sig på den revolution som skulle komma.
Samtidigt hade publiceringen av chattmodellen också inneburit att den lilla föreningen nu låg före Google, Amazon och Meta i AI-utvecklingen. Och för att fortsätta utvecklas behövdes hela tiden mer pengar.
Det är här någonstans spänningen uppstår. Vi vet inte exakt vad som har hänt, men vi vet följande: Styrelsen har inget eget ägande i Open AI, eftersom det är en ideell förening. De är tillsatta enkom för att slå vakt om de idéburna grundvärden som föreningen startades utifrån. Inga andra incitament finns, inga pengar att skydda, inga karriärer att rädda.
Sam Altman fick rockstjärnestatus
Styrelsen, som bara är sex personer, består till hälften av medgrundarna själva – som också är anställda i föreningen. Andra halvan är externa, varav två kvinnor och oberoende forskare inom robotik och AI-säkerhet, och en man från ett annat techbolag. Det är dessa som fredag förra veckan valde att sparka föreningens vd, den person som på ett år blivit techvärldens superstjärna: Sam Altman. Styrelsen är förtegna om skälet, men signalerar att det handlar om brist på transparens och förtroende, som omöjliggjort för styrelsen att utöva sitt ansvar och uppdrag.
Händelsen skapar en otrolig publik cirkus. Sam Altman, med sin rockstjärnestatus, tog till sociala medier och var kommunikativ medan styrelsen var tyst. Den som vill följa turerna har en mindre bok av artiklar att läsa från världens alla medier. Kort sagt framstod Altman som den svikna, och plötsligt Microsoft som en riddare, som erbjöd Altman och alla anställda på Open AI anställning – om de bara lämnade.
På kort tid hade hela världen ställt sig på Altman och Microsofts sida, som om världens rikaste, girigaste och kanske brutalaste inom tech-världen, plötsligt var en god kraft som bara vill världen väl.
På bara några dagar gick alltså världens ledande AI-teknik från att kontrolleras av en ideell förening med altruistiska motiv och världens säkerhet som enda långsiktiga mål – till att landa i knät på ett av de mest dominerande IT-aktörerna i modern tid. Och det möttes av jubel och lättnad av världen.
Frågan är om det räcker
Berättelsen slutar inte där. I sista stund avgick den externa styrelsens kvinnliga ledamöter. Det vill säga forskarna med särskild insyn i just säkerhet och AI. Efter att samtliga anställda gjorde myteri, krävde tillbaka sin vd, blev situationen ohållbar.
Ingen vet ännu vad som hänt. Kanske har den lilla styrelsen i Open AI tappat förståendet, takten och vettet och gjort något totalt galet.
Eller så gjorde de vad de kunde för att stoppa en teknik och organisation som höll på att spåra ur, som inte längre styrdes utifrån föreningens uttalade syften.
Vad som än nu kommer att framkomma gör hela händelsen en sak tydlig: Marknaden och dess associationsformer har inte kapacitet att begränsa eller kontrollera en AI:s utveckling.
Open AI:s försök till organisationsstruktur må ha varit gott, men räckte inte. Frågan är om det finns något alls som räcker.
I jakten på en generell intelligens, mäktigare än något annat, kommer makten och pengarna alltid vinna. Hur många ädla motiv som en gång antogs.
Man får anta att det sista hoppet därmed står till världens politiker och reglering. Men klockan tickar.
LÄS MER:Striden om AI – här är kaoset som skakar techvärlden
