Nere vid havet i Hunnebostrand blickar Maria Lorentzon ut över vattnet. Här bor hon numera permanent och platsen har en särskild betydelse för henne.
Marias son Flipps aska är spridd vid de närmaste öarna.
Flipp led av könsdysfori och tidigare trauman, hade neuropsykiatriska funktionshinder, ångest och svåra depressioner. I augusti 2018, när han bara var 17 år, tog han sitt liv.
– Det kom som en fullständig chock, trots allt vi varit med om under resans gång och de tidigare sju självmordsförsöken. Det går ändå inte att tänka sig att det ska hända. Man lever hela tiden på hoppet, säger hon.
”Hade behövt behandling varje vecka”
Totalt var Flipp och hans föräldrar på över 400 möten, både med socialtjänsten, BUP (barn- och ungdomspsykiatrin), beroendevården och skolan.
Vid tre tillfällen tvångsvårdades han. Ändå upplever Maria att insatserna inte var tillräckliga, utan enbart stabiliserade den akuta situationen.
– Vi skrek på hjälp. Men den vi fick var aldrig tillräcklig. Det fanns ingen kontinuitet och var mer korta insatser. Jag ser det inte som behandling att bara sitta på möten.
Maria anser att vården var undermålig och det följdes sällan upp hur Flipp mådde, vare sig efter självmordsförsök eller trauman.
Detta trots att Flipp mått dåligt från två års ålder och var dokumenterat suicidnära vid elva års ålder.
– Min son hade behövt sammanhållen och adekvat behandling varje vecka. Han hade under lång tid mått oerhört dåligt och kämpade verkligen. För att kunna hjälpa honom fick vi privat söka upp skolor, behandlingshem, familjeterapi och behandlingsformer.
Tror du han hade kunnat vara vid liv om ni fått den vård ni önskat?
– Det är givetvis svårt att sia om och kanske går inte alla liv att rädda. Men hade de satt in ordentlig med behandling från start tror jag det hade kunnat gå mycket bättre, säger Maria Lorentzon.
Ungefär 160 unga tar sina liv årligen
Varje år tar omkring 160 barn och unga i Sverige sina liv, enligt den ideella organisationen Suicide Zero.
– Det är en ofattbar siffra och det fortsätter så år efter år. Samtidigt är det inte särskilt vanligt med självmord bland unga. Procentuellt är det nästan tio procent av alla självmord per år, säger organisationens generalsekreterare Rickard Bracken.
Sedan mitten av 90-talet har självmorden minskat i samhället, men i åldersgruppen 15-24 år har de ökat med nästan en procent per år.
– Det är något som är oroande och ett tecken på att vi måste göra mer för att förebygga självmord bland barn och unga, säger han.
Vissa unga får köa i två år till BUP
Varje år vårdas cirka 5 000 barn och unga efter självmordsförsök. Samtidigt söker fler hjälp för ångest och depression eller för att utreda en eventuell diagnos. Enligt Rickard Bracken har BUP fått mer resurser för att hantera detta – men det hjälper inte.
– Anledningen är att antalet barn och unga som sökes sig till BUP har ökat ännu fortare. Därför har vi den här situationen, säger han.
Bilden delas av Göteborgspsykologen Elsa Rehnström, som tidigare har arbetat inom BUP i Västra Götalandsregionen.
Hon anser att barn- och ungdomspsykiatrin i regionen är underbemannad och bristfälligt organiserad och att det framför allt slår mot de svårast sjuka barnen.
– Vi har barn och unga som inte får hjälp förrän efter flera månader. I vissa fall kan det dröja i upp till två år om de ska utredas för en diagnos.
Behövs mer ekonomiska resurser
Samtidigt råder det personalbrist inom BUP på flera håll i Sverige. Det leder till att patienterna inte alltid får den bästa hjälpen, anser Elsa Rehnström. Enligt henne kan enskilda behandlare ha så många patienter att det blir för glest mellan besöken.
– Det är bland annat det som gjorde att jag kände att jag inte kunde jobba kvar inom BUP. För att jag inte kunde ge den vård som jag ansågs behövdes.
Elsa Rehnström anser att det bör satsas mer ekonomiskt på barn och ungas hälsa. Där är det särskilt viktigt, enligt henne, att det blir en bättre samverkan mellan skolan, socialtjänsten och vården.
– Det går inte att lösa komplexa bekymmer med korta insatser. Jag tror att mycket skulle kunna fångas upp tidigare och då bli mindre allvarligt. Men som det ser ut nu är det många små problem som får långa konsekvenser.
