Få brottsoffer i Göteborg har uppmärksammats i samma omfattning som Carl-Erik Cedvander, 64. Få personer i den åldern har överlevt en våldsattack av den kalibern. Få gärningar har fördömts med sådant eftertryck.
Det var den 18 mars 2012.
Den äldre mannen hade handlat på Hemköp. Väl ute på torget igen försvarade han sin hund, sade med skärpa till ett ungdomsgäng att inte trakassera Barney och vågade till och med konfrontera de sju killarna.
- Där slutar alla min bilder. Därefter är det blankt, konstaterar Carl-Erik.
Den brutala misshandeln utspelade sig i och runt den torrlagda springbrunnen, mitt på Kortedala Torg, inför ett ansenligt antal vittnen.
I tre veckor svävade Carl-Erik mellan liv och död, nedsövd på intensiven på Sahlgrenska.
När han senare skrevs ut var ansiktsskelettet söndermosat, ett öga förstört, ena armen kraftlös och – inte minst – stora delar av minnet totalt utraderat.
- Jag pratade svenska, engelska och tyska om vartannat. Det lät dessutom ännu mer obegripligt eftersom käken var knäckt och jag sluddrade, suckar Carl-Erik.
En 16-åring och en 17-åring, båda från Hjällbo, åtalades och dömdes.
Cedvander, mångårig elektriker på Volvos nattskift, var missnöjd med straffet (140 timmars ungdomstjänst) och riksåklagaren överklagade – utan resultat – hela vägen upp till Högsta Domstolen.
Kommer du någonsin att kunna förlåta de skyldiga?
- Jo, om dom växer upp och blir snälla och go´a grabbar. Det får dom själv bestämma.
Och hur mår du nu?
- Det går långsamt. Lite, lite bättre för varje dag, förklarar Carl-Erik och måttar någon halvcentimeter mellan tumme och pekfinger.
Ändå är det nog ett önsketänkande. Enligt ett invaliditetsintyg är hans situation idag permanent och kan inte utvecklas i positiv riktning.
Sjuårige Barney, av rasen Bouvier des Flandres, har han kvar, liksom bostadsrättslägenheten i Bergsjön.
I övrigt är ingenting sig likt.
Den timide pensionären är märkt av det som skett. Fast han har lagt på sig några små kilon och fått mer färg på kinderna sen vi träffades senast.
- Under rehabiliteringen i Högsbo var vi ute och promenerade en kväll. Vi mötte två skumma gubbar, men dom passerade snabbt – utan att banka ner mig i marken. Efter det är jag i alla fall inte rädd längre, berättar Carl-Erik.
Hemkomsten efter den långa vårdtiden var en udda upplevelse.
- Jag kände inte igen mig ett dugg. Jag trodde ju att jag bodde kvar i mitt förra hus i Gamlestan, som jag flyttade ifrån för fem-sex år sen.
För en gammal göteborgare är det smärtsamt att inte hitta i sin egen stad.
- En promenad till Kortedala funkar. Häromsistens skulle jag till Vasaplatsen men det stället är som bortblåst för mig.
Alla hans kunskaper inom området datorer och it är spårlöst försvunna.
Det är Carl-Eriks allra största sorg.
Han har förvisso lärt sig att läsa igen, men inte sällan måste han backa tillbaka i texten för att förstå sammanhangen. Och det tröttar honom.
Systern Anette i Skåne hälsar på då och då och de snackar regelbundet i telefon.
Kanske påminner hon ibland så att inte räkningarna blir liggande, bortglömda.
- Är det nåt jobbigt så löser hon det, betonar Carl-Erik med tacksamhet i rösten.
Storasystern är också involverad i den slutreglering av det medicinska ärendet, som alltjämt pågår i förhållande till försäkringsbolaget.
Därefter väntar en diskussion om ersättning från brottsoffermyndigheten.
- Alltihop har tagit väldigt lång tid, påpekar han lugnt.
Läs också: Lättare för brottsoffer att få ut pengar
När det var som tuffast ekonomiskt, strax efter domstolförhandlingen, ordnade ideella krafter en insamling via Facebook.
Pengarna räckte bland annat till att laga de trasiga tandraderna och bidrog till att utöka det knapra matkontot.
Hur hade ditt liv sett ut, om du inte råkat ut för det här övergreppet?
- Jag vet bara att det varit helt annorlunda.
Vad har engagemanget från andra människor betytt?
- Otroligt mycket. Några skickade en tusenlapp. Jag tänker dock ofta på en gammal dam. Hon skrev brev och sa att hon gav mig allt hon hade just då. Det var 20 kronor i ett kuvert.
Vi tar en kopp kaffe och ett bakverk på Pars Café på Tideräkningsgatan. Och avslutar med frågan om framtiden.
- Jag har inga planer. Inte mer än att överleva dag för dag, säger Carl-Erik.
Fakta: Sju misstänkta
Sju pojkar (sex födda 1996 och en född 1998) greps och frihetsberövades efter överfallet mot Carl-Erik Cedvander.
Två av dem åtalades för synnerligen grov misshandel.
De dömdes till vardera 140 timmars ungdomstjänst, under den något mildare rubriceringen grov misshandel.
Förundersökningen inleddes dessutom mot två av de andra killarna, misstänkta för mened. Utredningen lades dock ner.
Efter den grova misshandeln på Kortedala Torg har tre av inblandade fällts för ytterligare brott i tingsrätten:
• Den förste dömdes i augusti 2013 för tre fall av olovlig körning.
• Den andre dömdes i april 2014 för misshandel.
• Den tredje dömdes i september 2014 för narkotikabrott.
