Han rör sig vant mellan vagnarna på tågspåren. De flesta har en rödbrun färg men Kristoffer Clasén berättar att de egentligen borde vara gröna.
– Det är originalfärgen som de hade ursprungligen. Vi försöker att reparera och återställa allt i det skick som det var förr, säger han samtidigt som han drar handen över den varma plåten.
I våras valdes han till ordförande i Bergslagernas Järnvägsällskap, en ideell förening som under de senaste 50 åren köpt upp och räddat historiska ånglok och tågvagnar från att förstöras.
I ett plåtskjul intill spåren skymtar ett stort ånglok från 1917 fram, och det var just ånglok som triggade Kristoffer Claséns tågintresse från början.
– Jag är utbildad eldare. Då ansvarar man för att skyffla in kol i ångloket och framförallt för att se till att det inte blir för högt tryck så att det exploderar, säger han.
”Som att resa tillbaka i tiden”
Ytterligare tre ånglok står i en stor renoveringshall. Där är Kristoffer Clasén i full gång med att se över ånglokens alla delar. När han kliver in vid eldningsugnen tar han ett stadigt grepp om skyffeln och visar vant hur kolet ska kastas in i ugnen.
– Man måste ha rätt känsla för att det ska lägga sig över hela förbränningsytan, säger han.
Trots att många som pendlar till Göteborg passerar bangården varje dag är det få som sett de historiska vagnarna och loken på nära håll.
Det är först då man kan ana att det inte är vilka tågvagnar som helst som står här. Innanför fönstren syns gardiner, dukade salongsvagnar, tjusiga askkoppar och stora sammetstäckta fåtöljer i vad som en gång var en förstaklassvagn.
– Det är som att resa tillbaka i tiden när man kliver in här, säger Kristoffer Clasén.
Kör ånglok över hela Sverige
I slutet av en gropig grusväg som saknar skyltning ligger bangårdens entré. Trots att den ligger i centrala Göteborg är det svårt att hitta hit om man inte känner till platsen.
– Vi har varit dåliga på att marknadsföra oss. Vi har pratat om att öppna upp någon typ av museiverksamhet men det har inte blivit av, säger Kristoffer Clasén.
Samlingen består av vagnar från tidigt 1900-tal och föreningen har restaurerat flera ånglok som lätt för tankarna till Hogwartsexpressen i Harry Potter.
Förutom att Kristoffer Clasén är utbildad eldare är flera i föreningen lokförare. De kör regelbundet turer på Bergslagsbanan och även lokalt på Hamnbanan i Göteborg.
– När vi kör ångloken i uppförsbackarna får man se till att skyffla riktigt snabbt för att inte tappa fart, säger Kristoffer Clasén.
LÄS MER:Historiens vingslag när ångloket tuffar ut från centralen
En arena för filmproduktion
Föreningen har idag runt 25 aktiva medlemmar och även om få göteborgare känner till dem så har filmbranschen fått upp ögonen för den historiska miljö som tågen erbjuder.
– Vi har några kändisar på vår räls. Bland annat ett grönt lok som var med i ”En man som heter Ove”, sen har ett av våra ånglok varit med under inspelningen av ”Vår tid är nu”, berättar Kristoffer Clasén.
Snart ska ännu ett filmteam rigga upp på området och förberedelserna är i full gång då inspelningen ska inledas om några dagar.
Allt från dörrhandtag till små skyltar är bevarade i originalskick. En av restaurangvagnarna stoltserar med ett fullt utrustat kök i klassisk 30-talsstil som fortfarande används.
– Det är viktigt att bevara det här. Det är som med konstverk, ett motiv av en egen värld som får leva kvar, säger Kristoffer Clasén.
LÄS MER:"En man som heter Ove"-huset till salu
Hotades av vräkning – räddades i sista stund
Att föreningen kunnat leva vidare var ingen självklarhet. Den startades på 70-talet då BJ, Bergslagernas Järnvägar, förstatligades och blev en del av SJ. Flera gamla historiska vagnar och lok skulle förstöras, vilket fick ett antal eldsjälar att gå samman och köpa loss fordonen.
De bildade föreningen som sedan dess har vuxit, men för 15 år sedan var allt nära att ta slut.Trafikverket hotade med vräkning, men tack vare en skicklig jurist kunde tågentusiasterna stanna kvar.
– Han hittade en regel som skyddade just ideella föreningar från att bli vräkta på det sättet. Så istället fick Trafikverket anlägga en ny bangård för oss här bara några hundra meter norr om den gamla, säger Kristoffer Clasén.
”Lyft räls istället för att träna på gym”
Idag arbetar föreningens medlemmar främst med att restaurera allt från sätenas tyg till tågens ytskikt. Kristoffer Clasén efterlyser fler händer som kan hjälpa till med det.
– Istället för att gå till gymmet kan man komma hit och skyffla grus, lyfta räls eller varför inte laga mat i vår restaurangvagn. Allt är så digitalt idag, här får man chansen att verkligen göra något med händerna, säger Kristoffer Clasén.
En av föreningens medlemmar, som varit engagerad sedan barnsben, är Edwin Bohm. Han är på bangården nästan dagligen och arbetar med att reparera och måla tågen. Nu är han 17 år och något av en expert på tågens historia.
– Det ligger lite i blodet, det var min morfar som höll på med renoveringen av fordon i föreningen från början, säger Edwin Bohm.
Hans favoritvagn är restaurangvagnen från 30-talet. Han har ofta lagat mat till medlemmarna i vagnens kök, vilket också inspirerade honom att vidareutbilda sig till kock.
– Många vagnar här är unika. Tågen har verkligen blivit som ett andra hem och det känns viktigt att visa hur det var förr, säger han.
Vill öppna för besökare
Kristoffer Clasén hoppas att föreningen, tillsammans med kommunen, kan ta fram en plan för hur fler kan få ta del av Göteborgs dolda tågskatt.
– Vi diskuterar gärna hur vi kan öppna upp och göra den här tågskatten mer tillgänglig för göteborgarna. Andra järnvägsföreningar i Sverige har ofta museiverksamhet men eftersom vi har en lite udda historia och inget regelrätt stationshus så har det inte blivit av, säger han.