Särskilt tycker Elsa Rehnström att det har märkts under pandemin.
– Vi har sett att många farit illa av att vara hemma. De har kanske haft en dålig studiemiljö och tappat all struktur. Barn som ätit och sovit sämre. Det i sin tur har lett att ännu fler sökt hjälp för depression i kombination av ångest.
Flera orsaker bakom de långa köerna
Precis som på flera andra håll i Sverige har BUP-köerna i Västra Götalandsregionen växt sedan 2015. Det berättar Marie Carlsson som är ordförande för det regionala samordningsrådet för barn- och ungdomspsykiatrin.
– Av någon anledning, oklart varför, ökade kön till utredning för diagnoser 2015. Det skedde samtidigt som en stor flyktingström med barn kom hit som behövde hjälp. Och ungefär samtidigt fick vi dessutom svårare med rekryteringen, säger hon och fortsätter:
– Så det var flera saker som sammanföll som gjorde att vi byggde en kö som nu är oproportionerlig stor. När du väl har fått en kö är det svårt att bli av med den.
Sedan 2019 har kön minskat något men under pandemin har den i princip stått stilla. I vissa fall har barn och unga fått vänta i uppemot 1,5 år, trots att vårdgarantin inom BUP säger att det får ta max 30 dagar till ett första besök.
Är det rimligt att behöva vänta så länge?
– Nej, det är jätteolyckligt. Dessa personer är frustrerade och oroliga för att de inte får vård. De blir missnöjda, vilket är fullt begripligt. Men vi gör allt vi kan.
Bland annat köper Västra Götalandsregionen tjänster av privata aktörer när det gäller utredning för diagnoser. Vissa besök görs digitalt och en del personal jobbar extra på kvällar.
Öppnar ett ”call center” inom BUP
Men dessa insatser är inte tillräckliga enligt Marie Carlsson. Regionen har därför nu i mars startat upp ett center som ta emot alla remisser för BUP i hela Västra Götaland. Där finns även en rådgivningstelefon.
– Det här innebär att vi kommer bli mer sammankopplade inom sjukvården. Alla behöver inte gå vidare till BUP, utan vissa kan få hjälp tidigare. På så sätt kommer vi enbart få de barn och unga som verkligen behöver oss.
Regionens mål är att klara av vårdgarantin om 30 dagars väntetid i december.
– Som det ser ut nu lever vi inte upp till den. Det kan ta allt från tre månader och upp till ett halvår för ett första besök, om det inte är akut, för då betar vi av det direkt, säger Marie Carlsson.
”Livet blir aldrig detsamma igen”
Maria Lorentzon hoppas verkligen att vården lyckas få ner köerna så att barn och unga får hjälp i tid. För henne är psykisk ohälsa bland unga en hjärtefråga och efter sonen Flipps självmord engagerade hon sig i Suicide Zero.
– Det finns en ilska inom mig mot att samhället faktiskt tillåter det här. Alla tar inte livet av sig, men många barn och unga mår oerhört dåligt.
I soffan i Hunnebostrand ligger hunden Vincent som är 14 år gammal. Flipp och hunden var som ett team.
– Vincent var med och hittade Flipp och tog bortgången väldigt hårt. Han låg länge vid Flipps dörr och väntade på honom.
I dag är saknaden efter sonen en del av Maria, ständigt närvarande.
– Glädjen försvann när han dog. Det var som att mitt liv började gå i svartvitt i samma ögonblick jag fann Flipp. Nu har livet börja anta lite färg igen, men livet blir aldrig detsamma.
Här finns stöd att söka
Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid direkt till 112.
Du som är bosatt i Göteborg kan även ringa till BUP:s akutmottagning som ligger på Östra sjukhuset: 031 343 55 44. Telefontiden är 8-16.30.
Det finns även stödlinjer eller telefonjourer att ringa till. Via dessa får du råd i hur du kan komma vidare och vart du kan vända dig för mer hjälp.
Mind: chat.mind.se, mejlsvar@mind.se, telefon: 90 101.
Bris: Ring, mejla eller chatta. Telefon: 116 111.
Jourhavande präst: Chatt eller telefon: 112.
Jourhavande medmänniska: Chatt eller telefon: 08-702 16 80
Barn och ungdomspsykiatrin: Närmaste mottagning på bup.se.
Folkhälsomyndighets samlingssida med information och råd till den som mår psykiskt dåligt.
Källa: Mind (Svenska föreningen för psykisk hälsa).
LÄS MER:Unga delar inte bild av utbredd psykisk ohälsa
LÄS MER:Risk för psykisk ohälsa efter covid
