Josefin Kronenberg var på lekplatsen med sin son när hon såg treårige Matheo springandes barfota i regnet med en nalle under armen.
– Jag förstod snabbt att han var på rymmen och avvaktade en stund medan han lekte bredvid oss. När han började söka sig från lekplatsen tog jag kontakt med honom, gick med honom en bit och försökte få honom med mig tillbaka till lekplatsen, berättar hon.
När honfrågade Matheo var mamma och pappa varfick hon inget svar. Hon ringde polisen och fortsatte småprata med honom.
– Vi sjöng lite sånger och lekte.Jag misstänkte att han hade autism. Han hade stora planer för dagen men han var ändå ganska lugn och följde med mig, säger Josefin Kronenberg.
Enligt mamma Sandra Odbom och pappa Alejandro Saavedra agerade Josefin helt korrekt.
– Det är viktigt att behålla lugnet. Barn med autism ser ut som alla andra barn, vilket gör att det kan vara svårt att förstå varför de beter sig annorlunda och till exempel inte svarar på tilltal. De möter mycket fördomar.Någon annan hade kanske tagit tag i honom och försökt hålla kvar honom på det sättet. Då hade han kunnat få panik. Istället hittade hon på saker för att avleda honom. Det var det bästa hon kunde ha gjort.
Matheo har tillsammans med sina föräldrar tidigare medverkat i GP. Familjen berättade då om hans diagnos, vilka utmaningar de möter och alla framsteg Matheo har gjort.Det är tack vare detta reportage som polisen snabbt kunde lokalisera Matheos föräldrar, berättar hon.
– Hade det dröjt längre hade jag hunnit få massa hemska tankar. Matheoär väldigt självständig. Han hade kunnat få för sig att gå till torget eller över vägen. Han hade kunnat stöta på någonsom inte har samma kunskaper kring hur man ska bemöta autistiska barn som hade gjort honom helt skärrad, säger Sandra Odbom.
När han kom hem var han istället helt lugn.
– Vi är så glada att det var just de som hittade honom. Vi har många gånger varit besvikna på grund av okunskapen och nonchalansen i samhälletsedan Matheo fick sin diagnos och det är skönt att inse att det finns underbara medmänniskor.
Läs GP:s serie: Olika hjälp för barn med autism
Josefin Kronenberg å sin sida säger att hon bara gjorde det som kändes naturligt.
– Jag är verkligen ingen hjälte. Jag gjorde det jag hoppas någon annan hade gjort om de hittade mitt barn, säger hon.
Stefan Karlsson arbetar som vikarierande gruppchef vid polisen på Hisingen och fick ett larm om att en person hittat en treårig pojke ensam vid en lekplats. När han kommer fram så får han veta att Josefin tror att pojken är autistisk.
– Josefin berättade att hon trodde att han var autistisk, vilket jag kunde bekräfta ganska snabbt, säger Stefan Karlsson.
Stefan Karlsson har nämligen själv en son på tre och ett halvt år som har autism.
– Därför blev det ju ett ganska lustigt sammanträffande. Jag kunde ha ett annat bemötande direkt eftersom man känner igen sig väldigt mycket, säger han.
Stefan Karlsson pratade med Matheo och förklarade att de skulle leta efter mamma och pappa. Med Matheo i framsätet började han åka runt i området för att kolla om de olika dagisen saknade ett barn. Men utan framgång. Han bestämde sig då för att ringa sin fru för att se om hon hade några idéer.Efter en stund skickade Stefans fru en bild på en pojke som hon läst om tidigare.
– Jag tyckte att bilden var ganska lik, så jag visade den för Matheo. Då pekade han på sin mamma, säger Stefan Karlsson.
Därefter var det inte speciellt svårt att lokalisera Matheos föräldrar, och med hjälp av ledningscentralen fick de kontakt och kunde lämna av Matheo hemma, bara ett par hundra meter från lekplatsen.
– Man vet ju inte vad som hade kunnat hända om han sprungit iväg.Det är skönt när det händer sådana här solskenshistorier, säger Stefan Karlsson.
