I väntan på att hanskall visa upp sig för menigheten igen har illustratören Eric Werner gjort åtta seriestrippar om vad karln egentligen hittar på.
För han står inte stilla, om man vill tro Eric Werner. Av och till är han uppe vid Götaplatsen och "hälsar på Seidon" (ni fattar väl, göteborgare?)
Gustav lär stundtals vara ute och gå med hunden. Och så har han varit på en vårdcentral, enligt stripparen Eric Werner, privat eller offentligt driven är okänt. I alla fall upptäckte personalen att den helgjutne Gustav har brons i urinen.
- Men vi hjälper honom att bli frisk, enligt Oskar Hägg som är projektledare för renoveringsarbetet.
Det var för kallt under en lång tid i vinter för att fortsätta storstädningen av kungen. Uppriggningen är så modern att kungen skall vara vaxad över hela sin lekamen när han åter uppträder offentligt i sommar. Det kunde man inte göra när frosten bet.
Gustav II Adolf är inte alls den andre, utan den tredje statyn.
För ungefär 170 år sedan tyckte en samling förmögna göteborgare att det var dags att kungen, som inte sade "här skall staden ligga", borde få en central plats i Göteborg–för evigt.
Men det gick sådär. Efter rätt många bedrövelser bestämde sig upphandlarna att gjutarens Gustav I var kass. Hatten var fel och gubbens kappa var inget bra den heller.
Så Münchengjutaren fick göra om, göra bättre. Och det gjorde han. Men rätt blev det inte, för när statyn fraktats till Helgoland lastades den på båt–skonerten Hoppet hette den. Det gick sådär igen.
Hoppet fick överges, när hon gick på grund. Gustav II hamnade i vattnet. Helgolandsbor bogserade statyn i land. Men de krävde betalning för bärgningen. Det ville de förmögna göteborgarna inte vara med om.
Så istället beställde man Gustav version III. I München igen. Nu gick det hela vägen. Gustav nådde ända fram, och den 11 november 1854 avtäcktes konungen som för "evärderlig tid" skall kallas "Gustaf Adolph den Store", enligt ett beslut av riksens ständer året efter krigarkungens död.
Kostnaderna för att få hit gubben blev betydligt större än vad initiativtagarna räknat med. Och det tog bra mycket längre tid innan han var på plats. Ungefär som ett nutida infrastrukturprojekt.
Vad hände då med Gustav I ? Statyn köptes av köpmän i Hamburg. Den skulle pryda någon offentlig plats i hansestaden Bremen. Men det var politiskt omöjligt att låta en svensk kung, som tyska föräldrar skrämt sina barn med i århundraden, stå staty i Bremen. I stället hamnade han i en tysk håla som heter Domsheide.
Där stod han fram till 1942. Då gick Gustav, version I, åter i krigstjänst. Nazisternas fältmarskalk Herman Göring bestämde att Gustav skulle smältas ned och användas i den tyska krigsindustrin.
