18 maj, Asperö
Det är måndag den 18 maj. Thomas Knutsson smuttar på bryggkaffet och skakar på huvudet åt våra i-landsproblem. För att bli av med övervikten genomgår varje år mellan 6 000 och 7 000 personer gastric bypass-operationer i Sverige.
Själv bestämde han sig för en fetmaoperation efter att ha funderat både länge och väl i minst sex år. Under tiden har han också prövat alla tänkbara metoder för att bli av med sina överflödiga kilon – från Viktväktarna till LCHF, GI och andra dieter.
Som mest lyckades han gå ner 13 kilo, men bara för att snart falla tillbaka i gamla vanor och öka minst lika mycket i vikt igen.
–Jag blir trött av att väga för mycket. Och min kropp har tagit skada, säger Thomas och räknar upp alla mediciner han måste äta mot diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter.
För en tid sedan drabbades han också av gikt (ledinflammation) och svårläkta sår på benen. Båda knälederna har han tidigare tvingats byta ut.
–Det finns alltid risker med operationer, men det är inte riskfritt att vara överviktig heller. Just nu är jag är beredd att göra vad som helst för att få vara med ett tag till, säger Thomas, som har fem barn i åldrarna 13 till 22 år.
Om bara ett par dagar ska han läggas in på Östra sjukhuset för att göra den efterlängtade operationen. På order från sjukhuset måste han minska kaloriintaget till 900 per dag under ett par veckor för att minska risken för leverskador vid titthålskirurgin.
Thomas tycker de varma soppor han rekommenderats smakar illa. Lite bättre går det att få ner de kalla dryckerna, men allra helst skulle han vilja ha den mat han ofta levt på under sina många år som chaufför: varma mackor med korv och ägg.
–Det är så oerhört gott! Men självklart helt livsfarligt också när man samtidigt har ett stillasittande arbete.
Thomas Knutsson berättar att han inte var något tjockt barn. De extra kilona har han samlat på sig senare i livet. Som ung levererade han fisk till restauranger, sedan startade han eget åkeri och från 2004, då han tog taxikort, har han mest kört färdtjänst.
–Jag har alltid tyckt mycket om mat, både att laga och att äta. Eftersom ett par av barnen har matallergier är vi noga med maten och lagar allt från grunden. I sommar hoppas jag kunna äta grillat kött med goda tillbehör. Jag har alltid gillat vitlökssmör.
Det är många tankar som far runt i huvudet såhär strax före operationsdagen. Känner man sig mätt eller hungrig efter en gastric bypass? Övergår matmissbruket i någon annan typ av missbruk? Slipper jag att ta så många mediciner?
Efter dagarna med enbart flytande föda känner Thomas att byxorna sitter lite lösare i midjan. Han vet inte exakt hur mycket han väger, bara att vågen visade på 122 kilo för två veckor sedan.
Som mest har han vägt över 140 kilo, vilket innebär att hans BMI låg nära 45. Ändå har omgivningen aldrig upplevt 51-årige Thomas, som är 1.78 cm lång, som en extremt fet person. Och själv reagerade han vid informationsmötet på sjukhuset:
–När jag satt i gruppväntrummet och såg andra som också skulle fetmaopereras tänkte jag att jag inte hade där att göra. En del var så tjocka att de inte kunde gå själva utan fick rullas in.
Men Thomas stannade kvar, fast besluten att äntligen göra något åt sin övervikt. Hans främsta mål är att känna sig piggare och förhoppningsvis kunna sluta med tröttande läkemedel.
–Jag har en kompis som gick ner 50 kilo tack vare en operation. Men jag är nöjd om jag kommer ner till tvåsiffrigt. För mig är hälsan viktigast, säger Thomas.
21 maj, dags för operation
Torsdag den 21 maj är en fantastisk försommardag. Solen har just gått upp och havet ligger blankt som en spegel när skärgårdsbåten från Asperö styr in mot Saltholmen. Ombord finns Thomas Knutsson tillsammans med hustrun Lena. Han är lite orolig inför operationen och försöker komma ihåg vad man sagt om eventuella biverkningar.
–Det känns nästan som om jag fick för mycket information, säger han.
Vid entrén till Östra sjukhuset tar han en bild med sin mobiltelefon och lägger ut den på Facebook med texten ”Morning. Dags för en liten gastric bypass...” Några timmar senare har över hundra vänner gillat och kommenterat bilden.
Vid halv sjutiden tas Thomas emot av en sjuksköterska. Han får klä om och blir tvättad och rakad på magen inför operationen. När han ställer sig på vågen visar den på 116,6 kilo. Minus sex kilo bara tack vare pulverdieten.
