Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Svenska språket är utrotningshotat

Dagens ämne är en domedagspredikan: Svenska språket riskerar att försvinna - och det är mediernas fel.
Varje vecka får jag reaktioner av den typen från läsare. Med hänvisning till olika inlånade engelska ord och uttryck i artiklar i GP menar kritikerna att vi bidrar till att utrota, eller åtminstone urholka ,det svenska språket.

Och visst används kanske anglicismer - ord från engelskan - i onödan ibland. Nya, trendiga begrepp går ofta före traditionella svenska uttryck.

Om inte annat kan det minska begripligheten. Jag får ibland klagomål från icke engelskkunniga läsare som gått vilse i texter där anglicismer och nya ord varit centrala för förståelsen.

Men samtidigt, detta är ingen ny företeelse. I alla tider har svenskan influerats av andra språk.

Däremot har påverkan förstås blivit större i takt med allt fler engelskspråkiga tv-program, filmer, spel, dataprogram etc.

Många av de läsare som hör av sig menar alltså att medierna bär hela skulden till att språket förändras på ett negativt sätt, i deras öron.

Och visst påverkar medierna, men åtminstone dagtidningarna avspeglar nog mer nya ord och uttryckssätt än skapar dem. Vår makt över svenskarnas språkanvändning har sina begränsningar.

Nå, den drastiska frågan för dagen är om svenska språket är på väg att dö ut på grund av den ovan beskrivna utvecklingen?

Jag lutar mig mot Svenska språknämnden. På deras hemsida analyseras svenskans framtid och jag ska be att få citera några avsnitt:

"Svenskan under de närmaste hundra åren kommer i grunden att vara sig lik. Alla förutsättningar finns för ett stabilt språk: en väl sammanhållen språkgemenskap, hög läs- och skrivkunnighet, en rik litteratur inom många områden, utförliga ordböcker och grammatikböcker av hög kvalitet, en lång och väldokumenterad historia och internationellt sett ett högt antal modersmålstalare".

Och om anglicismerna heter det:
" I en vanlig dagstidning i dag är andelen engelska lånord mellan 0,3 och 1 procent. Den siffran fördubblas eller tredubblas troligen de närmaste årtiondena, och ännu vanligare blir engelska lånord i vardagstalet. Men de allra flesta lånord kommer att vara relativt ovanliga så kallade innehållsord: mejla, agenda, break-even, proaktiv, hajpad, gospel etc. Det är inte sannolikt att engelska lånord ersätter högfrekventa svenska formord som när, men, bara, och, inte, då, därför".

Hotet mot det svenska språket tycks således trots allt inte vara akut.

Jag konstaterar till sist att en del av nämndens visioner om den framtida svenskan nog förskräcker många språkpoliser. Exempelvis:

"Infinitivmärket att blir något ovanligare: det kommer (att) bli roligt; hon lovade (att) försöka (att) börja (att) sluta (att) röka".

"Predikativen (predikatsfyllnaden) böjs efter betydelsen, fast det formellt inte stämmer med subjektet: laget var otränade; kommunalrådet är sjuk".



Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.