Lissie, 100, fick sin önskan uppfylld – en tröja

Lissie Ryberg fyller snart 100 år och hennes önskan är en enda – en tröja från klädmärket Filippa K. Företaget hörde av sig och ville ge henne ett valfritt plagg i födelsedagspresent. Men det fanns en hake, inget plagg i kollektionen är av färgen som Lissie först önskade.

ANNONS
|

Inför den då stundande 100-årsdagen fick Lissie Ryberg i Angered frågan om hon har någon dröm kvar. Svaret blev en särskild tröja.

– Det kan jag säga dig tänkte jag, att det är en sådan Filippa-tröja. Min dotter har köpt sådana flera gånger.

Planen var att själv köpa en i samband med sin födelsedag.

– Jag tänkte att efter att jag fyllt år och kommer ner till Göteborg ska jag köpa en sådan, innan jag försvinner från jorden. De är väldigt mjuka och fina.

Erbjuder tröja

Men att betala för tröjan behöver hon nu inte göra. Företaget har erbjudit sig att ge henne ett valfritt plagg i födelsedagspresent.

ANNONS

– Det var trevligt, säger hon.

LÄS MER:Inför 100-årsdagen värmer Lissie upp med dans i köket

Nicolina Schöldqvist är butiksansvarig på Filippa K:s butik i Göteborg. Hon läste artikeln om Lissies stundande jubileum i GP och fick idén.

– Det kändes helt självklart att man vill göra någonting för en så härlig person. Man blev glad bara av att läsa artikeln. Det var ingenting att fundera på, så jag kontaktade kontoret och sa att jag ska göra det här.

– Jag själv är ung och drömmer om massvis med saker, och hon vill ha en tröja. Man får verkligen perspektiv och det är uppfriskande.

Först var tanken en mörklila tröja, men till slut blev det en blå "jumper", som hon kallar det.
Först var tanken en mörklila tröja, men till slut blev det en blå "jumper", som hon kallar det. Bild: Meli Petersson Ellafi

"Finns inga ord"

Men det fanns en hake. Önskan från Lissie var först en mörklila tröja – något årets kollektion från klädmärket inte innehåller.

– Jag tänkte en mörklila, för svart vill jag inte ha och inte vit heller, men grått kan vara snyggt också.

Har ni något mörklila?

– Nej, men jag hoppas hon passar i något mer, säger Nicolina Schöldqvist.

Väl i butiken kollade Lissie in flera jumprar. Barnbarnet Fredric Askerup och ett av hennes barnbarnsbarn var med henne.

– Utan att vi gjort en grej av det har det varit ett gemensamt intresse med kläder. Förr var hon med oss och shoppade, nu är vi med henne. Mormor är väldigt piffig, säger Fredric.

ANNONS

Men det blev ingen tröja i den först uttänkta färgen.

– Jag skojade bara om en mörklila från början men det vill jag inte ha, jag vill ha en blå, säger hon.

Lissie Ryberg med sitt barnbarn Fredric Askerup. Efter besöket i butiken bjöd Lissie honom och barnbarnsbarnet Jon på lunch.
Lissie Ryberg med sitt barnbarn Fredric Askerup. Efter besöket i butiken bjöd Lissie honom och barnbarnsbarnet Jon på lunch. Bild: Meli Petersson Ellafi

Och en blå tröja blev det, i merinoull. Lissie gick nöjd från butiken med jumpern i en tygpåse i ena handen och sitt barnbarn i den andra.

– Det finns inga ord, de är så snälla. Jag får så mycket. Inte visste jag att alla skulle höra av sig när man fyller hundra, ändå är många borta för mig, men samtidigt har jag så många kvar.

– Man blir helt berörd, jag början nästan gråta. Det är otroligt, det är en så liten sak för oss och så kommer hon och man gör hela hennes födelsedag, det känns jättekul, säger Nicolina Schöldqvist.

Laddade upp inför födelsedagen

Sedan väntade en fullspäckad helg för Lissie innan födelsedagen den 28 oktober.

- I dag (fredag) kommer det främmat hem och i morgon också. På söndag ska jag vila och måndag kommer de en hel hög för att fira.

Släktingarna är väck allesammans och alla mina syskon är väck men det finns ändå några andra kvar, vänner som man fått senare, säger hon och fortsätter:

ANNONS

– Jag trodde aldrig man skulle bli 100.

Bild: Meli Petersson Ellafi

Barnbarnet har en annan uppfattning.

– Det är fantastiskt, man har nästan känt på sig att hon kommer bli gammal. Hon bor tre trappor upp utan hiss och kör trappträning varje dag. När vi är på Nordstan och handlar klagar hon aldrig, det är bara handen under armen och så strövar vi flera kilometer, säger Fredric Askerup.

ANNONS