Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Margareta Lagerkvist är specialistläkare i psykiatri, och har varit överläkare vid flera psykiatriska avdelningar i Göteborg. Enligt hennes mening kan psykiatrin i dag inte garantera att psykiskt sjuka personer får den hjälp de är i behov av. Bild: Robin Aron

"Rättspsykiatrisk vård är den enda garantin för att få hjälp"

Sahlgrenska universitetssjukhus ska spara en halv miljard nästa år och besparingskravet väntas slå hårt mot de psykiatriska mottagningarna.
Samtidigt vittnar både vårdpersonal, patienter, polis och fackförbund om en vård som inte räcker till.
Psykiatrikern Margareta Lagerkvist menar att läget är så allvarligt att en person måste begå ett brott för att vara säker på att få rätt vård.
– Tyvärr är rättspsykiatrisk vård den enda garantin vi har i dag för att en patient ska få den hjälp som den behöver, säger hon.

26-åriga Claes är inskriven vid Psykiatrimottagningen i Centrum i Göteborg och har sedan tonåren lidit av svåra problem med ångest och depressioner. Han berättar att situationen med långa väntetider inom psykiatrin vid flera tillfällen har fått honom att känna sig tvingad till att göra något drastiskt för att bli prioriterad.

Det allvarligaste "ropet efter hjälp" inträffade när han på väg hem från en utekväll i somras drabbades av en ångestattack och därefter tömde en burk med 100 tabletter av ett ångestdämpade och narkotikaklassat preparat.

Ringde 112 under ångestattacken

Bakgrunden till förtvivlan berättar Claes är att han upplever det som att han år efter år stått under medicinering utan att ha fått någon annan behandling som på sikt kan få honom att må bättre.

– Det hade egentligen varit en bra kväll, men jag hade druckit och hade många tankar i huvudet. På vägen hem började jag fundera över hela min situation, att jag bara får olika mediciner som gör att jag precis håller mig flytande, men inte blir bättre av.

Under ångestattacken ringde Claes 112, men när han inte tyckte sig bli tagen på allvar bestämde han sig för att bevisa för operatören hur dåligt han mådde, berättar han.

– När jag hade tömt burken gick jag och visade den för min pappa och sluddrade något i stil med att: ”Jag vill inte dö, men jag vill inte leva om jag ska behöva må så här”. I ambulansen sa jag till personalen att det inte handlade om ett självmordsförsök utan ett rop på hjälp.

Claes är inte ensam om att måla upp bilden av en vårdapparat med för lite personal och långa väntetider.

Flera fackförbund larmar om brister

Under 2019 har larmen från psykiatrin inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset duggat tätt.

I mars gjorde fackförbunden som tillsammans omfattar alla yrkeskategorier på den psykiatriska akutvårdsmottagningen på Östra sjukhuset en anmälan till Arbetsmiljöverket om brister i arbetsmiljön.

Sahlgrenska universitetssjukhusets psykiatriska akutmottagning finns en våning upp hos Östra sjukhuset. De tar emot i snitt 37 personer per dygn. Bild: Stefan Berg

I anmälan tog fackförbunden exempelvis upp att stress och för få medarbetare skapade dålig säkerhet och risk för relaterade arbetsskador.

Efter en inspektion på mottagningen fastslog i somras också Justitieombudsmannen, JO, att psykakuten är underdimensionerad och ansvarade för ett "betydligt större" antal patienter än vad den ursprungligen är avsedd för.

När GP begärde ut avvikelserapporterna från akutmottagningen, dit de svårast sjuka personerna ska söka akut hjälp, hade personalen fram till 31 oktober i snitt rapporterat en avvikelse om dagen – eller 305 stycken för att vara exakt.

Under hela 2018 rapporterades totalt 218 avvikelser.

LÄS MER: JO: Psykakuten i Göteborg är underdimensionerad

Larmen kommer inte bara från den psykiatriska akutvårdsmottagningen.

