Fariborz pappa Naser Haddadian är fortfarande lite svag och överlåter pratandet till sonen. De bor ihop sedan Nasers hustru dog.
– Jag miste min mamma för några månader sedan i hjärtinfarkt, så jag bor hos honom. Det fick bli så, konstaterar Fariborz Haddadian.
Pappa Naser har tidigare även han drabbats av hjärtinfarkt, gått igenom en hjärtoperation och haft astma sedan dess.
– Alla säger att det är ett mirakel att han klarat av coronaviruset.
LÄS MER:Forskare utreder behov av rehab efter corona
På onsdagen fick han komma hem och har papper på att han har besegrat covid-19 och är smittfri, enligt de nationella riktlinjerna.
– Att bekämpa corona på tre veckor är nog en ganska kort tid. Det var ingen av oss som trodde att han skulle överleva, säger Fariborz.
Sonen frågar honom för vår räkning om hur han fick kraften att kämpa mot sjukdomen:
– Jag tänkte hela tiden att jag måste klara det själv, att jag skulle klara det hemma.
Men då visste pappan ännu inte att han hade lunginflammation, utan trodde att det bara var lite feber.
Började med feber
– Pappa började att frysa, hade feber och kände sig trött. I tre dagar vägrade han att gå till sjukhuset. De sa till mig att om han fick hög feber måste jag höra av mig igen.
Pappa Naser bara låg i sin säng och åt ingenting.
– Jag fick i honom ett löskokt ägg med lite Alvedon. Men till slut kände jag att jag inte klarade av det, och ringde efter en ambulans. Då hade han 38,5. Han ville inte åka med ambulansen, både för att han var rädd och för att han tyckte att de först skulle ta hand om unga människor, berättar Fariborz.
Hans pappa sa till ambulanssjukvårdarna, att om det behövs ringer min son igen. "Jag mår bättre nu."
– Han vägrade ju att åka med och jag kunde inte tvinga honom. Jag väntade en dag till och då hade han 39,5 och mådde så dåligt. När ambulansen kom hade temperaturen stigit till 39,8 och han åkte med ambulansen utan att säga något.
Syrgas och antibiotika
På sjukhuset var han enligt sonen nästan medvetslös i tre dagar och fick behandling med syrgas och antibiotika.
– När han kom hem sa han att det varit så hemskt, och att han hoppades att vi andra i familjen skulle slippa få det.
Pappa Naser har också berättat att han under vakna stunder på natten låg och tänkte på att han skulle donera sina organ till forskningen, ifall det skulle hjälpa till i kampen mot en lösning.
– Man vet inte vilken dag man kommer till världen, eller vilken dag man lämnar den, men vi måste hjälpas åt för en bättre framtid på jorden, hälsar pappan via sin son.
Under hela tiden har det varit täta telefonkontakter mellan Fariborz och systrarna och alla andra släktingar.
– Alla ringde och frågade hur det var med honom. Alla var oroliga, för han är äldst i släkten, förklarar sonen.
Måste använda sin rollator
Fariborz besökte honom på sjukhuset med hemlagad soppa, eftersom aptiten inte var den bästa efter den kampen, men matsuget ökade efter några dagar.
Nu väntar rehabilitering från sviterna av covid-19. Astman gör att det är ansträngande att prata och nu han får användning för rollatorn som han inte ville använda så mycket tidigare.
– Nu kan han inte gå själv, utan måste ha käpp eller rollatorn.
Men tankarnas kraft är desto starkare och pappa Naser skickar med en sista hälsning:
– Ta inte detta på skoj. Det är en jättefarlig sjukdom och i framtiden kan det komma något som är ännu värre.
