Mot alla odds och trots en hel del bekymmer längs vägen, så styr Stefan Löfven fortfarande landet. Det är en bedrift värd att lyfta fram.
Att spräcka alliansen och få till januariavtalet var ingen liten sak. Och regeringen har klamrat sig fast vid makten – trots att Miljöpartiet varit missnöjda med allt från hanteringen av migrationsfrågan till utbyggnaden av Arlanda och att Vänsterpartiet muttrat om arbetsrätt och marknadshyror.
Nu är det Liberalerna som hotar med att lämna samarbetet och det finns skäl att ta det på större allvar. För den krassa verkligheten är den att det inte finns någon direkt uppsida för V och MP med att störta en S-ledd regering och öppna för att politiken kantrar åt höger.
Liberalerna vill högerut
För Liberalernas nya ledning är det annorlunda – och det är precis det som gör den här situationen farlig för regeringen.
Medan V och MP har ojat sig över att de vill styra politiken lite mer i sin riktning, har L snarare letat aktivt efter ett legitimt skäl att riva januariavtalet.
Striden om den del av migrationsöverenskommelsen som handlar om humanitär grund är så full av paradoxer att det nästan blir komiskt – om det inte varit för att det kan handla om liv och död för människor på flykt samt utlösa regeringskris.
För Socialdemokraterna har egentligen inte så mycket emot Liberalernas invändningar. Tvärtom. S skulle gärna gå L till mötes och arbeta om förslaget.
En eftergift för MP
Men det skulle MP opponera sig mot – formuleringarna om humanitär grund kom till för att få MP att stanna kvar i regeringen.
Och frågan är om ens Liberalerna hade blivit nöjda om de fått sin vilja igenom. Minns vad partiet kommunalråd Axel Darvik sa i en GP-intervju nyligen: ”Jag är rätt tveksam till att vi ska gå in i ett valår med stöd för en sossebudget”.
Partiet är helt enkelt trötta på januariavtalet och vill slå sig fria och visa upp sin egen profil fram till valet. Vilket är fullt logiskt: Liberalerna har aldrig tidigare haft så lågt väljarstöd som nu, något måste helt enkelt göras innan allt är förlorat.
Å andra sidan kan just Liberalernas utsatta läge bli Stefan Löfvens räddning. Att lämna samarbetet för att profilera sig är en sak. Att tvingas gå till extra val när opinionssiffrorna inte ens når upp till tre procent är någonting annat. Och det är förstås därför statsministern påminner om att det kan bli konsekvensen. Det tvingar Liberalerna att fundera ett varv till.
Bara ett av S många bekymmer
Hur det här dramat än slutar så är Socialdemokraternas bekymmer inte över med det.
De problem partiet pekade på i sin valanalys 2018 finns kvar. Som att folk på landet och arbetare är generellt mer pessimistiska än andra grupper, vilket drabbar den sittande regeringen. De nickar instämmande när högeroppositionen öser på om gängkriminalitet och skjutningar.
Dessutom blir partiets väljare allt äldre. Och nu när M och KD tagit in SD i gemenskapen ser utsikterna att samla tillräckligt många väljare bakom sig efter nästa val rätt dystra ut.
Det är mot den här bakgrunden vi ska se partiets hårdare ton mot Sverigedemokraterna. Samma taktik som inför valet 2018. Då tyckte man att den fungerade och gav en oväntat bra valspurt.
Om det räddar partiet på sikt kan man verkligen fundera på.
LÄS MER:Löfven i stor intervju om Sabunis hot, corona och att få vaccinet
