Klas Friberg, högste polischef i Västsverige, är bekymrad. Efter en relativt lugn sommar i förorterna, efter hårda domar mot de inblandade i restaurangskjutningen på Vårväderstorget, slog verkligheten plötsligt till igen.
Så labil, så oförutsägbar är den undre världen.
Vi åker tillsammans ut till Dimvädersgatan, Biskopsgården, där åttaårige Yuusuf mördades i en granatattack häromveckan.Den lille pojken, bosatt i England, råkade vara avlägsen släkting med en kriminell man.
–Ett vidrigt lågvattenmärke, jämförbart endast med bilbomben i Torslanda i fjol. Det har satt sig i själ, hjärta och huvud på mig, både som tjänsteman och som människa, betonar Friberg.
Vardagsrumsfönstret är fortfarande igenspikat med en masonitskiva, på marken under balkongen ligger nallebjörnar på gräset.
Underskattade ni potentiella hotbilder mot släktingar till de misstänkta i Vår krog & bar-målet?
–Med facit i hand går det förstås att ha synpunkter på hur kraftfulla vi var i våra åtgärder. Men ingen hade ju kunnat föreställa sig detta, svarar Klas Friberg.
Han vill inte kommentera vilket skydd de dömdas familjer har i dag.
Natten till måndag slängdes på nytt en, eller möjligen två, granatermot en lägenhet i Biskopsgården.
Tror du på ett slut på de alla de olika gängkonflikterna i stan, under din kvarvarande tid som regionpolismästare?
–Nej, det gör jag faktiskt inte. Men jag ser ljusa tecken i skyn. Den anmälda ungdomsbrottsligheten minskar, sedan våren 2015 har vi bromsat antal skottlossningar och sen har vi haft framgång i några stora rättegångar.
Friberg uttrycker emellertid frustration över att hans medarbetare så sällan röner uppskattning för det förebyggande, icke mätbara arbetet. Det finns ingen statistik över hur många unga killar som engagerade lokalpoliser räddat från ett liv i kriminalitet.
En utomstående betraktare får ibland intrycket av att alla skyller på alla i den rådande situationen, att det i själva verket är ett strategispel med aktörer från skola, socialtjänst, fritidssektor, stadsdelsnämnder och kommunledning – och att polisen till slut blir sittande med Svarte Petter. Vilken är din bild?
–I vissa frågor – där vi bara är perifert eller inte alls ansvariga – får vi orättmätig kritik, säger Friberg lite försiktigt.
Han tillägger:
–Jag har dock märkt en helt annat insikt hos de styrande i kommunen under de senaste två åren, en medvetenhet och en uthållighet och att det satsas mer resurser. Det är inte längre mycket snack och liten verkstad.
Regionpolischefen gertre exempel på hur allmänheten skulle kunna hjälpa till.
• Bidra till utredningar genom att berätta och vittna.
• Genom arbetsgivare som vågar satsa på unga män som ingått i någon typ av gäng.
–Så gott som alla vi griper inom dessa konfliktmiljöer är tidigare dömda och har sedan återfallit i kriminalitet. De behöver hjälp av komma in i det vanliga samhället.
• Och en tredje punkt:
–Vi lägger enorma resurser på de huliganer som terroriserar våra fotbollsarenor. Blev vi av med den delen, hade vi vunnit i styrka i kampen mot den organiserade brottsligheten på annat håll.
En grupp som definitivt är med och bidrar till våldsutvecklingen är alla de som köper främst cannabis, amfetamin och kokain och som inte ser sig själva som narkomaner.
Det fanns 35 kilo knark, värt nästan åtta miljoner, i en lägenhet i Majorna som disponerades av de som fälldes i Vår krog & bar-ärendet.
Några av dem hade hundratals mobilnummer till kunder, de flesta unga helgkonsumenter från helt andra stadsdelar än Biskopsgården.
–Droganvändande förekommer i alla klasser, på alla nivåer. Klart att efterfrågan innebär att de här killarna kan göra en ekonomisk karriär, konstaterar Klas Friberg.
Där det finns pengar och marknadsandelar att bevaka, där rekryteras det och där uppstår det också bråk och väpnade konflikter.
Många i förorten talar också om öppen knarkförsäljning i deras bostadsområden. De hävdar att ni vet vilka busarna är och måste vara tuffare mot dom. Har ni verktygen till det?
–Det vi gör syns inte alltid. Vi plockar in dom, tar narkotikan, upprättar anmälan och sedermera lagförs dom. Den stora frågan är vad vi gör därefter. Hur ser rehabiliteringen, vägen ut ur brottslighet, ut för de här individerna? Det är där som insatserna är otillräckliga.
Medborgarnas önskemål om en polisstation i Biskopsgården är något som Friberg och lokale polischefen Jörgen Thorén funderar på.
–En fast lokal kräver bemanning inomhus och skapar en viss inlåsningseffekt. Det är möjligt att vi i stället skulle utnyttja det mobila kontoret i större omfattning.
I helgen framförde polismannen Peter Larsson uppfattningen att polisen inte längre har kontroll över vissa delar av Göteborg.
– Det har vi från ledningshåll inte heller påstått. Vi lämnar inte några garantier om att det inte kommer att skjutas. Vi har ett mycket ansträngt läge. Vi borde kanske göra mer, men vi har också våra anställda och deras arbetsmiljö att tänka på.
Hur många nya polismän behövs för att uppfylla alla delar av ert uppdrag?
– I Storgöteborg mellan 200-300. Sen har vi även utsatta områden i Borås, Trollhättan och vissa delar av Halland. Låt säga att 500 stycken. Det hade förbättrat situationen på ett påtagligt sätt.
Visa att du står upp mot våldet!
Gå in och gilla vårFacebooksida Nu Är Det Nog
