Torsdagen den 2 mars 2023.
Det är några plusgrader i luften och på byggarbetsplatsen Selma i Hisings Backa i Göteborg håller drygt 300 bostäder på att ta form. Lägenheterna är avsedda för stadens unga och studenter, och inflyttningen är planerad till senare samma år.
Hållbarhet ska prägla projektet och femvåningshuset ska därför kläs med ljusa träpaneler. Tusentals brädor ska monteras runt byggnaden.
Det är Ulricehamnsbolaget Hökerum Bygg som är byggherre och huvudentreprenör, men bolaget har inga egna byggarbetare. Istället är ett tjugotal underentreprenörer på plats.
Robin och Leo arbetar för två av dem. De beskriver en arbetsmiljö präglad av tidspress.
– Man märkte att det var högt tempo och folk flög in och ut i grinden. Hökerum var väldigt sena med sin deadline. Det var nog väldigt stressigt för huvudentreprenören, berättar Robin, när GP pratar med honom två år senare.
– Det var pengahets och de jagade folk hela tiden. De hade inga egna snickare utan bara underentreprenörer och några platschefer, säger Leo.
Den här dagen i mars 2023 börjar tiden bli knapp och deadline för bygget närmar sig.
När många gått på rast, jobbar en 35-årig man från en underentreprenör med polska anställda på en byggställning högt ovanför marken.
Ingen på arbetsplatsen ser när han faller.
Takterrass och löparbana
Planeringen för de nya hyresrätterna i Backa började tio år tidigare. Huset skulle bli något utöver det vanliga med bland annat en idrottshall. Planerna på en idrottshall skrotades dock och 2021 tog Hökerum Bygg över projektet från det första byggbolaget.
Samma år involverades fastighetsbolaget Nrep som senare köpte huset när det stod klart. Det blev inte någon idrottshall men däremot en takterrass med gräs och löparbana.
De första hyresgästerna flyttade in i december 2023, men som GP tidigare berättat är flera hyresgäster idag missnöjda.
Bygget var inte klart vid inflyttningen och för GP vittnar de om ostädade lägenheter, byggdamm, färgfläckar, sprickor i kakel och sviktande toalettstolar.
Efter det har problemen fortsatt med överfulla soprum, stök och flera vattenläckor, samtidigt som hyresgästerna haft svårt att få hjälp.
– Jag önskar verkligen ingen att behöva bo så här, säger hyresgästen Ebba Mitz, som är en av de som GP talat med.
”Det är ett bra hus”
När GP i mars 2025 besöker Hökerum Byggs huvudkontor i Ulricehamn möts vi av vd Fredrik Ståhl och produktionschefen Marcus Nordquist.
De betonar att huset i Backa har genomgått en besiktning av auktoriserade besiktningsmän – och godkänts.
Är ni nöjda med resultatet?
– Ja. Det är ett bra hus. Vi har skapat många nya lägenheter i området – rationella, välplanerade bostäder för studenter, ensamboende och folk som tillfälligt jobbar på Volvo, till exempel. Det är positivt, det tillför många nya bostäder till Göteborg, säger Marcus Nordquist.
När hyresgästerna flyttade in hade de en städfirma på plats berättar de, men det var fastighetsägaren Nrep:s ansvar att informera hyresgästerna om det. Ingen av hyresgästerna GP har intervjuat känner dock till någon städfirma.
GP visar filmer på tre olika vattenläckor som filmats av hyresgäster, men ingen av dem känns igen av vare sig Fredrik Ståhl eller Marcus Nordquist.
– Vi ska självklart leverera en produkt av hög kvalitet. Det är vårt ansvar. Och det ska fungera. Om det uppstår fel under garantitiden är det också vårt ansvar att åtgärda dem, säger Marcus Nordquist, produktionschef på Hökerum Bygg.
Efter intervjun återkommer de skriftligen och uppger att de känner till fyra vattenläckor. Däribland ”läckage från avloppsledningar t ex i förråd och entré där skarvarna har gett sig av olika anledningar”. Dessa ska ha felanmälts och hanterats som garantifel, och åtgärdats. De skriver också att en av läckorna orsakats av en hyresgäst.
De utreder nu även om en restaurangverksamhet, som ska ha bedrivits från en av lägenheterna, kan ha bidragit med nedspolat fett som orsakat stopp och tryck på ledningarna ”så skarvarna har gett sig”.
”Det var ett riktigt skitbygge”
När GP intervjuar tidigare anställda på bygget, som arbetat för tre olika underentreprenörer, är de inte förvånade över hyresgästernas klagomål och bristerna i bygget.
