Riksrättsutredningen intensifieras mot Donald Trump. Demokraterna driver nu de långa förhören med vittnen i kongressen. Republikanerna ställer upp på Trumps sida och kallar processen för ett ovärdigt skådespel. Allt cirklar kring Trumps agerande i Ukraina.
Han anklagas för att ha hållit inne redan godkänt amerikanskt militärt bistånd för att sätta press på Ukrainas nyvalde president att starta en korruptionsutredning mot Joe Biden och hans son Hunter, som suttit i styrelsen för ett ukrainskt energibolag. Detta ”quid pro quo” – tjänster och gentjänster – har avslöjats av en visselblåsare med kännedom om ett telefonsamtal mellan de två presidenterna den 25 juli.
Det är detta samtal som lett till att demokraterna beslutat om en riksrättsutredning. Vittnesförhören, som fortsätter de kommande veckorna, ligger till grund för om det blir ett riksrättsåtal mot Donald Trump. Anklagelsen är att Trump försökt att dra in en främmande makt i den amerikanska valrörelsen för egen politisk och personlig vinnings skull, vilket strider mot den amerikanska konstitutionen. Demokraten Joe Biden utmanar Donald Trump om presidentposten i valet 2020.
Endast fyra presidenter har i amerikansk historia utsatts för riksrättsutredningar. Ingen har blivit fälld. De tre, som i modern tid, utretts är Richard Nixon, Bill Clinton och Donald Trump.
Richard Nixon 1974
1972 vann han den näst största jordskredssegern i USA:s historia. 60,7 procent, alla delstater förutom en och District of Columbia. Richard Nixon var presidenten som väljarna gav förnyat förtroende.
1968 hade han vunnit ett jämnt val med en halv miljons rösters övervikt mot demokraten Hubert Humphrey och med George Wallace som tredjekandidat. Nu var han den överlägsne segraren efter fyra år i Vita huset.
I efterhand framstår Nixonkampanjens taktik 1972 som obegriplig. Med ett närmast ointagligt försprång fanns inget behov av de smutsiga knep som genomfördes en sommarnatt 1972. Då bröt sig underhuggare i kampanjen in i demokraternas högkvarter i Watergatebyggnaden i Washington, i akt och mening att hitta dokument som kunde vara skadliga för Nixons utmanare George McGovern.
Till en början fanns inga klara band mellan dessa ”rörmokare” – som hävdade att de skulle göra underhållsarbete – och Vita huset. Men snart skulle de knytas till Nixons närmaste krets. Inga direkta order tycks ha utgått, mer en allmänt hållen instruktion med innebörden ”gör vad som behövs.” Det gav stort manöverutrymme när kampanjkassan var välfylld, idérikedomen stor och känslan fanns att det inte existerade några begränsningar.
Washington Post
Det var Washington Post som började gräva i vad som hänt under valrörelsen. Ägaren Katherine Graham gav klartecken, redaktionschefen Ben Bradlee höll i taktpinnen och reportrarna Bob Woodward och Carl Bernstein avslöjade. Vad vi inte visste då var att tidningen satt på en guldgruva. Den förre biträdande FBI-chefen Mike Felt hade försett Woodward med ett omfattande material om Nixons agerande i det fördolda. Det var Felts hämnd på Nixon som inte utnämnt honom till FBI-chef efter J Edgar Hoover.
Washington Post höll sin huvudkälla anonym och kallade Felt för ”Deep Throat”, en blinkning till en mjukporrfilm med den titeln som just då lanserats. Först 2005 trädde Felt fram och berättade att det var han som haft tillgång till det komprometterande materialet.
Avslöjandena kom slag i slag men det tog tid innan allvaret blev uppenbart. Vita huset skakades av avsked och avhopp och mitt i alltihop tvingades vicepresident Spiro Agnew att avgå sedan han anklagats för skattebrott och mottagande av muta.
Till sist blev de bandade samtalen, som Nixon själv i hemlighet spelade in, hans fall. Delar hade raderats men det som fanns kvar visade att Nixon hade deltagit i mörkläggningen av inbrottet i Watergate och dess efterdyningar.
Riksrättsutredningen hade inletts men det fanns inte mycket historisk erfarenhet att dra nytta av. Andrew Johnson – som kom till makten efter mordet på Abraham Lincoln – var då den ende president som ställts inför riksrätt. Men han klarade sig med en rösts övervikt vid omröstningen i senaten 1868.
Det blev aldrig några omröstningar om riksrätt för Richard Nixon. Han valde att avgå frivilligt den 9 augusti 1974 sedan dominerande republikaner, som Barry Goldwater, meddelat honom att stödet inte längre fanns kvar. Med armarna i luften steg han ombord på helikoptern på Vita husets gräsmatta och lämnade presidentposten. Han benådades senare av sin efterträdare Gerald Ford.
Bill Clinton 1999
Det var långt ifrån självklart att Bill Clinton skulle klara av att bli vald till president 1992. Demokraternas tidigare stjärna Gary Hart hade tvingats bort sedan han avslöjats med en otrohetshistoria. Nu höll Clinton också på att hinnas upp av sitt förflutna. Nattklubbssångerskan Gennifer Flowers berättade om en påstådd affär. Men Bill och Hilllary Clinton slog i en gemensam tv-intervju tillbaka. Ett erkännande då hade varit slutet för den politiska karriären.
När rösterna räknats 1992 stod det klart att Clinton gynnats av att tredjekandidaten Ross Perot dragit röster från den sittande presidenten George Bush. Med 43 procent av rösterna vann Bill Clinton presidentposten.
