Mc-gäng hotade stadsplanerarna

ANNONS
|

När det blev känt att Göteborgs stad planerade en total upprensning och rivning vid Vågmästareplatsen, reagerade personer ur ett kriminellt gäng i området. Enligt uppgifter till GP var det ett par män iförda ökända mc-västar som gick in på stadsbyggnadskontoret och begärde förlängt bygglov för sin lokal.

När de nekades, med motiveringen att allt ska rivas, uppträdde de hotfullt.

Efter denna händelse namnges inte längre vem som arbetar med projektet. I samband med sommarens mord på Gamla Tuvevägen berättade kommunalrådet Anneli Hulthén offentligt om det ovanliga beslutet, som togs för att skydda stadens tjänstemän.

Arkitekterna som inbjöds att göra förslag till nya kvarter uppmanades att ta det försiktigt och varnades för att gå in på vissa gårdar. Villkoret för att de ska framträda i GP var att inte heller vi skriver ut deras namn.

ANNONS

Förste stadsjurist Gunnar Andersson, tidigare chefsåklagare, poängterar att han inte känner till det aktuella ärendet. Han blir dock upprörd när han hör talas om det:

- Generellt tycker jag att det är solklart. Alla hot av den här typen bör polisanmälas. Det är vår rekommendation. Jag vet inte varför det inte gjordes i detta fall.

Han tillägger:

- Men jag förstår givetvis att enskilda tjänstemän kan uppleva stor olust, när de hamnar i en liknande situation. Och den som hotats äger frågan, han eller hon avgör om det är dags att koppla in polisen.

Är det acceptabelt att tjänstemän som arbetar inom viktiga projekt gör det anonymt?

- Ja, såvida de inte är med och fattar det offentliga beslutet. Alla som är med och bestämmer måste vara möjliga att identifiera, svarar Gunnar Andersson.

Att personer, med klubbvästar som vapen, skulle kunna utvecklas till en maktfaktor i den kommunala planprocessen anser Andersson vara förödande.

- Det är ett hot mot demokratin om subkulturer är med och styr och ställer.

Etablerade arkitekter vågar inte stå för att de gjort skisser över Kvillebäcken. Vad säger du om det?

- Det är bekymmersamt. Det mest skrämmande är att man tror att samhället inte längre utgör en garant för ens säkerhet, summerar Gunnar Andersson.

ANNONS
ANNONS