Flest klagomål till Patientnämnden i Göteborg, 96 stycken, hade fram till mitten av oktober skickats in gällande vården på Psykiatrimottagningen i Centrum.

Fram till 1 november 2019 hade personalen på mottagningen också skrivit över 130 avvikelserapporter. Siffrorna kan jämföras med att det skrevs totalt 127 avvikelserapporter och kom in 52 klagomål till patientnämnden under hela 2018.

Desperata patienter

Klagomålen från patienterna handlar om allt från dålig uppföljning av deras behandlingsplaner till recept som inte utfärdats i tid och inte minst – bristande tillgänglighet och svårigheter att komma i kontakt med läkare.

Bristen på läkare gjorde också att de medicinska sekreterarna via sitt fackförbund Vision i september slog larm om att desperata, ledsna och ibland hotfulla patienter i stor omfattning dykt upp på mottagningen utan att ha haft en inbokad tid i hopp om att få uppföljning om sina ärenden.

LÄS MER: Desperata patienter ett arbetsmiljöproblem för psykiatrin

Antalet klagomål angående vården inom psykiatrin har under hösten gjort att Patientnämnden har börjat förbereda en skrivelse till Sahlgrenska universitetssjukhusets styrelse.

– Vi ser en ökning av antalet klagomål och med anledning av det så har våra tjänstemän börjat titta mer på underlaget och börjat göra mer djupgående analyser. Det är något som vi precis har påbörjat och jag kan därför inte säga vad vi kommer att komma fram till och rapportera till vårdens aktörer, säger Birgitta Lindholm, (L) som är ordförande för regionens Patientnämnd i Göteborg.

Sjuka tappar kontakten med vården

Larmrapporterna från psykiatrin kommer inte som en nyhet för Margareta Lagerkvist, specialistläkare i psykiatri.

Sedan mitten av 80-talet har hon varit överläkare på flera olika avdelningar, främst inom den rättspsykiatriska vården på dåvarande Lillhagens sjukhus och på Rågården dit verksamheten flyttade 2013.

Margareta Lagerkvist är läkare i Sahlgrenska universitetssjukhusets mobila team som bedrivs i samarbete med socialtjänsten. När teamet är fulltaligt ska det utöver en läkare bestå av två sjuksköterskor och två socionomer. Just nu saknar teamet dock helt sjuksköterskor. Bild: Robin Aron

Trots att Margareta Lagerkvist passerade pensionsåldern för flera år sedan arbetar hon 72 år gammal fortfarande över 20 timmar i veckan som läkare i Sahlgrenskas mobila fältteam. Teamets uppgift är att söka upp människor som lider av psykisk ohälsa, men som själva är i för dåligt skick för att söka vård, eller saknar insikt om att de är i behov av hjälp.

Hon berättar att de flesta av de svårast sjuka människorna hon stöter på i sitt arbete någon gång i livet haft kontakt med psykiatrin, men att de av olika anledningar tappat kontakten.

Av det Margareta Lagerkvists möter i sitt arbete målar hon upp en bild av en situation där patienter kan få vänta i månader på att få träffa en läkare och brister kring i hur patienter som tvångsvårdats följs upp i öppenvården.

Hon menar också att bristen på specialistläkare och vårdplatser leder till att patienter som tvångsvårdas skrivs ut för tidigt, och att de korta vårdtiderna innebär en stor risk för felbedömningar.

Rättspsykiatrin i Göteborg flyttade 2013 från Lillhagens sjukhus till kliniken Rågården som ligger i Gunnilse i nordöstra Göteborg. Bild: Jonas Lindstedt

"Hemskt att se hur ett brott hade kunnat förhindrats"

Under sina år inom rättspsykiatrin berättar Margareta Lagerkvist att hon vid flera tillfällen vårdat personer som dömts för våldsbrott som hon menar skulle kunna ha förhindras.

