Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Linnea Palmkvists stress började först märkas av genom fysiska symtom som håravfall, ryggskott och förkylningar. Därefter drabbades hon av konstant trötthet, nedstämdhet och panikångest. Bild: Olof Ohlsson

Linnea blev sjuk av stress: "Viktigaste var att prestera"

Allt fler unga kvinnor blir sjuka av stress. En av dem är Linnea Palmkvist som drabbades medan hon studerade till arkitekt. Det resulterade i näsblod, konstant trötthet och panikångest.
– Verkligheten var att man fick hög status av att jobba mest och sova minst, säger hon.

För kvinnor mellan 25 och 29 år har antalet sjukskrivningar ökat med 370 procent sedan 2011. Det framkommer i Uppdrag gransknings dokumentärserie Sjukt stressad som släpps under onsdagen.

Samtidigt visar siffror från Folkhälsomyndigheten att nästan varannan student i Sverige känner ängslan, oro eller ångest. Allra vanligast är det bland kvinnor. Det kan jämföras med att var tredje yrkesverksam upplever samma symtom.

En som medverkar i Uppdrag gransknings serie är arkitekten Linnea Palmqvist som blev sjuk av stress under sitt tredje år på arkitektutbildningen på Chalmers.

– Under hela utbildningen blev det mer och mer normalt att vara uppe hela natten. Det viktigaste var att prestera bra. Men det berodde ju också på att man brann så mycket för projekten och tyckte det var kul. Annars hade man ju inte gjort det, säger hon.

Stressen började ta form under 2015 då Linnea Palmqvist ofta var förkyld, blödde näsblod och började tappa hår. Men det var först i efterhand som hon förstod att det berodde på stress.

– Det är viktigt att lyssna på sin kropp i tid och ta sådana signaler på allvar. Som att man vaknar med näsblod eller att man får ryggskott av oklar anledning. Ju tidigare man bromsar och känner av sådana symtom desto snabbare går det att bli som vanligt igen, säger hon.

Kraven höjdes varje år

Därefter förvärrades symtomen med att Linnea Palmkvist inte kunde sova och att hon hade svårt att fatta beslut.

– Allt kändes så övermäktigt. Jag visste inte vad som var bra eller dåligt.

Stressen orsakade också att hon fick panikångest med tryck över bröstet och en känsla av att inte kunna andas.

– Jag kände en konstant trötthet och en nedstämdhet. Vad fanns det för mening om man inte längre kunde prestera?

Skolans krav höjdes för varje år berättar hon. Vid ett tillfälle under tredje året sa en lärare till studenterna att de fick sova någon annan gång. Det fanns det inte tid för nu. Linnea Palmkvist och flera av hennes klasskamrater hade vid den tidpunkten redan prioriterat bort sin sömn.

– Vi undrade hur lite man egentligen skulle kunna sova men ändå prestera? Vid ett tillfälle mejlade jag kursansvarig och berättade att jag mådde dåligt och frågade hur jag skulle lägga upp mitt arbete för att hålla mig över ytan. Jag fick inte ens svar på det mejlet.

"Sitter i väggarna"

Hon är noga med att poängtera att det var många delar av utbildningen som var bra också. Många lärare var väldigt engagerade och förstod kanske inte själva att de ibland pressade studenterna för hårt menar Linnea Palmqvist.

– De kanske inte märker att de träffar en på det här sättet. De kanske bara är exalterade över ens projekt. Jag tror inte att de vill att man ska må dåligt.

Samtidigt är det många studenter som själva sätter för höga krav på sig själva menar hon.

– Det sitter i väggarna att man ska jobba så hårt. Visst, vid ett tillfälle sa läraren det där om sömnen. Men redan innan dess jobbade man ju ändå såpass mycket. Verkligheten var att man fick hög status av att jobba mest och sova minst. Det var coolt att jobba mycket.

Tog en paus

När kandidaten var slutförd och efter en tids praktik bestämde sig Linnea Palmqvist för att ta en paus från studierna för att resa och arbeta på ett kafé. Under den tiden lärde hon sig att låta sig uppskattas för vem hon är som person istället för sina prestationer.

– Man värderar sig själv efter sina prestationer och inte efter hur man är som person. Nu har jag lärt mig att prestationerna inte betyder allt .

Ett år efter kandidatexamen saknade hon arkitekturen. Efter ytterligare ett års praktikperiod på en arkitektbyrå och efter att ha tagit hand om sig själv i form av träning, yoga och mindfulness tog hon upp sina studier igen.

Linnea Palmqvist kände sig orolig över att drabbas av samma stress igen. Därför tränade hon på att lägga sitt arbete på en tillräckligt bra nivå istället för att sikta mot att allt alltid skulle vara perfekt, vilket hon insett ändå aldrig är möjligt.

– Det är så himla många som mår dåligt av stress och känner en skam över det. Om fler och fler vågar erkänna så inser fler att det kan hända dem själva. Jag trodde att jag var odödlig och att jag kunde prestera dygnet runt. Jag tänkte att det bara var de som är svaga som kunde må dåligt.

Idag mår Linnea Palmkvist bra, har avslutat sin masterexamen och fått ett nytt jobb.. Bild: Olof Ohlsson

Idag har hon tagit sin masterexamen, fått jobb men framförallt berättar hon att hon mår bra igen. Nu har hon lärt sig att lägga större vikt vid att återhämta sig och prioritera sin hälsa före prestation.

– I dagens samhälle premieras de personer som tackar ja till allt och presterar högst. Det är svårt att motstå den bekräftelsen vilket jag tror orsakar att många kör slut på sig själva. Det hade säkert hänt mig förr eller senare ändå inser jag nu i efterhand.

Chalmers: "Vi har mer arbete att göra"

Fredrik Nilsson, prefekt för Institutionen för arkitektur på Chalmers sedan hösten 2018, är medveten om problemen med stress som finns på utbildningen. Han menar att flera insatser har gjorts men att det finns ännu mer att göra.

– Det finns många orsaker och självklart har våra arkitektstudenter många gånger haft en väldigt pressad situation. Vi har absolut mer arbete att göra framöver för att komma till rätta med det här för våra studenter, säger han.

Bland annat har utbildningen arbetat med förbättra sig inom utbildningsstrukturen, pedagogiken och arbetskulturen för att på så sätt förebygga stress bland studenterna.

Vad tänker du när du hör att en lärare vid ett tillfälle uppmanat eleverna att sova vid ett annat tillfälle?

– Det är helt oacceptabelt. Så ska det definitivt inte vara. Det vittnar om ett sätt att arbeta bland studenter och lärare som definitivt inte tillhör en modern arbetskultur, säger Fredrik Nilsson som menar att även branschen i helhet har ett arbete att göra med att förebygga stress.

Han berättar om föreställningar och myter om att leva upp till ett ideal som det konstnärliga geniet som i sin tur förväntas prestera på ett visst sätt. Att Linnea Palmkvist träder fram och belyser problemen tycker han är modigt.

– Vi är bedrövade över att ha studenter som hamnar i en sådan situation. Samtidigt är vi tacksamma över att hon delar med sig på det här sättet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.