Omkring 200 människor har samlats vid Bergsjöns badplats, en kort promenad från den makedonska ortodoxa församlingens kyrka. Söndagens gudstjänst är över, och det är dags för nästa del i firandet av Jesu dop: korskastningen.
Prästen predikar medan tio män radar upp sig på bryggan. De förbereder sig för det stundande hoppet ner i det kalla vattnet genom att doppa armar och skölja sina ansikten i det.
– Han som först får tag i korset först får lycka och hälsa under året som kommer, säger Stojan Andonovski, sekreterare i makedonsk-ortodoxa kyrkan.
Ingen is på sjön
Det är en mild januaridag, solen strålar och det är några plusgrader varmt. Vissa år har man fått knacka bort ett islager för att ens kunna hoppa i sjön eller, som man gjorde 2017, hoppa över ceremonin helt. Men i år blir den av.
– Det är många som är intresserade av att vara med. Det brukar komma mellan tio och tjugo anmälningar. I år har vi fått elva men sedan kan det alltid hända att någon mer smyger ner och hoppar i med dem andra, säger Stojan Andonovski.
Tio deltagare har vågat sig ända ut på bryggan och kastar sig i vattnet i samma ögonblick som prästen kastar korset.
Ivica Andonov är snabbast fram. Det tar bara omkring tio sekunder innan han kan sträcka upp korset i luften till ljudet av församlingens applåder. När han tagit sig upp på bryggan igen samlas människor för att gratulera honom och kyssa korset.
Har varit med femton gånger
– Det känns jättebra. Det var inte så farligt kallt heller, säger Ivica Andonov.
Han har varit med femton gånger tidigare, både i Sverige och i hemlandet Nordmakedonien. Traditionellt sett är det bara män som dyker efter korset, men en medlem i församlingen berättar att det börjar förändras:
– Förra året var det en kvinna som anmälde sig. Men sedan dök hon inte upp på själva dagen, säger hon.
"Gör det inte för att få en present"
Förutom lycka året ut brukar den som fångar korset få ett guldkors i en kedja. Stojan Andonovski berättar:
– Redan som barn gjorde jag flera försök att hinna först till korset. Till slut lyckades jag, och det guldkorset som jag fick då bär jag alltid runt halsen.
– Men man gör det inte för att få en present eller för att gynna sig själv. Det handlar om det andliga, att man kommer nära Jesus Kristus, säger Stojan Andonovski.
LÄS MER:Kyrkans textilkupp: Lämnade halsdukar på Göteborgs busshållplatser
