Trots att Therese Alfsdotters första förlossning var okomplicerad, så upplevde hon att det hände något i samma sekund som hon kom in på förlossningsavdelningen.
– Första värken efter att jag kom in på sjukhuset var smärtsam på ett helt nytt sätt. Och fastän jag var fullt öppen tog det tre timmar innan hon var ute. I efterhand har jag tänkt på hur det skulle ha varit om jag inte hade behövt åka någonstans, utan fått fortsätta i min takt utan att bli störd.
Hon är själv biolog och tror på en naturlig förlossning. Lugn och ro för att kroppen ska fungera på bästa sätt under framfödandet. När hon blev gravid med andra barnet hade hon bestämt sig. Förlossningen skulle ske i den egna lägenheten.
Genom Födelsehuset i Göteborg fick hon kontakt med barnmorskan Elizabeth "Zab" Franklin som tillsammans med ett gäng kollegor har startat en ekonomisk förening för att kunna bistå kvinnor som vill föda hemma. I Västra Götalandsregionen står föräldrarna själva för kostnaden på 25 000 kronor.
– Det är mycket pengar. För mig själv och alla andra önskar jag förstås att man kunde få det bekostat av landstinget. Vi har ju besparat landstinget pengar genom att inte komma till sjukhuset. Och det ska inte vara någon skillnad på var man bor i landet.
Trots det menar hon att priset är lågt sett till vad barnmorskorna tjänar. Inför en hemförlossning har Zab och hennes kollegor jour i fem veckor, dygnet runt.
I Sverige är ungefär 0,1 procent planerade hemförlossningar, knappt 100 stycken om året. I Nya Zeeland där Zab är utbildad är det vanligare, mellan tre och fem procent.
– Det finns ett helt annat stöd för det i sjukvårdssystemet. Kanske skulle siffran ligga högre i Sverige om det fanns inbyggt i systemet på ett liknande sätt.
Hon har varit med på mellan 30 och 40 hemförlossningar. En handfull av dem är i Sverige. För tio år sedan försökte hon komma igång med hemförlossningar här, men intresset var lågt bland andra barnmorskor. Det var då.
– Vi är fortfarande "new in the game" och tar det lugnt här i början. Och även om vi inte har haft så många hemförlossningar än, så märks det att intresset är större i dag.
Zab var den som först kom till Therese och hennes sambo tidigt en novembermorgon när Nore skulle födas.
– Du var sömnig och avslappnad minns jag.
– Ja, det var väldigt behagligt. Jag har en bild av att jag fortfarande låg i pyjamas i min säng. Jag behövde bara förflytta mig till rummet intill där vi hade förberett med en pool.Vi hade levande ljus och dämpad belysning. Framåt morgonen ljusnade det utanför fönstren. Det var så himla fint att få vården hem.
Inför förlossningen hade de noga gått igenom säkerhetsaspekterna. Therese var aldrig orolig, men visst fanns det tankar på att något kunde gå fel.
– Men jag hade träffat en läkare på Östra som konstaterat att jag var en lågriskpatient. När det väl satte igång tänkte jag inte alls på det. Hade vi bott fyra timmar från närmaste sjukhus hade jag kanske tänkt lite annorlunda.
Zab instämmer. Hon säger bara ja till hemförlossningar där mamman är frisk och har haft en normal graviditet.
– Det är alltid en risk med en förlossning. Oavsett var man föder så kan oförutsedda saker ske. Men vi har med oss läkemedel så att vi kan göra en första insats på samma sätt som vi skulle göra i en förlossningssal på ett sjukhus om det skulle bli en blödning eller om barnet inte andas. Jag ser ingen skillnad, förutom att vi har längre till barn- och förlossningsläkare.
Hon förespråkar inte hemförlossning som det enda alternativet, men hade gärna sett att det fanns fler alternativ. Till vardags jobbar hon på amnings- och eftervårdsmottagningen på NÄL.
– Det är annorlunda att vara gäst i någons hem, lugnare både för barnmorskan och för kvinnan. Och jag tror att det är lättare för kvinnan att hitta sin egen kraft i sitt eget hem, "my home is my castle".
