I augusti förra året – mitt under brinnande valrörelse – kablades Djurrättsalliansens bilder från svenska minkfarmar ut. Aktivisternas smygtagna filmer visade djur som åt av varandra, hade stora köttsår, avslitna kroppsdelar och som uppvisade stereotypa beteenden.
Det är långt ifrån hur minkarna ser ut hos Tryggve Leandersson. Han är minkuppfödare i andra generationen och har sammanlagt 1 500 avelshonor.
Tryggve Leandersson går före oss på den knappt meterbreda gången, kantad av burar med en mink i varje. Djuren är nyfikna, reser sig mot gallret och kikar på oss. Sekunden senare hoppar de upp på den lilla avsatsen vid burens ena kortsida för att sedan springa in i boet vid andra kortsidan. Och så tillbaka igen.
När minklarmet exploderade var de rödgröna snabbt ute och krävde förbud mot minkfarmar.
- Hela branschen är olaglig och omoralisk. Vi ska inte skjuta upp det här längre, sade Jan Emanuel Johansson (S).
Sveriges pälsuppfödares riksförbund hävdade att det hela bara var valpropaganda.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson, som i november 2006 deklarerat att alliansregeringen nu "räddat pälsbranschen" undan de röd-grönas nedläggningsförsök, hotades av en ny djurskyddsskandal inför valet.
Redan dagen efter Djurrättsalliansens avslöjande skickades därför länsstyrelsens personal ut på oanmälda kontrollbesök på minkfarmar. I de flesta län hade någon kontroll över huvud taget inte gjorts sedan länsstyrelsen tagit över ansvaret för djurskyddet den 1 januari 2009.
Under fyra dagar besöktes 30 av landets 70 minkfarmar. Några dagar senare redovisas den viktigaste slutsatsen: kontrollresultaten tyder inte på någon utbredd vanvård eller generellt dålig omsorg om djuren.
En vecka senare, när den värsta mediestormen blåst över, kom den fullständiga rapporten från kontrollerna. GP:s genomgång av protokollen visar att inspektörerna i själva verket hade funnit en mängd brister. Och att så väl länsstyrelsens inspektörer och veterinärer kritiserade verksamheten.
Exempelvis fann de:
* djur med pälsen full avföring
* trasiga nätvaggor
* minkar som låg direkt på nätet
* trasiga nät
* läkta bitskador
* mink med sår i huvudet
* smutsiga burar
* oacceptabelt många döda och sjuka djur på vissa farmer
Hos så gott som alla kontrollerade minkfarmar saknades också föremål i burarna som kunde sysselsätta minkarna. En tredjedel av anläggningarna hade inte tillstånd för att bedriva pälsuppfödning och förde inte lagstadgade journaler.
- Det var väl en sanning med modifikation att de svenska minkarna mådde ganska bra, men det var så det lyftes fram. Kontrollerna visade att det var en hel del beteendestörningar hos minkarna och det fanns en hel del kritik från inspektörer, säger Johan Beck-Friis, informationschef på Sveriges veterinärförbund (SFV).
Han hänvisar också till en genomgång av minkhållning som Jordbruksverket gjorde 2004 då man kom fram till att den djurhållning man har i dag inte är acceptabel. När den utredningen beställdes av regeringen hette jordbruksministern Margareta Winberg som föreslagit förbud mot pälsdjursfarmer.
- Då var Jordbruksverket tydligare. Jag vet inte varför de har svängt nu. Om de hade fått order uppifrån om att undvika en skandal, säger Johan Beck-Friis.
Också Leif Dennberg, chefsveterinär vid Jordbruksverket, har medgett att det finns problem med att hålla ett förhållandevis vilt djur i nuvarande bursystem.
Efter snabbutredningen inför valet har Jordbruksverket tagit fram en åtgärdsplan för minkfarmar och ska komma med nya direktiv inom kort. Åtgärdsplanen visar att också myndigheten sett problemen. Reglerna för utformningen av burarna, miljöberikning (sysselsättning för minkarna) och utfodring ses över. Jordbruksverket hävdar att minkar inte har ett medfött behov av tillgång till simvatten.
Enligt Bo Algers, professor i husdjurshygien, finns studier som både visar att minken har ett inneboende behov av att få söka sin föda i vatten och studier som inte visar det lika klart.
- Här har vi fortfarande frågetecken. Dessutom är minken ett solitärt levande djur. Det finns inga vettiga studier som har belyst om minken är frustrerad av att tvingas leva bur i bur med andra minkar, säger han.
Johan Beck-Friis talar för Svenska veterinärförbundet när han vill förbjuda minkfarmer i dess nuvarande form:
- När den ger så små möjligheter för djuren att utföra sina naturliga beteenden tycker vi att det är fel. Minkar är djur som behöver stora ytor att röra sig på och en hel del berikning så att de inte mår dåligt. De har fortfarande så mycket av sin viltinstinkt kvar jämfört med våra traditionella lantbruksdjur.
Tryggve Leandersson vet att han jobbar i en utsatt bransch. Det är inte som när hans pappa började 1957. Då var sysselsättning av det slaget långt ifrån ifrågasatt. Nu kan politikerna när som helst skärpa lagarna så att det inte längre är möjligt att ha kvar farmen.
- Men jag hoppas att det går bra i några år till, säger han.
Från 1 januari 2001 trädde en förordning (djurskyddsförordningen §9a) i kraft som innebar att rävar på rävfarmar ska kunna röra sig fritt, träffa andra rävar, gräva i jorden och ägna sig åt annan sysselsättning. Allt för att leva upp till kravet på naturligt beteende. Då fanns inte många rävfarmer kvar i landet eftersom farmarna ansåg det omöjligt att leva upp till bestämmelserna. I dag finns ingen rävfarm kvar.
Sedan 1988 när den nya djurskyddslagen kom i Sverige har minkfarmar varit omstridda. Framför allt med utgångspunkt i fjärde paragrafen där det står att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Framför allt gäller det att minkar i naturen söker sin föda vatten och lever ensamma i sitt revir.
Första helgen i februari hölls pälsauktion i Köpenhamn. Pälsar för miljoner bytte ägare. Kina är största köparen.
Vit mink är dyrast, cirka 400 kronor för ett djur.
Till en lång minkpäls behövs 70 honor eller 35 hanar, som är dubbelt så stora.
Det finns 70 minkfarmar i Sverige. 1970 var antalet 1 700.
Honorna betäcks i mars och föder fyra–fem valpar i maj som är färdigvuxna i november. Då slaktas de genom koldioxidförgiftning, vilket tar en minut. Djuret flås och skinnet torkas. Ofta bränns köttet. Honorna är avelsdjur i tre år. Minkfarmare byter avelsdjur med varandra för att undvika inavel.
