Precis innan vi kör upp på Älvsborgsbron ställer Erik Coelingh in farthållaren på 70 kilometer i timmen, trycker på en knapp på rattens vänstersida, flyttar fötterna från pedalerna och släpper ratten.
- Nu har bilen tagit över körningen, säger han.
Om han inte haft fullt upp med att förklara hur bilen fungerar hade han kunnat lite sig tillbaka lite till, plocka fram en tidning, en kaffetermos eller börja läsa mejlen i telefonen.
Från baksätet känns det som vilken biltur som helst. Vi håller ett ganska generöst avstånd till bilen framför och när en bil svänger in snävt framför oss saktar vi in lite försiktigt. Samma sak när vi kommer till lite kraftigare kurvor – bilen känner vägen i detalj och drar ned lite på farten före svängen. Emellanåt känns färden lite ryckigare, men skillnaden är inte större än att man måste titta en gång extra för att vara säker på om Erik Coelingh håller i ratten eller ej.
- Den här bilen är en tidig prototyp. Vi måste jobba mer på sådana detaljer, så att körningen känns mjukare, säger han.
Självkörande bilar har varit en dröm länge. På världsutställningen 1939 talade man om hur bilar 20 år senare skulle åka i 160 kilometer i timmen, utan någon bakom ratten. På en filmsnutt från den tiden hälsar en speakerröst högtidligt välkommen till världen 1960 och på breda motorvägar flyter bilarna fram "utan förare och med ett säkert avstånd som kontrolleras av radiovågor".
Det som då mest var science fiction och någonting som skulle kunna hända i en avlägsen framtid har de senaste åren kommit allt närmare. Flera av de stora biltillverkarna – som BMW, Audi, Toyota – har olika typer av testprojekt. I USA är testverksamhet med självkörande bilar tillåtet i fyra delstater och det är inte bara de stora biltillverkarna som ser nya framtidsmöjligheter. Det mest spektakulära, och uppmärksammande, projektet står Google för.
Som alltid inför teknikskiften handlar det om vägval. Som att bygga vidare på det som finns – eller göra något helt nytt från grunden.
Om Googlebilen har det sagts att en blind man ska kunna åka och köpa pizza med den. När Volvo PV drar igång sitt stora test på Göteborgs vägar om tre år handlar det till en början om att bilarna ska kunna köra på egen hand på vissa sträckor, och med en förare beredd att ta över bakom ratten.
- Vi försöker komma till en riktig produkt så fort som möjligt. Det finns konkurrenter som sysslar mer med forskning och vill göra allt samtidigt. Vi tar det steg som är görbart med den teknik som finns idag, säger Erik Coelingh.
Vid Åbromotet tar Erik Coelingh över kontrollen på testbilen genom att greppa ratten. Om han hade ställt in destinationen på förhand hade bilen kunnat svänga av och åka vidare norrut på E 6:an på egen hand. Just de här vägarna kan testbilen. Lundbyleden, Söderleden och E 6 genom Göteborg är de sträckor som ingår i det pilotprojekt som Volvo PV kommer att genomföra under 2017 och 2018. 100 bilar ska testas i vanlig trafik, av vanliga förare.
- Det är helt unikt. Jag har letat, men inte sett något liknande projekt i hela världen, säger Erik Coelingh.
Han har jobbat på Volvo PV i 14 år, som teknisk specialist inom aktiva säkerhetssystem, där hans fokus hittills varit att undvika kollisioner. De självkörande bilarna är på sätt och vis bara ett nästa steg i samma riktning. Precis som de hjälpmedel som finns för att varna föraren för till exempel fotgängare, bygger tekniken i de självkörande bilarna på sensorer och kameror. Och målsättningen är, i alla fall till viss del, densamma – att undvika olyckor.
- Nästan alla olyckor orsakas av människor. Med självkörande bilar kan vi minimera antalet olyckor, konstaterar Erik Coelingh.
Anders Lie, bilsäkerhetsspecialist på Trafikverket, är också inne på att de självkörande bilarna kommer att ställa till mindre besvär i trafiken.
- Vi tror att självkörande bilar kan vara bättre än människor på en del saker. Till exempel bryter de inte mot lagen, de kör inte för fort och inte mot rött ljus. Det finns mycket att vinna med det.
På en parkeringsplats intill Lindholmen science park står en annan av Volvo PV:s testbilar. Erik Coelingh trycker på en app på sin smartphone och bilen rullar iväg och letar efter en ledig p-ruta. Den stannar och backar retfullt enkelt in.
Med en bil som gör jobbet på egen hand skulle rutorna kunna bli mindre. Och taket i p-husen lägre, ingen behöver ju gå in där överhuvudtaget.
I trafiken skulle flödena bli bättre. En fullpackad motorväg i dag består till hälften av tom asfalt, som Anders Lie uttrycker det. Bilar som vet exakt var de själva och andra bilar befinner sig skulle kunna utnyttja vägytan bättre.