– Det var ett riktigt skitbygge, säger Robin.
– Bygget var katastrof och allt brast. Det var stressigt och höga krav, och man skulle vara färdig snabbt. Jag är inte ett dugg förvånad om hyresgästerna klagar och om det läcker, säger en annan byggarbetare.
Byggarbetaren Leo framhåller att hela fastigheten mögelbehandlats i sista stund, och menar att stressen under byggprocessen lett till sämre kvalitet.
– Det var inget bra ställe, säger han.
”Inte värre än någon annanstans”
Men bygget i Backa var inte stressigare än andra byggprojekt, säger Marcus Nordquist på Hökerum Bygg.
– Det är ju en miljö vi lever med i vardagen, men absolut inte värre än någon annanstans.
Han anser att förseningar inte utgjorde något arbetsmiljöproblem, utan att byggprojektet i stort sett följde tidsplanen, med undantag för några golv som behövde göras om.
Mögelproblemen, förklarar han, uppstod när plasten runt vissa gipsskivor vid badrumsmodulerna lossnade under transporten, vilket gjorde att fukt kunde tränga in. Problemen åtgärdades snabbt med antibakteriellt medel.
Marcus Nordquist betonar att varje underentreprenör har ansvar för sina medarbetares arbetsmiljö.
– Varje entreprenör, varje företag som vi köper in, har ett ansvar för sin personals arbetsmiljö. Vi har ju ett samordnande arbetsmiljöansvar för arbetsplatsen.
Kollegan föll mot sin död
Vid 14-tiden den 2 mars 2023 befinner sig Robin högt upp på en ställning och arbetar fokuserat.
Inte långt bort från honom arbetar ett polskt arbetslag. De har i uppdrag att värmeisolera och montera de ljusa träpanelerna på fasaden.
De flesta arbetarna är på rast, men chefen och tillika vd för bolaget, en 35-årig småbarnspappa, jobbar vidare. När han befinner sig på en ställning, tre våningar upp, faller han handlöst sju meter ner mot marken.
Ambulans kommer snabbt till platsen, men mannen är redan död.
Robin märker efter ett tag att något har skett.
– Vi tittade ner vid något tillfälle och såg att flera ambulanser parkerat på marken.
Men där och då förstår han inte allvaret i situationen.
Både Arbetsmiljöverket och polisen inleder utredningar efter olyckan. De visar att mannen sannolikt lyft bort ett skyddsräcke på ställningen när han skulle slänga skräp i en container och då fallit.
En månad efter dödsolyckan avslutar Arbetsmiljöverket sina utredningar, både gällande huvudentreprenören Hökerum och den döde mannens egen firma.
"Vi bedömer att de brister som funnits och lett till händelsen inte kan åläggas någon annan part än den omkomne. Då han dessutom är VD och ägare till företaget och inte anställd ser vi inget skäl att åtala företaget.”, skriver Arbetsmiljöverkets inspektör i beslut om åtalsfrågan.
Även polisutredningen om misstänkt arbetsmiljöbrott läggs snart ner, med hänvisning till att olyckan inte har ”orsakats av att annan åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall”.
”Jag tror att olyckan berodde på stress”
Ingen på arbetsplatsen såg vad som hände, men i polisförhör vittnar en av mannens anställda, med hjälp av en tolk, att chefen hade hjälpt till att städa för att de skulle bli klara så fort som möjligt:
”Det var eftersom de hade haft lite förseningar tidigare med detta jobb. Det var förseningar som hade uppstått i början av året i samband med de takarbeten som de gjorde då.”
Polisen: Var det någon försening i närtid också som gjorde honom lite stressad?
”Det blev lite förseningar i fasadbeklädnaden, men det i sin tur berodde på att det redan hade uppstått förseningar.”
När en betonghåltagare får frågan om han har något att tillägga, lyfter han den höga arbetstakten:
”Det är väl det att det hela tiden ska vara ett så högt tempo inom byggbranschen på grund av ekonomiska skäl. Det är så det ser ut i dagens byggbransch. Denna utveckling med högre tempo på byggarbetsplatserna har ökat markant de sista sex åren. Detta är också något som Arbetsmiljöverket garanterat är medvetna om.”
Sebastian Stobiecki var en av de arbetare som vid tidpunkten arbetade för den förolyckade 35-årige mannens bolag, men på ett annat bygge.
Han fick dock information från kollegor om bygget i Backa säger han när GP når honom i Polen två år senare.
