Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Emanuel Karlsten

"Kanske inte är så dumt med skam"

Är skam det som ska rädda världen? Det har i alla fall förändrat mig eftersom flygskammen fått mig att börja smygflyga. Det vill säga flyga utan att berätta om det, eller till och med ducka frågan ifall någon undrar hur jag rest. Vem orkar dålig stämning? Jag förstår att jag tillhör en medelklass särskilt känslig för att göra “fel” och att jag kanske därför särskilt aktar mig för andras ifrågasättanden.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Ordet “smygflyga” lanserades för övrigt av instagramkontot “Aningslösa influencers”. Kontot drivs av ett gäng anonyma privatpersoner vars klimataktivism består av att hänga ut stora internetpersonligheter som flyger jorden runt i jakt på snygga instagrambilder. Inte bara hängs de ut, aktivisterna söker också upp och skriver öppna frågor om influencern reflekterat över sin klimatpåverkan. Det ger ibland mycket arga reaktioner, men några börjar tänka om. Så det är kanske inte så dumt med skam? En skampåle är kanske är en motor till förändring, något som håller vårt dåliga beteende i schack? Det gör att vi inte dricker öl till frukost, eller slår våra barn. Ett sådant beteende skulle vi få skämmas över - på ett för samhället positivt sätt.

Det har Kina fattat. I takt med att landet blivit digitalt har också möjligheterna till övervakning och kontroll ökat. Därför har man startat pilotprojekt med sociala poängsystem för landets medborgare. Bra beteende belönas, dåligt beteende bestraffas. Att röka på offentliga platser? Minuspoäng. Att vara förälder? Pluspoäng. Får du tillräckligt låga poäng kan det innebära att din internetuppkoppling blir långsam eller att du bara kan boka sunkiga hotell under dina resor. En låg poängnivå ställer dig i skamvrå och tvingar dig att bära en offentlig dumstrut. Och det är väl inte bra?

"Konsekvensen blir ett smygande"

Å andra sidan: Skam har minskat rökning? Övervikt? Nedskräpning?

Den holländska forskaren Keetie Roelen har studerat och försökt sammanställa forskning på området “positiv skamning”. Hon lyfter hur problematiskt det blir beroende på mottagare. Den som har lägre utbildning eller kommer från fattiga förhållanden förstår att de ska skämmas för vissa beteenden, men har inte tillräckligt med kunskap eller kapacitet att förstå varför. Så då blir man tyst, det enda man begriper är att man ska skämmas. Konsekvensen blir ett smygande, eller flykt, menar Roelen. I värsta fall självhat, eftersom man inte förmår eller vill förändra det som samhället säger att man ska skämmas för.

Det låter kanske extremt, långt bort från ett sånt löjligt medelklassproblem som smygflygande. Men även i sådan skam kan ett farligt utanförskap odlas. Mellan en upplyst medelklass som förstår varför det är rimligt att skämmas, och de andra som bara inser att de ska skämmas - men aldrig kommer att våga fråga varför.