På onsdagen träffade han klass 5 a från Djupedalskolan i Mölnlycke. De var först ut av flera grupper elever som ska få testa Nao och fundera över hans funktion som hjälplärare i skolan.
Träffarna sker på Lindholmen och ingår i EU-projektet EMOTE, där forskare vid olika universitet arbetar med att utveckla robotar och deras funktioner i klassrummet. I Göteborg är det Institutionen för tillämpad IT som deltar.
- Robotar blir allt vanligare både i industrin, i vården och i hushållen. Det är en ny teknik som man vill utforska litet mer, säger Sofia Serholt, lärare och doktorand som, tillsammans med docent Wolmet Barendregt, genomför mötena på Lindholmen.
- Det är viktigt att forskningen är medveten, inte bara kring vad man kan göra, utan vad man vill göra med robotarna. Vi måste få en etisk samsyn och ett användarperspektiv, säger hon.
Studien i Göteborg handlar om hur en robot kan fungera som assistent i klassrummen. Därför är elevernas reaktioner och åsikter viktiga.
Nao kan både röra sig, fokusera blicken, höra och prata. Han kan programmeras att se om eleverna är stressade eller nervösa och anpassa undervisningen efter det.
När elvaåringarna från Mölnlycke samlats på mattor och kuddar framför Nao pratade han artigt och inbjöd dem att komma fram och röra honom.
Efter film - och serievisning, om vad robotar skulle kunna användas till i framtiden, fick barnen själva grupparbeta om det.
Isak Modén, Emil Wiklund, Emma Grauss, Axel Werner och Linnea Lundgren enades om att Naoroboten behöver ha ben för att kunna förflytta sig och hjälpa flera elever.
På frågan vad en robot måste kunna, svarade de:
- Den måste hjälpa alla och tala tydligt. Men den får inte slåss eller vara för sträng. Det skulle vara roligt om den kan spela spel, sparka boll och leka. Men den skulle vara läskig om den såg ut som en människa.
- Jag skulle önska att jag kunde köpa en egen, sa Axel och Linnéa höll med:
- Jag skulle välja en robot som sköter hushållet åt mina föräldrar när de är trötta efter jobbet.
