I radhusträdgården i Mölndal grönskar det fortfarande i pallkragarna och termometern visar elva plusgrader. Men ytterdörren utgör en portal rätt till 24 december. Här inne brinner levande ljus och under den överdådigt pyntade grannen ligger det redan paket. Precis överallt står små tomtar och från stereon strömmar julmusik. Det bjuds på hembakad smörkola.
– Det är ju nu man vill ha julgodiset! I slutet på december när hela personalrummet är fullt av skumtomtar och knäck är man ju less på det, det blir mest ett stressat mölande. På det här viset sprider vi ut allt bakande och det blir aldrig någon julstress, säger Leonora Pawholm.
Skulle vilja börja i september
Hon är självutnämnd julfanatiker och motorn bakom familjen Pawholms rekordtidiga julpyntande, som P4 Göteborg tidigare uppmärksammat. Första oktober åkte allt pyntet upp, och det var ändå en kompromiss.
– Jag skulle vilja börja i september, men där satte min man stopp. Annars är han väldigt stöttande trots att han inte delar mitt intresse, och har också börjat komma hem med en hel del julpynt.
De två barnen Astrid, snart fem år, och Hampus, åtta år, deltar entusiastiskt i julprojektet.
– Jag brukar tjata om att vi ska ta fram pyntet, så i år var det nog jag som satte igång det. Men nu kanske mamma har gått lite överstyr alltså, säger Hampus och skakar på huvudet.
Förutom pyntande och ohämmat pysslande och bakande tillsammans med barnen är det annat som Leonora vill hinna med under uppladdningen fram till jul. Alla klassiska julfilmer och favoritjulkalendrar ses om varje år.
– Mysteriet på Greveholm! Julens Hjältar! Pelle Svanslös! Sunes jul måste man ju se, eller ja de bra avsnitten i alla fall. Ett päron till farsa firar jul är ett måste, och Polarexpressen, säger Leonora.
”Trött på det redan den 27:e”
Hennes enorma kärlek till julen grundlades tidigt, med en mamma som också älskade att pyssla och fixa inför jul.
– Många tror att det ligger någon slags barndomstrauma bakom det här, att jag fick fira för lite jul som liten eller så. Men det är precis tvärtom, det var rena Bullerbyn och jag har alltid älskat julen. Min mamma gjorde det helt magiskt för oss och det vill jag göra för mina barn nu. Men det är verkligen inte bara för deras skull, jag njuter lika mycket själv.
På en punkt har hon dock brutit med mammans jultraditioner. Under uppväxten var det viktigt att inget pynt kom upp före första advent och att julgranen togs in först dagen innan julafton. Leonora tycker dock att det är ett bakvänt sätt att göra jul på.
– De flesta gör ju så, men jag har aldrig förstått det. Det är ju uppbyggnaden man vill åt, pirret och förväntningarna. Det vill jag dra ut på så länge som möjligt, sen efter jul vill jag ha ut allt pynt direkt. Jag är trött på det redan den 27:e.
Väcker mycket känslor
Det utdragna julfirandet har pågått i många år, men de senaste åren har det börjat allt tidigare och känts viktigare än någonsin, förklarar Leonora.
– Det pågår så mycket hemskt i världen just nu, och det kan kännas så otroligt mörkt allting. Det är vi såklart engagerade i, men ibland måste man också få stänga av lite och göra det mysigt omkring sig.
Att det finns många pyntpoliser och tomtetraditionalister därute har hon fått känna på.
– Det väcker känslor alltså! Det finns de som tycker att man förstör julen, eller tror att det handlar om någon tävling i att vara en supermamma. Men det är inte alls så, det handlar inte om något materialistiskt eller prylar alls egentligen. Det handlar om en underbar känsla av mys, förväntan och magi.
Finns det inte en risk att man urvattnar julen så att det inte blir lika magiskt på själva dagen?
– Nej jag känner inte alls så. Jag bara njuter under hela den här mörka årstiden. Jag vaknar tidigt med barnen, går upp och tänder ljus och sätter på julmusik. Härinne har vår familj sin lilla bubbla av mys. Här är det jul.
Finns det något som är heligt?
– Ja, Kalle Anka och hans vänner ser vi aldrig före julafton. Det är bara en gång om året. Det får ju finnas gränser ändå!
LÄS MER:Så firade vi jul förr i tiden – se bilderna från historiska firandet