Mjukare och jämnare betyder dessutom miljömässigt bättre körning. Och i dagens samhälle måste vi ju kunna vara uppkopplade hela tiden. Men det finns fortfarande en plats där vi är i surfskugga: bakom ratten.
Den här förmiddagen på Lindholmen, när alla parter är på plats för att berätta om pilotprojektet, är de förarlösa bilarna precis lagom verkliga. De bär på löften, är lätta att knyta förhoppningar till.
- En framtid med självkörande bilar skulle kunna ge oss oerhörda fördelar, inte minst när det gäller stadsplanering. Vi skulle kunna använda stadens yta på ett annat sätt, säger kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén.
Hon tar just parkeringsplatser som exempel.
- Bilarna har väl den bästa sjöutsikten i Göteborg, längs kanalerna till exempel. Det skulle kunna finnas annat att göra på de ytorna.
De senaste åren har car peak blivit ett begrepp i västvärlden. Bilismen anses ha passerat toppen och börjat minska. Folk har tröttnat på bilköer och i stället för att bygga nya bostadsområden utanför städerna pratar man om förtätning av stadskärnor. Parallellt med detta har gigabytes blivit viktigare än hästkrafter för den uppväxande generationen.
Christer Ljungberg, vd för konsult- och forsningsföretaget Trivector som arbetar med framtidens städer och trafik, är rädd för att utvecklingen av självkörande bilar riskerar att bryta en för miljön och stadslivet positiv utveckling. Och att det som nu sker styrs för mycket av bilindustrins intressen.
- Användningen av mobil-it börjar ge effekt på färdmedelsvalet. Vissa väljer tåg och buss för att de kan använda tiden. Det är klart att bilindustrin ser detta och tänker att om vi bara kunde få självkörande bilar så försvinner det argumentet, säger han.
Och om man kan jobba under bilfärden, som dessutom inte längre störs av köer eftersom trafikflödet blir så mycket bättre – är det inte orimligt att tänka sig att bilarna skulle bli fler.
Men det tror inte Anders Lie på Trafikverket.
- Jag tror att bilarna blir färre. Men jag är inte särskilt bra på att gissa.
Han säger att "ipadgenerationen" har en annan syn på bilen. För dem är det bara ett transportmedel, inget man måste äga. Dagens bilar står dessutom stilla 90 procent av tiden. De självkörande bilarna skulle kunna utnyttjas mer, i bilpooler till exempel. Det talar för att bilarna skulle bli färre på sikt.
Christer Ljungberg på Trivector säger att han känner igen de här argumenten.
- Jag har sett skattningar som säger att vi bara behöver 10 procent av dagens bilpark. Men jag vet inte riktigt vad man har för fog för att säga det. Bilpooler är ett ganska litet fenomen trots allt.
Det fristående konsultföretaget IHS automotive ser enorm potential för självkörande bilar. Runt 2025 bedömer IHS att vi kommer att få se den första generationen självkörande bilar på gatorna – bilar som kan köra på egen hand, men där föraren kan ta över kontrollen av bilen när som helst. Som de Volvobilar som ska testas i Göteborg.
Fem år senare kommer, enligt IHS:s analys, helt självkörande bilar. Omkring år 2035 kommer världsmarknaden för självkörande bilar att ligga på närmare 12 miljoner fordon och i en längre framtidsvision spår IHS att självkörande bilar kan ersätta 90 procent av alla fordon år 2055.
Om vi verkligen får se helt självkörande bilar om 15 år hänger lika mycket i luften som flera andra frågeställningar vi har med oss till Lindholmen den här förmiddagen: som vem som har ansvaret om något händer när bilen kör iväg för att parkera på egen hand. Eller om bilar som kommunicerar via molnet kommer att klara sig undan hackerattacker.
Men så är också ett av de viktigaste syftena med Volvo PV:s testprojekt att få svar på frågor.
- Vi måste göra det här på riktigt för att få veta om förarlösa bilar har den potential vi tror, säger Erik Coelingh.
.
Fakta: Drive me
- Under 2017 och 2018 ska 100 vanliga bilförare testa självkörande bilar i Göteborg. Projektet är ett samarbete mellan Volvo PV, Göteborgs stad, Trafikverket, Transportstyrelsen och Lindholmen science park.
- Till en början kommer bilarna bara gå att köra som självkörande på Lundbyleden, Söderleden och E 6:an genom Göteborg.
- Bilarna är utrustade med fem radar, bland annat i hörnen fram och i grillen, kameror och GPS. De har dessutom betydligt större datorkraft än vanliga bilar. De navigerar med hjälp av filmarkeringarna i vägen och högupplösta kartor.
- Den totala kostnaden för projektet är ungefär 500 miljoner kronor. Kostnaden för den extrautrustning som finns i varje bil är under 100000 kronor.
