Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Mahdi har fem och en halv månad på sig att hitta ett jobb – annars kommer han utvisas från Sverige. Chanserna till jobb inom hotell- och restaurangbranschen som han utbildat sig i är små efter coronakrisen. Bild: Meli Petersson Ellafi

Mörka utsikter för ensamkommande i coronapandemins spår

Coronaviruset slår hårt mot hela det svenska samhället.
För de ensamkommande vars liv i Sverige hänger på att de snart får jobb gör pandemin en redan svår situation än värre.
– Det här känns på samma sätt som när jag fick mitt sista avslag. Jag känner stress och oro nu, säger Mahdi, som måste få jobb inom fem och en halv månad för att få uppehållstillstånd.

På frivilligorganisationen Agapes mötesplats i Matteuskyrkan i Majorna sitter Mahdi vid ett bord. Hit har han ofta kommit för att få hjälp under sina fem år i Sverige. Vårsolen skiner in på hans händer från de stora fönstren. Det doftar av kycklinggrytan som snart ska serveras som lunch för några av de 300 personer som Agape har kontakt med.

För Mahdi är det inte coronaviruset i sig som oroar mest. Han är försiktig och inte så rädd för att bli sjuk. Det är virusets konsekvenser på hans framtid som ger honom stress.

Många av de unga personer som invandrat till Sverige de senaste åren innefattas av den nya gymnasielag som innebär att de kan få uppehållstillstånd under tiden för gymnasiestudier. För förlängt uppehållstillstånd behöver de senast sex månader efter avslutade gymnasiala studier ha fått en anställning på minst två års tid framöver.

För att öka chanserna till att snabbt få jobb efter studierna har många av de ensamkommande som gymnasielagen innefattar valt att gå något av de yrkespaket som startats upp. De är speciella gymnasiala program på kortare tid inom branscher som när paketen lanserades var i stort behov av arbetskraft. Exempelvis finns i Göteborg utbildningar inom bygg, hotell och vård och omsorg.

Flera av branscherna som nyss ropade på arbetskraft tillhör nu de verksamheter som tvingats permittera och varsla personal som en följd av coronavirusets påverkan på konsumtionen. Andra, som vård- och omsorgsbranschen kan i rådande situation ha svårt att ta emot praktikplatser. Mahdi blev klar med sin hotell- och restaurangutbildning den 15 mars. Nu har han knappt sex månader på sig att få ett jobb inom en bransch som går på knäna.

– Jag kan bli arg på viruset för att det blir svårt att hitta jobb, det kan man bli arg på. Jag har sökt jobb på restauranger, hotell och hamburgerkedjor, men jag har inte fått något svar än, säger han.

Hotellet i centrala Göteborg han hade praktik på kunde inte erbjuda någon fortsättning. Kanske kunde det öppnas en lucka under sommaren, men just nu fanns det helt enkelt inget behov av personal.

– Det här känns på samma sätt som när jag fick mitt sista avslag. Jag känner stress och oro nu, säger Mahdi.

Får han inte jobb kommer utvisas till Afghanistan. Ett land han aldrig varit i.

– Jag har ingenting och jag känner ingen där. Min familj bor i Iran. Jag har bara hört att det är krig där.

Matilda Brinck Larsen och Mahdi på Agapes mötesplats vid Matteuskyrkan. Här kan ensamkommande personer få hjälp med studier och juridik. Bild: Meli Petersson Ellafi

Bredvid honom sitter Matilda Brinck-Larsen som startade Agape, som arbetar för att förbättra ensamkommande ungas situation. Det är inte bara de personer som precis gått ut sin yrkesutbildning och nu är i desperat jakt på arbete som viruset påverkat. De personer som läser och är tvungna att få godkänt för att behålla sitt uppehållstillstånd sätts också under ökad press.

– Det har blivit en ökad oro i den här gruppen igen. Vi har öppet längre här för vi vet att många har svårt att förstå informationen som kommer från skolan via nätet. Det kan vara svårt att lösa uppgifterna i distansundervisningen. För de som omfattas av gymnasielagen är det helt avgörande att få godkänt. För de som inte omfattas är rutiner och struktur helt avgörande för att minimera risken för psykisk ohälsa eller att hamna i riskmiljöer när vardagsrutiner som skola försvinner, säger Matilda Brinck-Larsen.

Den nuvarande situationen har även förändrat läget för de papperslösa som Agape har kontakt med. De som bestämt sig för att lämna Sverige för att söka asyl i ett annat land har nu ingen möjlighet att korsa gränsen. De som efter långt övervägande kommit fram till att återvända till exempelvis Afghanistan har inte heller någon möjlighet att komma i väg nu.

– Den här gruppen hamnar ytterligare en gång i ett limbo. Det innebär en ökad risk för depression, likgiltighet, och desperation med allt vad det innebär, säger Matilda Brinck-Larsen.

Mahdi hade praktik på ett hotell i centrala Göteborg, men där fanns det inga möjligheter att få jobb. Trots att han inte har fått några svar på sina arbetsansökningar hittills är han hoppfull om att hitta ett jobb de kommande månaderna. Bild: Meli Petersson Ellafi

I Matteuskyrkans lokaler sitter Mahdi tyst några sekunder. Han har fått frågan hur han tycker regeringen borde hantera situationen för honom och de många andra som sitter i samma situation. Efter att han funderat tittar han upp under skärmen på sin helsvarta keps.

– Jag tycker de borde ge oss en chans till, just nu. Det är svårt att få jobb så kanske hade det varit bra att få lite längre tid på sig, säger han.

Matilda Brinck-Larsen tar vid när Mahdi blir tyst.

– Lite mer tid ... du är mer ödmjuk än jag. Och det är inte så konstigt. Det här är vardag för er. Ni är vana vid att saker ändrar sig hela tiden. Nu kommer det en coronakris, men det hade lika gärna kunnat vara nya direktiv från staten och Migrationsverket.

Hon ser många orosmoln hopa sig när en redan utsatt grupp riskerar att hamna än mer mellan samhällets stolar.

– Det finns många riskfaktorer som vi sliter hårt med att försöka förebygga. Jag saknar den politiska medvetenheten kring det och att man också innefattar den här gruppen i åtgärdspaketen, för att avlasta, säger Matilda Brinck-Larsen.

När Mahdi först kom till Sverige och Gråbo 2015 ville han bli bilmekaniker. Två år senare fick han sitt tredje och sista avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Nu har han dryga fem månader på sig att få ett jobb för att få stanna i landet. Det har inte blivit som han hade tänkt sig.

– Jag tänkte att alla svåra grejer skulle vara slut här. Att jag kunde studera och jobba och träna här. Det är mycket som har ändrats sedan dess, säger han.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.