Makarna skojar om att det kanske är onödigt för Thomas att lägga sig på operationsbordet. Och Lena förklarar att hon först var väldigt negativ till beslutet, men blev övertygad av läkarnas besked att hennes överviktige man är i riskzonen för en rad svåra sjukdomar.
I förtroende får vi veta att de senaste veckorna inte gått helt utan ”återfall”. Thomas avslöjar att han häromdagen föll för frestelsen när några pannkakor hade lämnats kvar i kylen. En annan dag fuskade han med en bit kassler och ett kokt ägg.
–Klart att man är en sorts matmissbrukare. Förr åt jag mycket gottepåsar också.
Nu väntar i stället kosttillskott med vitaminer och mineraler för resten av livet. Och betydligt mindre portioner. Efter operationen går det bara att äta 1–2 deciliter mat per gång. Men i princip behöver man inte avstå från något som man tycker om.
Thomas berättar att han blivit varnad för att dricka alkohol. Vid uppföljningar har sjukvården sett en ökad risk för missbruk hos storätare som opererats, bland annat för att man då tål mindre och får ett snabbare rus.
–Men det är det minsta problemet för mig. Just nu tänker jag mer på hur det blir med maten direkt efter operationen. I början ska man ta det väldigt lugnt och får bara dricka en klunk var femte minut för att vänja magen.
En narkossjuksköterska kommer in i rummet för att ta blodprov, kolla blodtrycket och mäta sockervärdet. Hon sätter också en infart på översidan av Thomas hand så att han smidigt ska kunna sövas under operationen.
Det har nu gått en timma sedan vi kom till sjukhuset. Allt som återstår innan det är dags att gå till operationssalen är ett kort samtal med läkaren som ska göra ingreppet.
Per Björklund, som är specialistläkare i kirurgi, gör flera fetmaoperationer varje vecka. Han berättar att det finns en rad olika metoder för överviktskirurgi. Numera används för det mesta gastric bypass, en operation som visat sig vara effektiv med goda långtidsresultat och relativt små biverkningar.
Genom fem titthål i buken förminskas magsäcken till en liten ficka som bara rymmer ungefär 30 ml. Fickan kopplas direkt till tunntarmens mellersta del så att patienterna bara behöver äta en mycket liten mängd mat innan hjärnan får en mättnadssignal.
Titthålskirurgi innebär att kirurgen hanterar långa instrument med hjälp av en kamera och en stor bildskärm på väggen i operationssalen. Fördelarna för patienten är snabbare återhämtning, mindre sårsmärta, mindre risk för infektioner och ärrbråck samt ett snyggare resultat än vid öppen kirurgi.
–Förr användes en metod som innebar att man använde band för att snörpa åt tarmarna. Men i Sverige har vi nästan helt och hållet gått över till gastric bypass, säger kirurgen Per Björklund.
För personer med extrem fetma, BMI på 55–60, väljs dock ofta ett mer omfattande ingrepp. Den metoden heter sleeve gastrectomy och innebär att omkring 75 procent av magsäcken tas bort medan resten omformas till ett smalt rör. Patienten får på det sättet en liten magsäck.
Inom den offentliga sjukvården finns en gräns på BMI 40 för att komma i fråga för operation. Men undantag görs för personer som har BMI över 35 om det finns starka medicinska skäl.
Förra året gjordes 6 800 operationer mot fetma i Sverige. Omkring 600 av ingreppen utfördes på sjukhus i VG-regionen, vara cirka 130 vid Östra sjukhuset i Göteborg.
–Tidigare var de långa väntetiderna ett stort problem, men på senare år har vi lyckats korta köerna. Det har inneburit att de privata klinikerna fått allt mindre att göra, säger Per Björklund.
För personer med lägre BMI, men som ändå vill bli av med övervikt, finns dock fortfarande möjlighet att själv bekosta ett ingrepp. Priset för en operation ligger mellan 80 000 och 130 000 kronor.
Klockan är 08.16 och det är dags för Thomas att ta sig till operationsavdelningen. Här väntar ett stort team. Förutom Per Björklund är ytterligare en kirurg, Tadas Ramanauskas, samt operationssköterskan Hanna Edvardsson på plats. Precis som piloter i en flygplanscockpit följer de en checklista och prickar av varje moment.
22 maj, Östra sjukhuset
Fredag den 22 maj ligger en illamående och kallsvettig patient i ett enkelrum på avdelning 350. Thomas berättar att han först mådde helt ok efter operationen och sov riktigt gott under natten, men när det gått ungefär ett dygn känns det inte alls bra.