– Jag minns att arbetet på det projektet inte gick smidigt. Det förekom många missförstånd, inte bara på grund av vårt arbete utan också på grund av ständiga ändringar i projektet. Det var förseningar på bygget, och för att hinna ikapp så fortsatte vd:n att arbeta istället för att ta rast som resten av de anställda, berättar han och tillägger:
– Jag tror att olyckan berodde på stress.
”Otroligt tragiskt och får inte ske”
Marcus Nordquist, produktionschef på Hökerum Bygg, berättar att han satte sig i bilen och körde till bygget när han fick höra om dödsolyckan.
– Jag var där femton till tjugo minuter efter att det hände.
Hur var det? Har du upplevt något liknande innan?
– Jag har upplevt en dödsolycka en gång innan. Det är otroligt tragiskt och paralyserande. Folk förstår inte vad som händer.
Hur kunde dödsolyckan ske på ert bygge?
– Det får inte ske. Men det som hänt är att en person tagit eget initiativ till att göra något och plockat bort ett skyddsräcke, säger Marcus Nordquist.
Vad tänker du om att en av hans anställda i förhör säger att han tror det här hände för att de låg efter i arbetet och att han vill hjälpa till?
– Det kan ju säkert vara så att de inte hade lyckats producera den mängden panel som de skulle. Det kommer ju entreprenörer bakom som ska göra något och ställningen ska till slut plockas ner och det ska bli färdigt. Jag kan ju inte säga bu eller bä om det var därför han gjorde det eller inte, men det är ju jättetragiskt, säger Marcus Nordquist.
Dödsfall inom byggbranschen
Mellan 2015 och 2024 dog 98 personer i arbetsplatsolyckor på byggen enligt statistik från Arbetsmiljöverket – vilket gör byggverksamhet till den värst drabbade branschen i Sverige.
Källa: Arbetsmiljöverket
”Sjukt att ingen sa något”
Hökerum Bygg uppgav för Arbetsmiljöverket att arbetsplatsen stängdes ned direkt efter olyckan. Men det finns arbetare som säger något helt annat till GP.
Robin berättar att ingen i ledningen informerade honom eller hans kollegor om att en person dött och att han arbetade i flera timmar efter att mannen fallit från byggnadsställningen.
– Jag arbetade till och med extra den dagen. Vi förde mycket oväsen, och det är väldigt uppenbart för omgivningen när vi arbetar. Det är ganska omoraliskt att inte informera anställda om när någon dör.
– Först dagen efter fick vi veta att en man hade fallit från ställningen och avlidit. Det är sjukt att ingen sa något till oss, säger han.
Fler anställda säger samma sak.
Leo hävdar att huvudentreprenören inte ens torkade bort blodet från utrustningen.
– Han hade kört dit en lull (en maskin med höjningsbar arm reds. anm) för att slänga skräp. Det stänkte blod på lullen och ställningen. Hökerum tog inte ens bort blodfläckarna, säger Leo.
”Försökte tömma huset på folk”
Produktionschef Marcus Nordquist på Hökerum Bygg vidhåller först att de stängde arbetsplatsen omedelbart efter olyckan.
Direkt?
– Ja.
Vi har pratat med anställda som var på plats som säger att de inte har fått någon information om vad som hänt och fortsätter jobba i flera timmar efter det här.
– Vi försökte tömma huset på folk med det vi kunde, men vi fick inte gå in i alla delar av huset där polisen spärrat av. Sedan skickade vi ut information till alla berörda chefer. Det var en ganska chockartad situation, säger Marcus Nordquist.
Så det stängdes inte igen direkt för alla?
– Vi försökte få ut alla ur huset och stänga arbetsplatsen. Det var det vi gjorde. Jag var där.
Men det verkar ju ändå ha varit människor som var kvar och jobbade i alla fall.
– Ja, då har de inte gått ut. Jag kan inte svära på att alla kom ut till klockan 16.
Kan det vara så att inte alla nåddes av informationen just den dagen?
– Ja, så kan det vara. Deras chefer kanske inte skickade ut informationen till sina anställda, säger Marcus Nordquist.
Hökerum Bygg uppger att de inte kan kommentera uppgifterna om blodet som inte torkades bort från ställningen.
Dagen efter var arbetsplatsen stängd.
Inga egna skyddsombud
Hökerum Bygg använde alltså ett tjugotal underentreprenörer på bygget i Backa. I projektet bötfälldes också bolaget för att ha anlitat underentreprenörer utan att anmäla det på rätt sätt till facket.