– Det är så fruktansvärt sorgligt att läsa i deras journaler och se att de haft kontakt med vården och blivit utskrivna och att ingen efter det har gripit in. Det är hemskt att se att ett brott där en människa farit illa hade kunnat förhindrats, säger hon.

Margareta Lagerkvist sträcker sig så långt att hävda att dagens situation gör att den enda garantin för att en patient ska få en chans att få ordentlig hjälp är att begå ett brott och bli dömd till rättspsykiatrisk vård.

– Rättspsykiatrisk vård är tyvärr den enda riktiga garantin vi har i Sverige i dag för att en person ska få rätt hjälp. En person som döms till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning kan var säker på att få den vård som behövs. Patienten får inte släppas ut i samhället innan den bedöms vara ofarlig för andra personer och det med en god säkerhetsmarginal. Det ska också finns en ordnad uppföljning för personen. Det är väldigt sorgligt att människor ska behöva förstöra sina egna liv och ibland även andras för att få den hjälpen, säger hon.

Det är hemskt att se hur ett brott där en människa farit illa hade kunnat förhindrats

Ibland räcker det dock inte ens att begå brott för att få vård.

En man i Landvetters psykiska ohälsa, som drabbat ett 50-tal kvinnor, visar vilka konsekvenserna kan bli när en människa inte får vård.

I flera år har mannen sökt upp och skickat grova sexinviter till kvinnor i Landvetter. Tre av fyra förundersökningar som inletts med anledning av hans beteende har lagts ned av polisen, då en åklagare inte vill åtala honom med hänvisning till att han redan får vård.

"Behovet från invånarna är större än de resurser vi har"

Mannen förklarar själv att ångest och porrmissbruk ligger bakom hans beteende, men hävdar att den enda hjälp han fått från vården är antidepressiva medel, vilket han menar inte räcker för att hjälpa honom.

– Det hjälper mot ångest men inte mot mitt missbruk, det krävs ju samtalsterapi för det, säger han.

Sara Wiberg Pettersson och Johanna Liebst är två av de drabbade kvinnorna i Landvetter. Bild: Meli Petersson Ellafi

Mannen berättar att han vid flera tillfällen själv sökt hjälp när han gått in i djupare depressioner.

– Man får åka till psykakuten och hoppas på att bli inlagd. Primärvården tar inte i det. Akuten skickar hem mig med mediciner och hoppas att det är bra.

Behovet från invånarna är större än de resurser vi har

Mannen berättar att han helst av allt skulle vilja få samtalsterapi. När han inte fått den hjälpen han önskat via den psykiatriska akutvårdsmottagningen har han sökt sig till primärvårdens Sexualmedicinskt centrum. Men inte heller där har han kunnat få någon hjälp då han på grund av hård belastning på enheten måste stå i kö innan han kan få behandling.

– Behovet från invånarna är större än de resurser vi har. Där för vi en ständig dialog med våra beslutsfattare och beställare. Vi förser dem med information om hur stort behovet är men får inte respons. De här frågorna behöver prioriteras högre, säger Emma Svanholm är enhetschef på Sexualmedicinskt centrum.

Polisen: "Egentligen inte vårt bord"

Oavsett om psykiskt sjuka personer riskerar att skada sig själva eller andra när vården uteblir, så landar de i slutänden allt oftare i knät på polisen som vittnar om hur psykisk ohälsa tar upp allt större del av myndighetens resurser.

I en sammanställning som GP gjorde i början av 2019 redovisade polisen i region Väst att de under 2018 åkte ut på 2612 självmordslarm.

Under en kväll rörde tre larm samma person, trots att polisen vid två tillfällen hade kört upp personen till den psykiatriska akutvårdsmottagningen på Östra sjukhuset, där patienten skickades hem.

– Det är inte vårt bord egentligen, det är sjukvårdens och kriminalvårdens. Sedan kan det vara så att de inte har rätt resurser eller organisation i dag, men något måste vara fel om vi ska ta hand om det, berättade polisens presstalesperson Christer Fuxborg i artikeln.

