Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Simon, i våras dömd för grovt narkotikabrott, sitter på Kumla. Det är en anstalt som, enligt honom, kör sitt eget race i tolkningen av regler och lagar.
Simon, i våras dömd för grovt narkotikabrott, sitter på Kumla. Det är en anstalt som, enligt honom, kör sitt eget race i tolkningen av regler och lagar. "Säkerheten är sjukt överdriven här", menar han.

Mångårig intagen: "Den enda vården som erbjuds är vanvård"

Simon Börjesson har tillbringat stora delar av sitt liv innanför murarna. GP bad honom att ge sin personliga bild av kriminalvården över tid.
– Den enda vård som erbjuds är vanvård, sjukvård och tandvård. Det här har utvecklats till en ren förvaring, hävdar han.

Simon är i dag 58 år gammal. Han är dömd till kännbara fängelsestraff vid ett antal tillfällen, nu senast i våras.

Så gott som samtliga domar rör olika typer av narkotikabrott och i viss mån stölder, dock inga våldsbrott.

En rapport inifrån

Eftersom Simon Börjesson sitter på Kumlaanstalten har intervjun, efter hans medgivande, skett i brevform. Här är rapporten inifrån.

Hur har kriminalvården förändrats under alla de år som du vistats på landets anstalter?

– Mindre grupper och mindre ytor att röra sig på, sämre arbetsmöjligheter och lägre betalt. I dag bygger allt på risker och man utgår från att intagna kommer att missköta sig. Det finns inte mycket i verksamheten som känns som en vilja att hjälpa. Istället är det ett övergripande bestraffande system.

LÄS MER: Livet på anstalt: "Ingen lyxig tillvaro"

Det mesta sämre

Enligt Simons uppfattning har i princip allt försämrats under hans många år inom kriminalvården. Han räknar i sammanhanget upp utslussning, återanpassning, jobb, studier, permissioner, tränings- och besöksmöjligheter, telefoni, löner och en märkbar begränsning av förtroenderådens inflytande.

Hur tycker du att den rena fängelsemiljön förvandlats under motsvarande tid?

– Den har blivit stökigare, fler olika nationaliteter, fler grupperingar, fler med psykiska problem och framför allt fler som anser att det är meriterande att sitta inne. Det är oftare prat om brott och droger, många försöker överträffa varandra i snack om sina affärer.

LÄS MER: Här avtjänar 50 uppmärksammade brottslingar sina straff

Tidaholm okej

Finns det anstalter där det, enligt dig, trots allt fungerar bättre än på andra?

– När det gäller klass 1-anstalter så har det alltid varit okej på Tidaholm och Norrtälje. Även Kumla har haft vissa bra avdelningar. På klass 2-anstalter är nog Österåker och Skänninge de bästa. Men allt går i vågor och mycket beror på vilka beslutsfattare som styr och vilka som sitter inne vid tillfället.

LÄS MER: Kriminalvårdschefen: "Nej, det finns ingen Kumlastämpel"

Simon riktar samtidigt stark kritik mot just Kumla:

– Här är det mesta olikt, jämfört med andra fängelser. Kumla kör sitt eget race i tolkningen av regler och lagar. Säkerheten är sjukt överdriven och allt är extremt jobbigt att hantera. Och har man väl fått "Kumlastämpeln" på sig anses man vara en individ som inte kan återanpassas.

Relationsförsämring

Enligt Simon Börjesson har de anställdas inställning till intagna, och vice versa, förändrats i en negativ riktning under 2000-talet.

– Attityden mot personalen är mer kränkande idag. Samtidigt verkar personalen utgå från att vi alla är onda och bara vill djävlas. De ifrågasätter aldrig beslut från sina chefer, hur tokiga de än är. Deras huvudsakliga uppgift tycks gå ut på att hitta fel och skriva rapporter.

Han tillägger:

– Förr fanns en mer ömsesidig acceptans. Personalen lät oftast de intagna vara i fred. Det gick mer ut på att tillsammans få dagarna att bli så lugna som möjligt.

Attraktiv litteratur

Hur har klientelet ändrats?

– Naturligtvis är det så att det numera finns många intagna av annan bakgrund än den svenska. Det har också kommit in fler unga killar med riktigt långa straff. Glorifieringen av det kriminella livet är mycket stark. Det som lånas ut i biblioteket är mest böcker om brott. Musiken som spelas handlar om brott, knark och våld. Det skryts mer om olika bravader och det läggs stor vikt vid att "vara någon".

Om du var generaldirektör för kriminalvården, vilka vore dina första åtgärder?

– Jag skulle omgående köpa in så bra utbildningsformer som möjligt. Det skulle bli obligatoriskt att få folk igenom grundskolan med godkända betyg och att ge alla gymnasiekompetens. Jag skulle även omprioritera inställningen till de intagna.

Retar Svensson?

Simon fortsätter:

– Dagens risktänkande begränsar samtliga inblandade. Och tron på att alla verkligen vill göra något åt sitt liv, får aldrig ta slut. Fast staten vågar inte satsa fullt ut, för det kostar pengar och det skulle reta upp många vanliga medborgare.

Vilket är ditt råd till exempelvis unga gängkriminella idag?

– Tiden kan man aldrig köpa tillbaka och livet går fort. Ett normalt liv är så mycket mer värt. De enda som tycker att kriminella killar är coola är dom själva, och kanske ett antal korkade tjejer.

En vanlig dag på Kumla

Upplåsningen av cellen klockan 07.30, därefter frukost. Verkstadsarbete 08.15 - 11.00, där varje avdelning har en egen lokal. Promenad 11.10 - 12.10, följt av lunch 12.10 - 12.45. Sedan fortsatt verkstad 12.45 - 16.00.

På kvällen serveras middag. Slutligen finns möjlighet till träning och dusch. Inläsning sker 19.15.

– Tidigare fanns olika arbeten att välja emellan. I dag är det bara fråga om en enda sysselsättning. De flesta jobben är enformiga och kreativiteten lika med noll, säger intagne Simon Börjesson.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.