Samtliga underentreprenörer saknade skyddsombud.
I stället fick det regionala skyddsombudet på Byggnads, Anders Karlsson, besöka bygget var fjortonde dag. Det var ett av hans sista uppdrag innan han gick i pension.
Han säger att ett problem han lade märke till under sina ronder var att byggarbetare inte bar hjälm. Men han understryker att det här är ett vanligt problem i byggbranschen överlag.
Räckte ett besök var fjortonde dag för att göra grundliga säkerhetskontroller?
– Nej egentligen inte. Ofta vet både byggare och platschefer vilken dag det är som det regionala skyddsombudet kommer. Det kanske är välstädat när jag kommer, och man har kanske tillfälligt åtgärdat saker i säkerhetsprotokollet. Det blir ju liksom inte hundra procent. För då ska man vara där varje dag, varje timme, säger Anders Karlsson idag två år senare.
”Kortsiktigt tänkande”
Han menar att ett stort problem är tidspressen för underentreprenörerna. Inflyttningsdatum är ofta fastställda långt i förväg och försenade arbeten leder till böter och ekonomiska konsekvenser. Något som påverkar inte bara säkerheten, utan även kvaliteten på bostäder.
– Hökerum har på detta bygge inte byggt någonting med egen personal. De har fungerat som platsledning och arbetsledning. Denna lösning blir allt vanligare inom byggsektorn idag. Hela branschen genomsyras av kortsiktigt tänkande med bristande säkerhet som resultat.
Anders Karlsson berättar att Hökerum Bygg inte meddelade honom om dödsolyckan. När ryktet om händelsen nådde honom, kontaktade han företaget och blev då inbjuden till det möte som skulle ske i samband med Arbetsmiljöverkets besök nästa dag.
– De ville såklart att ett regionalt skyddsombud skulle vara på plats. Mitt namn fanns med i deras arbetsmiljöplan, säger han.
Anders Karlsson säger att samarbetet fungerat bra utifrån de förutsättningar som varit och att han påtalat problemen muntligt under sina skyddsronder.
– Det är svårt att göra verklig skillnad som skyddsombud när så många olika aktörer är inblandade i arbetsmiljöarbetet. Min avsikt har ändå varit att finnas på plats och göra mitt bästa.
”Mycket låg och mycket vanlig”
GP har granskat anställningsavtalen för några av de polska byggnadsarbetare som jobbade för den förolyckade 35-åringens bolag i Sverige.
Den högst betalda hade drygt 30 000 kronor och den lägst betalda 24 000 kronor i månaden innan skatt.
– Lönen är mycket låg och mycket vanlig. Det motsvarar ungefär den lägsta nivån enligt kollektivavtalet för arbetare utan yrkesbevis godkänt i Sverige, säger Emil Boss, förhandlare för byggfacket "Solidariska byggare", som organiserar migrantarbetare i branschen.
Han menar att byggbranschen i dag är beroende av utländsk arbetskraft, men att människor ofta far illa och utnyttjas.
– Byggbranschen skulle stanna utan all utländsk arbetskraft. Men många hindras från att få hjälp av de stora facken på grund av långa karenstider, språksvårigheter och de vågar inte protestera av rädsla för att förlora sitt arbetstillstånd, säger Emil Boss.
Den döde 35-årige mannens bolag hade avtalet med Hökerum Bygg, men anlitade i sin tur två ytterligare underentreprenörer med polska anställda som arbetade med fasadbeklädningen. Det ena ett polskt bolag och det andra ett svenskt bolag som senare begärdes i konkurs för att de inte kunnat få betalt med anledning av dödsfallet.
Produktionschefen på Hökerum Bygg, Marcus Nordquist, säger att de som huvudentreprenör inte i detalj bär ansvar för underentreprenörernas löner eller arbetstider.
– Vi kollar ju upp underentreprenörerna i systemen och ser att de betalar skatt och att allt går riktigt till.
Men känns det okej med er att ni vet att det finns arbetare på era projekt som har betydligt lägre löner än vad svenska byggarbetare skulle ha?
– De har ju minimilönerna som krävs, säger Marcus Nordquist.
I polisens nedlagda förundersökning vittnar en anställd till den avlidna mannen om tio timmar långa arbetsdagar på bygget.
Men Hökerums vd, Fredrik Ståhl, anser att de inte kan ha detaljkunskap om villkoren hos underentreprenörer:
– De har kanske också andra förmåner som vi inte vet om. De kanske har tillhandahållet boende, de kanske har mat, vad vet jag. Och som sagt, vi gör ju det som vi ska göra som åligger oss och kollar att det finns rätt avtal. Sen är vi ju inte inne och petar i underentreprenörernas verksamhet. Det varken kan eller får vi göra, säger han.