Polisens presstalesman Christer Fuxborg. Bild: Robin Aron

"Orkar inte kämpa hur länge som helst"

Claes, 26, som i början av artikeln berättar om hur han kände sig tvingad till att ta en överdos för att bli sedd, blev någon månad före den händelsen preliminärt diagnostiserad med diagnosen emotionellt instabilt personlighetssyndrom, tidigare kallad borderline personlighetsyndrom.

26-åringen berättar att hans handläggare efter den preliminära bedömningen berättade att väntetiden för att han skulle få påbörja en regelrätt diagnosutredning låg på nio månader.

Om du inte gör något själv kommer du att hamna mellan stolarna.

När patienter får gå så länge utan att uppleva att ”något händer”, menar Claes att det blir lätt att ge upp.

–Jag har flera gånger tänkt att ”äh, nu skiter jag i det här.” Man blir som ett spöke. Man tappar sig själv och sina intressen. Man vet inte vad man gillar, vad man vill göra och går runt som en människa utan själ och blir uppäten inifrån.

Tack vare att han har anhöriga som bryr sig och att han har en stark egen önskan om en annan framtid berättar mannen att han ändå bitit sig kvar.

–I början trodde jag att vården skulle ligga på och söka upp mig, men om du inte gör något själv kommer du att hamna mellan stolarna. Jag tror att det är ganska lätt att man hamnar där till slut – man orkar inte kämpa hur länge som helst.

Stora sparbeting

Samtidigt som patienter, vårdförbund, fackförbund och polisen slår larm om en vård som inte räcker till står hela Sahlgrenska universitetssjukhuset för sparkrav på omkring en halv miljard kronor inför 2020.

Vuxenpsykiatrin inom Sahlgrenska universitetssjukhuset är indelad i fem verksamhetsområden som alla väntas få mindre resurser.

Mathias Alvidius är chef för verksamhet Psykiatriska Affektiva. Området omfattar 35 enheter, där ibland Psykiatrimottagningen i Centrum och den psykiatriska akutvårdsmottagningen, och har inför 2020 fått sparbeting på 17,9 miljoner kronor.

Trots larmrapporterna och minskade resurser inför 2020 säger Mathias Alvidius sig inte vara orolig över att hans verksamhetsområde inte kommer att klara av att ge patienterna en "en god och säker vård".

– Jag bedömer att med de resurser vi har till nästa år så kommer vi att kunna fullgöra vårt uppdrag, men det kommer att krävas hårda prioriteringar och ansträngningar av oss för att lyckas. Sedan är det naturligtvis precis som när det gäller all annan samhällsservice – att det går att öka kvalitén och kvantiteten på vården ytterligare om man har mer medel. Det är till syvende och sist en politisk fråga.

Mathias Alvidius är chef för verksamhet Psykiatriska Affektiva som totalt omfattar 35 enheter. Bild: Privat

LÄS MER: Sparkrav på Sahlgrenska slår hårt mot svårt psykiskt sjuka

Brist på läkare försvårar rekrytering

Alvidius menar att bristen på läkare främst inte handlar om ekonomi, utan att svårigheterna är ett nationellt problem då det råder brist på specialistläkare i hela landet.

– Vi har budget till att ha fler läkare på enskilda enheter än vad vi de facto har. Det är inte så att det är en begränsad ekonomi som gör att vi inte kan fullgöra uppdraget lika bra som vi hade önskat, säger han.

När det gäller situationen på Psykiatrimottagningen i Centrum menar Mathias Alvidius att läget "har blivit mer stabilt". Han berättar att avdelningen under hösten till exempel förändrat sitt arbetssätt kring hur de hanterar köerna till mottagningen. Han berättar också att verksamheten har förstärkts med underläkare och att specialistläkare från andra verksamheter täcker upp de tre vakanta läkartjänsterna som fortfarande finns på mottagningen.