Gamla och nya kvinnoaffärer fanns ändå som ett hotande mörkt moln vid återvalet 1996. Segern blev dock övertygande med 49,2 procent mot republikanen Bob Dole. Det var en populär president som inledde sin andra period i Vita huset.
Men i januari 1998 exploderade Lewinskyaffären. En för de flesta okänd nättidning – Drudge Report – avslöjade att Bill Clinton haft en relation med en ung praktikant i Vita huset, Monica Lewinsky. Något dygn senare var skandalen ett faktum och spridd inte bara i USA utan jorden runt.
Stämde en tidning
Denna privata otrohetsaffär var egentligen bara en utväxt på en historia som levde sitt eget liv i Bill Clintons hemstat Arkansas där han tidigare varit guvernör. Paula Jones hade upprörts över att hon i en lokal tidning framställts som en villig beundrare av Clinton när hon – som anställd vid en konferens – kallats upp till hans svit på ett hotell. Där skulle Clinton ha föreslagit oralsex, något som Paula Jones säger att hon avvisade. Nu hade historien fått ett rättslig efterspel sedan Jones stämt tidningen.
Lewinsky kom på sitt sätt in som ett karaktärsvittne i Paula Jones-processen. Bill Clinton kunde med avslöjandet av Lewinsky (och ytterligare kvinnor) beskrivas som en notorisk kvinnojägare, vilket styrkte Jones berättelse.
Lewinskys betydligt äldre väninna Linda Tripp – som hon träffat på ett annat praktikantjobb – läckte hela historien om mötena i Ovala Rummet.
Clinton nekade till att han ”haft sex med den där kvinnan, Ms Lewinsky” men klänningen med spermafläckar plockades fram som bevis och den särskilda utredaren Kenneth Starr sparade inte på detaljerna. När Bill Clinton ljög om relationen under ett vittnesmål under ed fördes frågan till kongressen för riksrätt. Representanthuset röstade för. Men när riksrättsomröstningen genomfördes i senaten i februari 1999 fanns ingen majoritet för en fällande dom.
Lewinskyskandalen saknade i huvudsak politiska förtecken (annat än att republikanerna ville komma åt honom) och Clintons lögn under ed uppfattades som en del i en privat otrohetshistoria. Clinton hade efter riksrätten knappt två år kvar på sin andra presidentperiod. Hans vicepresident Al Gore – som ställt upp för honom – förlorade presidentvalet 2000. Hans hustru Hillary – som också försvarade honom – förlorade presidentvalet 2016.
Donald Trump 2019
Donald Trump är på många sätt sin egen värsta fiende. När han på sina kampanjmöten 2016 uppmanade ”Ryssland om ni hör mig” att hacka Hillary Clintons UD-mejl och prisade Wikileaks som strax därefter spred hackade uppgifter från demokraterna var det lätt att jämföra Trump med Nixon och Watergate. Nixons kumpaner hade gjort ett traditionellt inbrott med kofot och plockat med sig dokument hos Demokraterna. De som uppmanats av Trump att agera hade använt modern avancerad hackningsteknik för att komma in i demokraternas datorer.
Donald Trump vann i elektorsröster räknat – vilket avgör presidentval – men förlorade med tre miljoner avlagda röster Slutresultatet blev 46,1 procent mot Hillary Clintons 48,2 procent.
Rysslandsutredningen – med Robert Mueller i spetsen – ägnade flera år åt att undersöka Rysslands inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016. Slutsatsen var att Ryssland agerat kraftfullt, vilket också alla amerikanska underrättelsetjänster kunnat bekräfta. Flera av Donald Trumps medarbetare – bland annat kampanjchefen – kunde knytas till aktiviteterna. Några sitter i fängelse, i huvudsak för andra brott.
Rysslandsutredningen, som inte direkt pekade ut Donald Trump, kunde ha räckt för en riksrättsprocess med hänvisning till att en utländsk makt av den dåvarande presidentkandidaten uppmanats att agera mot en politiska motståndare i USA. Men de ledande demokraterna i representanthuset avvisade det, trots påtryckningar internt i den demokratiska gruppen.
Anklagas för att ha utpressat Ukraina
När Ukrainaskandalen briserade i september i år ansåg demokraterna att det inte längre gick att lägga fingrarna emellan. Donald Trump anklagas nu för att ha hållit inne redan beslutat militärt bistånd till Ukraina – som är utsatt för rysk aggression – tills den nye presidenten Volodymyr Zelenskyj offentligt i en amerikansk tv-intervju lovat att utreda Trumps utmanare Joe Biden och hans son Hunter för korruption. Hunter Biden har varit styrelseledamot i det dominerande ukrainska energibolaget Burisma.
Trumps personlige advokat Rudy Giuliani har, på Trumps uppdrag, pressat Ukraina och Trump själv har i ett telefonsamtal uttryckt sig på ett sätt som kan tolkas som ”quid pro quo”, att biståndet skulle hållas inne tills utredningen av den politiske motståndaren Joe Biden inletts. Trump hävdar att det var demokraterna som i Ukraina hackade honom och inte Ryssland som hackade demokraterna.
Riksrättsprocessen mot Donald Trump har inletts sedan demokraterna i representanthuset röstat för. Alla republikaner röstade nej tillsammans med två demokrater. De offentliga utfrågningarna genomförs nu av vittnen och därefter fattas beslut om Trump skall ställas inför riksrätt. Det är sedan senaten som dömer. Det krävs två tredjedels majoritet i senaten för att avsätta presidenten för att ha konspirerat med främmande makt av personliga och politiska skäl. Hittills finns inte den majoriteten.