–Jag vaknade på morgonen och mådde riktigt illa. Nu kommer också tankarna på om jag verkligen gjort rätt. Jag som brukar gå i affären och handla en massa god mat till hela familjen...
Med viss möda sätter sig Thomas upp i sjukhussängen. Han tar en klunk vatten och förklarar att han måste få i sig en liter vätska före klockan tolv. Från sitt rum har han utsikt mot barnsjukhuset och psykkliniken, dit han ofta kör med färdtjänsttransporter.
–Alla mina fem barn är födda på Östra sjukhuset. Så det känns bra att jag opererats just här, säger Thomas och förklarar att han inte minns mycket mer av operationsrummet än att där var en massa apparater.
Det knackar lätt på dörren. Kirurgen Per Björklund kommer för att se hur det står till. Han kollar att pulsen inte är för hög, vilket kan signalera att något är fel. Thomas får veta att det är helt normalt att patienter har ont, mår illa och känner sig lite slaka dagen efter en operation.
–Du får kämpa på. Jag räknar med att du ska hem redan i morgon lördag. Jag förbereder utskrivningen och skickar med ett recept på kalktabletter och B-vitaminer. Ett par veckors sjukskrivning får du allt räkna med, säger Per Björklund.
Den första tiden måste Thomas vara extra noga med vad han äter. Rådet är att hålla sig till soppa i två veckor och sedan gå över till puréer de följande två veckorna. Och det gäller att skaffa sig regelbundna matvanor.
–Många av våra patienter har varit slarviga med måltiderna, men operationen gör att man inte kan fortsätta så, säger Per Björklund.
En del magsäcksopererade får problem med diarré, illamående eller kräkningar under lång tid efter ingreppet. Thomas tycker det ska bli spännande att se hur hans mage kommer att reagera. Nu längtar han efter något med smak.
–Däremot är jag inte alls sugen på kött och bearnaisesås, konstaterar han lite förvånat.
Per Björklund skrattar och berättar att det inte alls är ovanligt att de som opererats får nya favoriträtter och helt andra smakpreferenser. Han har träffat flera fruar som undrat om kirurgerna inte bara opererat männens magar utan deras huvuden också.
Mera allvarligt tillägger han att fetma är en svår sjukdom att komma till rätta med eftersom det inte bara handlar om att justera ett hormonsystem. Dessutom är ingreppet oåterkalleligt, det går inte att operera om.
–Varje person måste sedan själv se till att minska mängden mat. Vi följer patienterna i två år och över 90 procent har goda långtidsresultat. Men även om nästan alla går ner ganska mycket i vikt är det ingen lösning för den som vill komma i bikinin igen. Normalviktiga blir de inte, betonar Per Björklund.
Innan kirurgen avslutar samtalet och önskar lycka till kommer han med ytterligare några kostråd. Bland annat uppmanas Thomas att tacka nej till sparris, champinjoner och apelsinklyftor eftersom de innehåller fibrer som bör undvikas efter all tarm- kirurgi.
24 maj, hemgång
Söndag 24 maj är det dags att packa väskan och lämna sjukhuset, en dag försenat på grund av lågt blodvärde. Thomas lägger ut en bild av en bil utanför sjukhusentrén med texten ”Kolla där! Frugan hämtar mej. Hemgång! Gött.”
De närmaste veckorna gör han flera nya uppdateringar på Facebook. Och de handlar ofta om mat: först hårt bröd och sedan dillkokta färskpotatisar, midsommartårta och annat gott.
Men sommaren var tuff, berättar Thomas när vi träffades för ett par dagar sedan.
–Jag var så himla trött och hade ingen matlust alls. Allt bytte smak och luktade illa. Kaffe, som jag alltid har gillat, kunde jag inte ens tänka på.
Augusti, resultatet
Först efter två månader vände det. Visserligen känner Thomas inte hunger och törst på samma sätt som tidigare, men äter ungefär som förut. Skillnaden är att det bara blir mycket små portioner.
–När jag jobbar är en halv fullkornsmacka med ost varannan timme ett lagom mellanmål. Jag är inte alls sötsugen längre. Och jag måste påminna mig själv om att dricka vatten.
Thomas berättar att han har kommit igång med att både handla och laga mat. Ibland händer det att han glömmer och gör inköpen som förut. Då blir det mycket mat över i kylskåpet.
Men den största vinsten med operationen är att han kunnat sluta med sina mediciner. Vid uppföljningsbesöket på sjukhuset den 21 augusti, på dagen tre månader efter operationen, var alla värden bra och – bäst av allt: vågen visade på 98 kilo.
–Jag har nått mitt mål och är jättenöjd. Det känns som om jag blivit omprogrammerad, säger Thomas Knutsson