– Från kvartal 1, 2020, så kommer det inte att finnas några vakanser. Sedan är flera av specialistläkarna utlandsrekryterade, vilket innebär att de har en längre startsträcka innan de fullvärdigt klarar av att jobba självständigt. Vår bedömning är att läget är stabilare, men vi behöver fortsätta med insatser så att det långsiktigt är hållbart på mottagningen, säger Mathias Alvidius.

Vi har budget till att ha fler läkare på enskilda enheter än vad vi de facto har

Även om han medger att situationen på just Psykiatrimottagningen i Centrum har varit problematisk så delar han inte bilden av att psykiatrin inom Sahlgrenskas i stort inte kan fullfölja sitt uppdrag och ge patienterna den vård de är i behov av.

– Jag har inte några uppgifter som styrker att det till exempel skulle finnas för få vårdplatser i Göteborg, vi har fler platser per capita än i övriga regionen. Men då flertalet av våra avdelningar är subspecialiserade för olika patientgrupper så måste vi alltid lägga in de patienter med störst behov först när trycket är som högst, säger han.

Men är det rimligt att en patient som i Claes fall ska behöva vänta i nio månader på att få en diagnos utredd?

– Nio månader innan man kan påbörja en utredning är inte en rimlig väntetid. Det finns ingen information som jag har som indikerar på att väntetiderna ska vara så långa. Jag vågar inte uttala mig om det enskilda fallet, men du får gärna hänvisa patienten till mig för att han ska få hjälp snabbare. Stämmer den väntetiden låter det inte som att vi har utnyttjat våra resurser optimalt, säger Mathias Alvidius.

Hade det inte varit några bekymmer hade jag gärna gått i pension

Specialistläkaren Margareta Lagerkvist berättar att hon har svårt att förstå att psykiatrin inte prioriteras högre av samhället.

– Jag tror inte det är billigt för samhället att man inte vårdar människor som är sjuka. Ingen är immun mot psykisk sjukdom och jag tycker det är hemskt att folk till exempel kan bli hemlösa för att de blir sjuka. Det finns väldigt många hemlösa som lider av psykisk sjukdom och som ofta döljs i missbruk.

Att Margareta Lagerkvist fortsätter jobba, trots att hon för flera år sedan hade kunnat gå i pension, förklarar hon med att hon inte kan med att sluta så länge det råder brist på psykiatriker.

Utan henne hade det mobila fältteamet, vars syfte är att hjälpa de svårast sjuka personerna som inte har kontakt med vården, troligen stått utan läkare.

– Hade det inte varit några bekymmer hade jag gärna gått i pension. Jag har massor med andra roliga saker att göra, men jag tycker att det är så hemskt att folk inte får hjälp, säger hon.

Den självrapporterade psykiska ohälsan har ökat kraftigt i Sverige under de senaste två decennierna.

* I den senaste nationella folkhälsoenkäten från Folkhälsomyndigheten 2018 uppgav 17 procent av befolkningen att de hade nedsatt psykiskt välbefinnande, vilket kan indikera lättare besvär på psykisk ohälsa. I åldersgruppen 16–29 år angav 33 procent av kvinnorna och 19 procent av männen nedsatt psykiskt välbefinnande.

* 39 procent av befolkningen mellan 16–84 år uppgav i samma enkät att de hade lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Bland de 39 procent var det sju procent som hade svåra besvär.

* År 2018 var det sammanlagt 4 procent av kvinnorna och 3 procent av männen mellan 16–84 år som uppgav att de övervägt att ta sitt liv under det senaste året.

* År 2018 uppgav 16 procent av befolkningen 16¬–84 år att de kände sig stressade. Andelen var högre bland kvinnor, 19 procent, än bland män, 12 procent. Unga uppgav oftare stress än äldre. Högst var andelen bland kvinnor i åldern 16–29 år.

* År 2030 förväntas psykisk ohälsa vara den dominerande folkhälsoutmaningen, inte bara i Sverige utan även globalt, enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

Källa: Folkhälsomyndigheten

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.