Ett hundratal samlades i Göteborgs stora synagoga under måndagskvällen på årsdagen av Hamas attack mot Israel 7 oktober. Såväl prominenta medlemmar av den judiska gruppen i Göteborg som alla gruppledare för de politiska partierna i kommunfullmäktige var på plats för en känslosam ceremoni.
– I dag samlas vi för att minnas och hedra de oskyldiga liv som gick förlorade i den största pogrom mot judar sedan Förintelsen, inledde Shahar Isak, från judiska församlingen minnesstunden.
Redan innan han intog scenen visades bilder på några av offren projicerade på en vit duk och en stor israelisk flagga hängde över räcket till läsarplattformen längst fram i synagogan.
– Som judar i Sverige står vi inför den största antisemitiska vågen i modern tid. I kväll minns vi offren inte som statistik utan som människor med drömmar, fortsatte han.
Längs bänkraderna satt såväl unga som gamla och kära återseenden blandades med tårar av sorg och förtvivlan. I en inspelad hälsning pratade Israels ambassadör Ziv Nevo Kulman om attacken för ett år sedan.
– Den närmaste liknelsen för i kväll är Förintelsens minnesdag, men man ska vara försiktig med att göra den jämförelsen. Även om överlevare från Förintelsen har vittnat om att bilder från 7 oktober väckt minnen till liv från Förintelsen.
Han fortsatte:
– Precis som vid Förintelsen tog det inte lång tid för förnekare att säga att bebisar inte blev halshuggna, att kvinnor inte blev våldtagna och att det i själva verket var helikoptrar från israeliska armén som låg bakom blodbadet på musikfestivalen.
Ziv Nevo Kulman avslutande med att påpeka att för många i regionen pågår lidandet fortfarande.
– Vårt krig är inte mot det palestinska eller det libanesiska folket eller det iranska folket. Tillsammans har de dominerats av radikala extremister. För många i regionen är lidandet sedan 7 oktober långt ifrån över.
”En dag av ilska”
Dan Schreiber, föreståndare vid judiska församlingen i Göteborg höll tal om hur även Göteborg och stämningen här har förändrats sedan 7 oktober. Han skickade sina tankar till de församlingsmedlemmar som själva fick fly för sina liv och de som förlorade nära och kära den 7 oktober.
– I dag är en dag av ilska, sorg och reflektion, sa han i sitt tal.
Efter minnesstunden utvecklade han sitt resonemang med att han sedan 7 oktober märkt av en ökad antisemitism även i Göteborg. Att folk demonstrerar för Palestinas sak varje lördag och att han hör demonstranterna ropa att han inte längre är välkommen.
– Man kommer ner en lördag förmiddag och får höra ”inga sionister på våra gator”, då undrar man, räknas jag i det här samhället överhuvudtaget? Vad betyder inga sionister på våra gator? Att jag inte får vara här, och då tycker jag att de är så jävla fel ute. Då är de ute och cyklar.
Finns det något hopp om att kunna mötas med de här människorna?
– Jag vet inte. Jag har inte gjort någonting annorlunda det här året än något annat år, och nu plötsligt vågar man säga att man hatar mig. Då är det nog de som får ändra sig.
Hur känns det?
– Jag tycker det känns jobbigt, det gör jag. Det har funnits judar i den här stan i mer än 250 år och de har haft en betydande roll och deltagit i uppbyggnaden av den här staden och nu så är det någon som inte tycker att vi är välkomna här.
”Alla civila offer ska minnas”
För Vänsterpartiets gruppledare Daniel Bernmar var det självklart att närvara på minnesstunden, trots att han under året även synts flitigt i Palestina-demonstrationer.
– Alla civila offer ska minnas på det här sättet. Jag tycker att civila offer i alla krig ska minnas och vördas. Jag har även varit på flera manifestationer för de som har dött i Gaza, så jag tycker inte att det är konstigt att vara här i kväll.
Kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) sammanfattade kvällen som känslosam och han blev djupt berörd av de tal och vittnesmål han fått ta del av under kvällen.
