Hon bodde tidigare tillsammans med sina fem familjemedlemmar en knapp kilometer härifrån. När de blev meddelade om att de var tvungna att flytta bad de om några dagars uppskov. Det fick de inte, eftersom platsen låg precis intill en butik.
I måndagskom polisen till den nya platsen.
– Ni måste flytta imorgon, sa de på engelska, berättar Cornelia.
I dagarna ska familjen resa tillbaka till Rumänien. Nu hoppas de att de ska få vara kvar i gläntan till dess.
– Vi vill inte flytta igen, säger Steluta.
Är i Sverige för tredje gången
Familjen kommer från ett landsbygdsområde nära Buzau i Rumänien. De är i Sverige för tredje gången. Hit har de rest för att försöka samla in pengar för att kunna försörja sig själva och sina barn. Mia visar upp en bild på sin son och dotter. Hon pekar på barnen och börjar snyfta. Cornelia gör en gest, ber henne att lägga undan bilden.
– Hon borde inte titta, säger Cornelia ursäktande.
Många har reagerat på boplatsen
Franky van Vossel samordnar kommunens arbete med otillåtna boplatser. Han beskriver platsen som avskild, och säger att de boende inte stökat ner. Hur snabbt någon tvingas flytta beror på omfattningen av boplatsen, och var den ligger.
– I det här fallet skulle jag tro att det blir i nästa vecka, eller veckan därpå, säger han.
Boplatsen i skogen har orsakat stora reaktioner bland de boende i närheten, enligt Franky van Vossel. En kvinna GP pratat med säger att hon tycker att situationen är obehaglig.
– Många människor är ganska rädda, säger hon.
Kvinnan bor i närheten av skogsområdet, och säger att hon sett många människor röra sig i området på kvällarna. Två förskolor ligger i närheten av skogsområdet, och kvinnan är orolig för att de boende eldar och slänger skräp i skogen.
– Det känns som en risk när man har det så nära sitt boende, säger hon.
"Som med vindkraftverk"
Franky van Vossel säger att det händer att människor reagerar starkt när någon bosätter sig utomhus i området där man bor.
– Folk tar väldigt tydligt ställning för och emot i den här frågan, säger han.
Man kan acceptera att det sitter en tiggare vid den lokala mataffären, men en bosättning i området är för många en helt annan sak, enligt Franky van Vossel.
– Det är lite som med vindkraftverk. Folk förstår att de måste finnas, men det får för sjutton inte vara där jag bor, säger han.
Skäms för sin situation
Vid boendet i skogen visar kvinnorna sin sovplats, en madrass och ett täcke i ett tält tillverkat av presenningar och lastpallar.
– Som i Rumänien, säger Mia.
Snart åker de tillbaka. I september planerar de att återvända till Sverige igen. Var de ska bo då vet de inte.
Kvinnorna vill inte att deras ansikten ska synas på bild. De vill inte att någon ska kunna känna igen dem.
– Vi skäms. För att svenskarna skrattar åt oss. Vi skäms, och vill inte att någon i Rumänien ska se att vi är här. Vi skäms för allt.
