Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/2

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Svårare se pojkars utsatthet

Pojkars utsatthet i hederskultur är svårare att upptäcka. Både för dem själva och omgivningen.

Arbresha Rexhepi och Armin Azadkhah arbetar sedan flera år tillbaka med unga som är utsatta för hedersproblematik. I Elektras verksamhet på Fryshuset Väst har de bland annat grupper med utbildning i ämnen som mänskliga rättigheter, jämställdhet och etik för killar mellan 13 och 26 år. De flesta som deltar har egna erfarenhet av hederskultur.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men hederskultur är ett vitt begrepp menar Armin Azadkhah. och Arbresha Rexhepi. Olika normer för vad som gäller varierar mellan olika klaner och släkter. I vissa familjer är sönerna lika begränsade i sina liv som sina systrar.
– Man säger att det är tjejer som gifts bort, men det är en kille som tar emot henne, säger Armin Azadkhah. Killen kanske får välja mellan tre olika tjejer, men det är fortfarande inte ett äktenskap av fri vilja. Så jag vill få bort fördomen om att killar inte blir bortgifta.

Pojkar kan ha svårare att medvetet se att deras frihet är beskuren, eftersom de oftast är bevakade i lägre grad än sina systrar och också anses ha en högre rang. De har växt upp med en bild av sig själva att de är män med en fri vilja, säger Arbresha Rexhepi.
– De lever, som alla killar, i maskulinitetsnormen och ser sig som nästa person på tur att föra kulturen vidare. Så när de får tre val ser de det som en frihet och inser inte att det är tvångsgifte.
Det gör det svårare att nå fram till killar, menar Arbresha Rexhepi.
– De har fått med sig de här normerna sedan de var små, det gäller att visa att det finns ett annat sätt att leva, säger  hon.

Viktigt nå unga killar

Att medvetandegöra unga män är nödvändigt för att kunna förändra och skapa en tillvaro utan hedersproblematik, som är det Elektras arbete syftar till.
Arbresha Rexhepi och Armin Azadkhah väljer att gå varligt fram för att få med sig ungdomarna och kunna jobba förebyggande.
– När vi i är ute i skolor och på fritidsgårdar pratar vi mycket om vardagsheder, vi tar inte upp de grövsta formerna. Om någon känner igen sig kan vi ha sått ett frö, säger Armin Azadkhah.

Pojkar i en hederskultur kan tvingas kontrollera sina syskon och bara att det finns ett rykte kan räcka för att dra skam över familjen. 
– Oavsett vilken information killen hämtar hem så har föräldrarna redan fått sin grej. Om han kommer tomhänt kan fokuset hamna på killen i stället. Vad är det han döljer? Varför skyddar han dem, säger Armin Azadkhah. Ingen vill frivilligt bevaka sina syskon när de vet vilka konsekvenser det kan få. Det här är en enorm press och väldigt tungt för dem.

Det kan också handla om ett tryck från kompisar, säger Armin Azadkhah.
– Det har jag själv varit med om.  Det var normallt att ge information. Någon frågar har du sett min syster göra något? Man kanske sa att man sett henne på bio. Man gjorde det av välvilja, sen började man inse vilka konsekvenser det kan få.  

Pojkar och män anser generellt sett att det är svårare att söka hjälp än flickor och kvinnor. Det är ytterligare en orsak till att hederspojkarna är relativt osynliga.
– Man ska vara manlig, tuff och tåla mycket. Steget att erkänna sina problem är svårt att ta. Det kan till och med vara mer  sannolikt att man försöker ta sitt liv än att blotta sig och visa sin svaghet, säger Armin Azadkhah.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.