"Det är inte första gången blickarna riktas mot torget nedanför skansen. Låt oss se tillbaka på Skanstorgets historia:
En gång var det ängsmark mellan Ris-åsen och Spekeberget. Här rann en bäck, kreatur betade och höns kacklade.
År 1739 fick Johan Staaf tillstånd av magistraten att bruka ängen. Han försökte odla tobak men misslyckades. Bättre gick det för apotekare Casper Sasse som odlade medicinalväxter för sitt apotek Enhörningen.
Framgångsrik var trädgårdsmästare Åke Nilsson som 1852 anlade växthus, drivbänkar och blomsterodlingar på ängen och vid Spekeberget. Han blev vida populär. Ängen fick heta Nilssons Äng och Spekeberget Nilssons Berg.
På 1870-talet uppförde byggmästare Johannes Nilsson arbetarbostäder i Annedal. Han ville även bygga på Nilssons Äng men myndigheterna sa nej då man planerade att göra ett torg av ängen.
Så skedde och 1888 hade Nilssons Äng förvandlats till Skanstorget. I Haga och Annedal bodde vid denna tid omkring 25 000 personer. De saknade en närbelägen försäljningsplats för jordbruksprodukter. Kungstorget och Grönsakstorget räckte inte till för alla stadens invånare.
Efter det att folk i Haga och Annedal uppvaktat myndigheter beslöt Stadsfullmäktige att Skanstorget skulle få både saluhall och torghandel.
Stadsbyggmästare Karl Fahlström ritade saluhallen. Det blev en rund träbyggnad med en inre gård. En "ryttargång" ledde till 23 bodar och 24 källare.
I de små bodarna stod handlare i vita rockar och mössor med svarta skärmar och sålde charkuterivaror. Vid de så kallade marknadsdagarna på Skanstorget stod bönder från Västra Frölunda och Hisingen och saluförde frukt, grönsaker, potatis, ägg och blommor.
Byggherrarna återkom. De hade lyckats erövra Skansberget ovanför Risåsgatan där landshövdingehus uppförts. Nu ville de ge sig på sluttningarna mot Skanstorget. Det sa emellertid myndigheterna bestämt nej till.
Skanstorget bjöd inte enbart på lekamlig spis. Andlig och politisk spis svarade frikyrkliga predikanter och socialistiska agitatorer för. Som talarstol använde de saluhallens trappa på norra sidan. Där stod på 1930-talet Hinke Berggren, Zeth Höglund och Ernst Wigforss och talade inför stora åhörarskaror.
Ännu in på 1950-talet hade socialdemokraterna valmöten här. 1954 hörde jag själv Tage Erlander. Han stod mitt på torget på den plats där tidigare saluhallen hade legat och höll flammande valtal.
Saluhallen ja. Den minns jag från späd nagel. När 6-7-åringen följde med mamma på lördag för att torghandla och de generösa handlarna räckte ett smakprov över disken och sa "pojken skall väl få en liten priskorv".
Saluhallen fanns fram till 1941. Då revs den eftersom affärerna i den inte längre var lönsamma. Resterna av hallen stod i många år och förfulade torgbilden.
Under åren har åtskilliga förslag presenterats för att försköna torget med planteringar och konstverk. Men inget har hänt.
- Tänk bort bilarna. Tänk istället dit frukt- och grönsaksstånd, blomsterstånd och varför inte några marknadsstånd med kläder och karameller, kanske rentav bodlängan tillbaka. Så skrev Ingrid Wirsin i GP (19/3 1990).
Ja, varför inte låta gamla Skanstorget leva upp igen? Med torghandel, en rundbyggd saluhall och en trädallé som skärmar av torget från trafiken på Sprängkullsgatan och Övre Husargatan."
