Det var vid halv sjutiden på morgonen den 3 februari 2005 som Fabian Bengtsson hittades med rufsigt hår och tom blick i Slottsskogen efter att ha släppts av sina kidnappare på en öde parkering. Under rättegången som följde berättade han om hur han tog av tejpen som satt över ögonen och gick en bit, för att sedan börja springa för sitt liv. Men efter att ha suttit stilla så länge räckte varken benen eller andningen till. Han stannade en förbipasserande kvinna och bad om hjälp med att ringa polisen.
Två år senare, 2007, bestämde sig Anna Wetterqvist och Andreas Utterström, båda journalister och författare, för att ta reda på vad som egentligen hände under de 17 dygn som Sibas vd hölls fången i en trälåda i Gårda.
Anna Wetterqvist, som är från Göteborg och bodde här när kidnappningen skedde, tillbringade hela sommaren med att läsa den drygt tvåtusen sidor långa förundersökningen på Göteborgs tingsrätt. Sedan åkte hon och Andreas Utterström runt till olika platser som figurerade i fallet.
Författarna har läst på om andra kidnappningsfall, intervjuat poliserna som arbetade med insatsen och flera andra personer med insikt om fallet, som inte själva framträder i boken. Men huvudpersonerna – Fabian Bengtsson, hans familj och de tre männen som dömdes i rättegången som följde – har inte velat medverka. Enligt Anna Wetterqvist kommer författarna ändå nära inpå verkligheten tack vare Bengtssons detaljerade vittnesmål till polisen. Det gav dem en färsk, ocensurerad bild av dygnen i lådan.
–Förundersökningen är extremt detaljerad och Fabian var väldigt bra på att redogöra för polisen. Annars tror jag inte att vi hade kunnat skriva boken så som vi har gjort, säger hon.
Darko Sokacic, då 43, ledde kidnappningen under det tagna namnet Jonny. Hans advokat talade under rättegången om honom som den vänlige kidnapparen. Under tiden i lägenheten spelade han Trivial Pursuit och drack whisky med Bengtsson, och enligt Anna Wetterqvist uppstod en form av omvänt Stockholms-syndrom – kidnapparen tyckte så bra om offret att han till slut började ångra sig. Han dömdes sedan till tio års fängelse och livstids utvisning ur Sverige. Nu är det snart två år sedan han lämnade fängelset och landet.
–När jag pratade med Darko sade han ”jag vill bara glömma det”.
Under tiden i trälådan noterade Bengtsson systematiskt uppgifter som sedan kunde användas för att lista ut var han hade hållits fången och gripa de två kidnapparna. Eftersom han alltid fick hamburgare räknade han ut att han måste ha varit nära ett McDonalds, och dånet från E6 fick honom att inse att han befann sig nära en motorväg. Bengtsson sade senare att iakttagelserna var hans eget sätt att bearbeta rädslan.
–Utan Fabian hade de nog aldrig hittat kidnapparna, och så som han betedde sig i lägenheten tror jag var viktigt för att han klarade sig.
Den andra sidan av berättelsen är det som utspelades samtidigt innanför polishusets väggar. Polisen var mycket förtegen om fallet under tiden som kidnappningen pågick, för att inte riskera Bengtssons liv. Hela polismyndighetens resurser riktades in på ett mål: att hitta honom vid liv. Anna Wetterqvist är övertygad om att polisens uthållighet och lugn i hanteringen av kidnapparna medverkade till att de så småningom släppte Fabian Bengtsson. Men trots den omfattande insatsen lyckades inte polisen lokalisera lägenheten där han hölls fången förrän efter att kidnapparna självmant valde att släppa honom.
–Det vi såg i det här fallet är hur mycket slumpen har styrt utvecklingen.
Alla poliser som de har mött i arbetet med boken har varit djupt imponerade av familjen Bengtsson och deras sätt att hantera den otroligt påfrestande situation som de befann sig, enligt Anna Wetterqvist. Ett stort antal underliga tips kom in under insatsen, och författarna har letat igenom polisens arkiv efter lösa trådar som inte kom med i förundersökningen.
–Det finns inga hemligheter eller konstigheter. Det har inte betalats ut någon lösesumma. Det ligger ingenting i de illvilliga rykten som finns på nätet, varken om Fabian eller om polisen, säger hon.
Ambitionen med boken är att redogöra sakligt utan egna värderingar och spekulationer för hela händelseförloppet. Författarna har inga litterära förebilder, istället har de velat skapa en P3Dokumentär i bokform.
–Andreas är mer avskalad i sitt språk och jag är lite mer yvig och broderande, så då har vi mötts på mitten, säger Anna Wetterqvist.
Under arbetet har båda författarna haft andra heltidsjobb. Anna jobbar som kommunikatör för Sveriges Byggindustrier. Efter sex års arbete är nu boken färdig, och det är möjligt att de nu ger sig på ett nytt projekt.
–Det finns många andra spännande kriminalfall som väntar på att berättas i sin helhet.
Fotnot: Fabian Bengtsson är på semester och har avböjt en intervju med GP.
