Västkusten är värst utsatt genom att det salta vattnet, strömmar och hårda vindar påskyndar korrosionen av gamla vrak på havsbotten. Samtidigt kan föroreningarna i Östersjön möjligen snabba på nedbrytning av vrak som ligger där.
Omfattande inventering
Sjökapten Bengt-Åke Larsson vid Sjöfartsverket leder den nationella utredningen. Han berättar att gruppen gjort en omfattande inventering som ett led i den av regeringen tillsatta utredningen om hur man ska ta itu med det miljöhot som gamla vrak utgör.
- Vi hittade cirka 15 000 vrak, allt från mindre inne i vassruggar till stora på djupt vatten, berättar han.
Potentiella miljöhot
10 000 vrak kunde direkt avskrivas som ofarliga för miljön. Återstående 5 000 undersöks vidare och uppskattningsvis 500 till 700 kan vara potentiella miljöhot.
- Vi bedömer att det till slut kommer att återstå ett femtiotal vrak som är reella hot och där vi rekommenderar att åtgärder vidtas.
De flesta vraken finns på Västkusten och i Östersjön och bara ett fåtal norr om Ålands hav.
De tre svenska utredarna samarbetar nära med Norge, som kommit längre med saneringen av gamla vrak. Bland annat har man pumpat upp stora mängder olja ur den tyska kryssaren Blücher som sänktes i Oslofjorden vid den tyska invasionen av Norge i april 1940 och planerar att lyfta en sänkt u-båt som innehåller stora mängder kvicksilver.
Läcker olja
På Västkusten är oron störst för 13 000-tonnaren Skytteren, trupptransportfartyget som sänktes utanför Lysekil 1942. Skytteren läcker olja vilket oroar kustkommuner och fiskare.
Fiskarna välkomnar åtgärder:
- Självfallet, säger Henrik Svenberg ordförande i Sveriges Fiskares Riksförbund. Det är oerhört betydelsefullt att få bort miljöhoten både från sjunkna vrak och från dumpade stridsmedel längs kusterna.
• Utredning startad av Miljödepartementet med uppdrag till Sjöfartsverket att granska hoten mot havsmiljön och föreslå åtgärder.
• Risken för läckage av olja eller ämnen som blir aggressiva i vatten är de största hoten.
• Slutrapport klar i januari 2011 med bedömningar av varje enskilt fartyg som kan utgöra ett miljöhot.
• Inventeringen är genomförd, kartläggning och bedömningar görs under hösten.
• Sjöhistoriker medverkar i utredningen och en gräns har satts vid år 1900. Äldre vrak utgör knappast något miljöhot.
• Hänsyn tas till arkeologi, gravfrid och andra faktorer, bland annat vem som äger egendomen.
• Kostnaderna för sanering och uppumpning kan komma att uppgå till hundratals miljoner kronor.
• Ett seminarium hålls på Chalmers i morgon där risker och saneringskostnader skall analyseras.