Produktionschef Marcus Nordquist tycker inte det är konstigt att de enbart använde sig av underentreprenörer på bygget:
– Det är blandat i branschen. Det är ett val som vi gjorde.
Men hur ser ni på att ingen av underentreprenörerna hade egna skyddsombud?
– Vi går ju skyddsrond minst varannan vecka och man kallar alla entreprenörer att gå med, men vi kan inte kräva det. Så det är återigen upp till respektive bolag, säger Marcus Nordquist.
De uppmanar alltid alla att bära hjälm och de känner inte igen kritiken från tidigare regionala skyddsombudet Anders Karlsson, om att skyddsronderna var fjortonde dag inte var tillräckliga.
– Jag skulle nog säga att det är ett problem i branschen generellt att få folk att ställa upp som skyddsombud. Vi hade de problemen också när vi hade egna snickare, säger Fredrik Ståhl, vd på Hökerum Bygg.
Nrep: ”Mycket går att lära av projektet”
Fastighetsägaren Nrep fanns tidigt med i bilden som framtida ägare och tog över huset strax innan hyresgästerna flyttade in. Då fanns ett interimistiskt slutbesked från kommunen då det fanns besiktningsanmärkningar kvar som byggherren ansvarade för.
Och arbetsmiljön under bygget var Hökerums ansvar i egenskap av byggherre, säger Sverigechefen på Nrep, Carl-Adam von Schéele:
– I slutändan får man ta ansvar för sin del i att bygga en stad eller bygga en fastighet. Vi gick in i detta då vi delade byggherrens höga ambitioner för slutfastigheten. Sedan har vi löpande kontakt med dem. Men även fast vi vill att det ska vara perfekt och harmoniskt på arbetsplatsen, så är vi inte inne i detaljer.
– Byggnationen är inget vi ansvarar för. Vårt ansvar träder i kraft när fastigheten är färdigställd och slutbesiktigad.
Men hur säkerställer ni att tidsplanen för inflyttningen ska vara realistisk?
– Jag tror att alla gick in med ambitionen att det skulle vara en bra arbetsmiljö. Man får nog vara ärlig och säga att det låter som att mycket kan läras av hela det här projektet. Och det är verkligen en tragisk olycka som har skett.
Fanns det möjlighet att påverka deadline? Hade ni mandat att skjuta på inflyttningen?
– Vi hade nog inte haft något emot att det hela försenades. Vid något skede så lovar vi privatpersoner att få flytta in och då behöver man hålla det. Och det är då vårt ansvar kommer in. Och där spelar det såklart roll med deadlines. Men i grund och botten så är det så att man köper en produkt.
Vi frågar eftersom byggarbetare vittnat om att det var stressigt.
– Jag förstår det. Nu är det några år bak i tiden. Men hade du frågat där och då – och om situationen varit känd för alla runt bordet – hade vi kunnat säga, nej det är inte avgörande att inflyttning sker i slutet på 2023. Det hade kunnat vara senare, säger Carl-Adam von Schéele, på Nrep.
Vill aldrig jobba utomlands igen
Den 35-årige mannen som dog drev sedan flera år sitt byggbolag som var registrerat i Sverige. Efter dödsolyckan begärdes det i konkurs.
GP har varit i kontakt med hans änka, som inte vill vara med på en intervju. Men i konkurshandlingar skriver hon om att hon inte fått någon klarhet i vad som hänt:
”After arriving in Sweden in March to collect my husband’s body, none of the employees was able to answer my questions, both about professional matters related to investments and as well circumstances of my husbands accident”.
I konkursen fanns löneskulder på över 1,5 miljoner kronor.
Den tidigare anställde Sebastian Stobiecki berättar att arbetarna sökte juridisk hjälp för att få ut sina löner, men att processen drog ut på tiden och de flesta av kraven avslogs.
För hans egen del innebar det att han gick miste om drygt 220 000 kronor.
– Efter allt som hände efter olyckan och det sätt vi blev behandlade på när vi försökte få ut våra intjänade pengar, förlorade vi motivationen att arbeta utomlands igen, säger Sebastian Stobiecki.
Leo och Robin är fingerade namn – de vågar inte gå ut med sina riktiga av rädsla för att det ska påverka deras framtid i byggbranschen.
Nästa del: Ozempicmiljarder bakom nybygget i Backa