– Det är klart att man blir djupt berört. Det är tydligt i de berättelser och vittnesmål vi får om den fruktansvärda situation som fortfarande är. Vi har ett hundratal som fortfarande är gisslan efter den hänsynslösa och brutala attack som Hamas genomförde för ett år sedan.
Att han själv förespråkat en bojkott av israeliska varor inom Göteborgs stad såg han inte som ett hinder för att engagera sig i Israels sak och kampen mot antisemitism.
– I grunden finns det en bred politisk enhet om att bekämpa antisemitism och för mig är det viktigt att hela tiden ha en dialog. Jag stod precis och pratade med John Bratel i judiska församlingen om att vi får boka in ett nytt möte snart för att prata om hur vi kan arbeta med frågan.
John Bratel, tillförordnad ordförande för judiska församlingen, pekade på vikten av att samlas och minnas. Inte bara för att aldrig glömma attacken, men också för att stärkas tillsammans.
– Att levandegöra vår historia har alltid varit viktigt. Det kanske är ett skäl till att vi också har överlevt som folk. Så minneskultur är viktigt för oss och framför allt att hedra de som har gått bort. Så att minnas betyder också för oss att fortsätta att leva.
Kvällen bjöd också på flera musikframträdanden och ljudnivån nådde om inte lika högt som ett segervrål från Ullevi ett stenkast bort åtminstone högt nog för att synagogan resonerade av gemenskap när den avslutades med israels nationalsång, Hatikvah, hebreiska för hoppet.
På frågan om hopp inför framtiden var judiska församlingens John Bratel fåordig.
– Vi hoppas bara på att allting ska komma till en slags fred där man kan leva i fred och frihet. Sen hur den lösningen ska se ut har diskuterats i decennier. Och det finns många klokare människor än jag som har försökt att komma med en lösning.
Högst applåder under kvällen drog forskaren Christer Mattsson, forskare vid Segerstedtinstitutet. För en vecka sedan presenterade han en rapport om antisemitiska konsekvenser av 7 oktober i Sverige.
– Vi har gjort intervjuer med människor som präglas av en rädsla av att inte kunna visa sin judiska identitet öppet, förklarade han.
Studien pekar på att slagord som "inga sionister på våra gator" används synonymt med "inga judar på våra gator". I sitt tal pekade han på att Israel används synonymt för judar.
– Israel har i dag blivit den ställföreträdande juden på vilket allt ont kan skyllas.
Han beskrev antisemitismen som en taggtråd som ligger runt samhället. Den finns där hela tiden, men för den som inte är berörd är den osynlig, men den som berörs behöver inte gå hela vägen fram för att se om den är farlig.
– Ibland är taggtråden mer utspänd och ibland är den mer hopdragen. Under det senaste året har den antisemitiska taggtråden snörpts åt i Sverige.
Ett år av krig
• Den 7 oktober förra året går terrorister från palestinska Hamas, som styr Gaza, till överrumplande attack mot Israel. De mördar runt 1 200 israeler, de allra flesta civila, och tar 250 som gisslan. Hamas skjuter samtidigt tusentals raketer mot Israel.
• Israel svarar med en massiv offensiv i Gaza. Först bombningar, senare också markoffensiv. Samtidigt startar den terrorstämplade Iranstödda islamistgruppen Hizbollah ett raketkrig från Libanon mot norra Israel, som Israel besvarar.
• Enligt hälsodepartementet i Hamaskontrollerade Gaza har mer än 40 000 människor dödats i Gaza, de allra flesta kvinnor och barn. Större delen av Gazas 2,3 miljoner invånare är på flykt.
• Upp till 200 000 israeler har flytt eller evakuerats från gränsområdena i söder vid Gaza och i norr nära Libanon.
• Efter nästan ett års raket- och bombkrig längs gränsen med Libanon förklarar Israel i september i år att Libanonfronten nu är prioriterad framför Gaza. Israel inleder massiva angrepp mot Hizbollah samtidigt som Hizbollah trappar upp beskjutningen av Israel.
• Den 1 oktober i år skjuter Iran nära 200 robotar mot Israel för att visa sitt stöd för Hizbollah. Många fruktar att det ska utvecklas till ett regionalt storkrig.
